På onsdagen hölls en manifestation för att uppmärksamma ME-sjukas situation.
– Vården för ME är en katastrof på Gotland. Läkarna sätter inte den diagnosen eftersom de inte tycker att den finns. Primärvården skriver inte remisser till fastlandet, för mig tog det över två år att få rätt vård, säger Ella Falk Fröström.
I dag har hon kommit tillbaka och arbetar som kontorist vid ett byggföretag. I lördags berättade GT om 14-åriga Sara Brändström som lider av svår smärta och sover över 20 timmar om dygnet.
– Jag har också varit i hennes situation, men med den hjälp jag får så klarar jag av att jobba halvtid, säger Ella Falk Fröström.
Hon berättar om hur olika läkare på Gotland bedömt hennes symptom och att sjukdomstecknen tolkats fel. I dag får hon en kombination av mediciner som lindrar problemen. Vårdens svårigheter i hanteringen av patienter med kroniskt trötthetssyndrom är inte unika för Gotland.
– Läkarna tror ofta att det handlar om en utmattningsdepression och förordar mer aktivitet, något som leder till att ME-sjuka blir sämre, säger Jenny Lundgren.
Hon arbetar för Riksförbundet för ME-patienter. De hoppas på att påverka ansvariga så att mer pengar skjuts till forskningen kring sjukdomen, samt att specialistvård görs tillgänglig inom alla regioner. Enligt föreningen antas 0,1– 0,6 av befolkningen vara drabbad av kroniskt trötthetssyndrom. Socialstyrelsen klassar ME som en neurologisk sjukdom, något botemedel finns inte i dag.