"Våra leasingavtal brukar godkännas"

Den kommunala Christopher Polhemskolan bedriver bland annat ett gymnasialt fordonsprogram och uppdragsutbildningar på beställning av företag och arbetsförmedlingen. Det innebär höga krav på kompetens och utrustning som lastbilar, släp, grävskopor och truckar.
Tills för två år sedan hindrade Vägverkets regler att skolan ledde uppkörningar med tung lastbil med tungt släp. När regeln avskaffades krävdes snabbt av omgivningen att förarbeviset skulle kunna tas på skolan. En större dragbil behövdes, men investeringsmedel saknades.
Då var det inköpsstopp i barn- och utbildningsnämnden också. Men, förmodligen eftersom vi drar in pengar också, så godkändes det att vi tog den på leasing.
<span class=MR>Halv miljon i intäkter</span>
År 2004 beräknas Christopher Polhems uppdragsutbildning ge närmare en halv miljon kronor i intäkter. Enligt honom bollades frågan den gången även med Bun. Betydligt vanligare, konstaterar han, är att tjänstemän på barn- och utbildningsförvaltningen godkänner hyresavtalen. För sådana finns det ett antal, säger Larsson.
Det var inte det första hyresavtalet som tecknats under de fyra år han har varit biträdande rektor.
Det finns en historik att man gör på det här sättet. Jag har hittat papper från mitten av 90-talet på liknande avtal. Och vi har flera gånger redogjort för våra leasingkostnader för Bun:s arbetsutskott.
<span class=MR>Byttes mot två</span>
Det avtal GA skrev om förra veckan gäller en lastbil som byttes mot två andra, en lastbil och en dragbil, även de hyrda. Enligt kommunens riktlinjer för ekonomisk styrning och kontroll, så måste leasingavtal för andra fordon än personbilar godkännas av kommunstyrelsen.
Så gjordes inte. Ärendet kom inte ens till Bun:s kännedom. Men det godkändes av Buf, enligt Larsson.
Vi har trott att det är helt okej. Nu har det visat sig att det inte är det. Vi får väl ta på oss att vi inte har känt till reglerna.
I det här fallet gick bytet jämt upp och månadskostnaden minskade från omkring 18000 till 17000 kronor. De månatliga hyresavgifterna har skolan täckning för i budgeten, men Larsson konstaterar att de kraftigt fördyrar utbildningen.
Vad ska vi göra? Vi måste ju leasa för att få fordon, så kommunstyrelsen får väl börja godkänna det.
Nu har vi fyra truckar vi måste byta ut. De kostar oss 20000 kronor i månaden. Leasar vi nya kan vi få ner månadskostnaden med 5000 kronor. Att köpa dem kostar 700000 kronor och de investeringspengarna har vi inte.
Att Christopher Polhems investeringsanslag ligger långt un-

der de behövda är väl känt inom såväl nämnden som förvaltningen, konstaterar Larsson.
Varje år lämnar han in budgetäskanden som inte uppfylls. Om programmet skulle köpa sina egna fordon skulle det kosta närmare två miljoner kronor årligen.
I år fick skolan totalt cirka 380000 i investeringsbidrag. Enligt Larsson räcker det till någon skopa till en hjullastare, något mätinstrument till elprogrammet och någon maskin till byggprogrammet.
Det är en knepig situation. Man har nog accepterat att kommunen inte har de här pengarna och accepterar därför också att vi leasar.
Men har man beslutat att ha den här utbildningen, då borde man också ge de investeringsmedel som behövs.
Gotlands kommun har alltså byggt upp en utbildning man inte har råd att bedriva.
Åtminstone inte enligt gällande regelverk.