Varannan trafikdödad cyklist omkommer vid övergångsställen

Av de gångtrafikanter som dödas i dag har i snitt var femte blivit påkörd på ett markerat övergångsställe.
För cyklister i tätort är siffran betydligt högre: Varannan trafikdödad cyklist har omkommit då han eller hon har passerat vid ett övergångsställe.
Det visar Vägverkets statistik. Om siffrorna gäller bevakade eller obevakade övergångsställen eller cykelöverfarter är dock oklart.
Lennart Ljungdahl är ideell länstrafikkonsulent på NTF, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, på Gotland. Han menar att cyklisternas "trafikovett" är ett stort problem på ön.
- Man vågar livet när man försöker pressa sig emellan. Det är väldigt väsentligt att de regler man skapat efterföljs och att målsättningen kommer till stånd; att fler klarar sig i trafiken. Man måste få en utbildning i skolan, det är det bästa och mest kostnadseffektiva sättet. Sedan har vi alltid de här procenten som skiter i lagar och förordningar. Jag vet att trafikpolisen har upplevt situationen som mycket frustrerande.
I maj 2000 infördes väjningsplikt för bilförare även vid obevakade övergångsställen. Det har gjort det lättare att ta sig ut på övergångsställena, men Vägverket kan ännu inte kunna säga om säkerheten förbättrats.
Man konstaterar att ansvaret delas mellan trafikanterna själva och de som utformar trafikmiljön.
Det innebär att bilförare tydligt ska visa sin avsikt att lämna företräde, genom att i god tid sänka hastigheten eller stanna. Fortfarande väljer nästan varannan bilist attinteväja vid obevakade övergångsställen. Straffet för det kan bli 1000 kronor i böter, för förare av moped klass II och icke motordrivna fordon 600 kronor.
Man har lagt mycket ansvar på bilisten, men den som sitter bakom ratten har ju också fått någon form av utbildning. Som bilist får man göra en bedömning med hänsyn till cyklistens hastighet. Oftast är det bäst att stanna, säger Lennart Ljungdahl.
<span class=MR>Väjningsplikten gäller bara gående</span>
Ansvaret innebär också att gångtrafikanten eller cyklisten i rimlig tid måste ge bilisten en chans att göra så, genom att visa att man har för avsikt att gå ut på övergångsstället.
Inlinesåkare räknas förresten också som gående. Nyckelordet är just gå. För att väjningsplikten ska gälla på övergångsställen måste mangå över. En cyklist måste alltså kliva av sin cykel, för att bilisten ska vara tvungen att vänta in och lämna företräde. Vid cykelöverfarter har cyklisten däremot väjningsplikt mot fordon på vägen.
Ändå cyklar många över övergångsställena.
Jag tror det beror på okunskap, många gånger. Gående och de som åker på cykel eller moped klass II har ingen trafikantutbildning, säger Lennart Ljungdahl.
NTF Gotland bedriver i dagsläget information i förskolan, men han menar att ekonomin sätter käppar i hjulet för en bredare verksamhet. NTF fördelar verksamhetspengar till länsorganisationerna beräknat på antal invånare, kommuner och landsting i länet. Det här verksamhetsåret har NTF Gotland fått 30000 kronor för att öka cykelsäkerheten.
Vår ende heltidsanställde trafikkonsulent har fått gå. Nu försöker vi bygga upp verksamheten igen med en halvtidsanställd. En regelmässig trafikantutbildning genom skolans alla stadier tror jag vi kan komma igång med år 2005.
Rent generellt när det gäller trafikdödade ligger Gotland väldigt illa till. I fjol hade vi sju döda på 58000 invånare, medan Stockholm hade 69 på 1,8 miljoner. Riksgenomsnittet är 6,7 trafikdödade på 100000 människor.
Utan företräde. Väjningsplikten vid obevakade övergångsställen gäller enbart för gående inte för cyklister. I så fall måste man kliva av och leda sin cykel över vägen, vilket många verkar antingen inte veta, eller strunta i. Varannan trafikdödad cyklist har blivit påkörd vid ett övergångsställe, visar Vägverkets statistik.