Vårdkasar och beredskap 1710
Hur såg då vårdkasarna ut?
Inför 2005 frågar sig en del hembygdsvårdare hur en ?äkta? vårdkase skall se ut. Antagligen dryftas frågan inom hembygdsrörelsen. En god källa som kan rekommenderas är Nils V. Söderbergs artikel om gotländska vårdkasar i Gotländskt Arkiv 1947. Där finns ett foto av en fastländsk variant uppförd på Skansen i Stockholm, en hög spetsig stapel av långa slanor. Enligt Söderberg stämmer utseendet bra med en uppgift hos P.A. Säve om att en gotländsk vårdkase byggdes av långa slanor.
Var på Gotland fanns de forntida vårdkasarna? Frågan har främst utretts av Sture Engquist i artiklar i Gotländskt Arkiv 1968 och i Gotlands Allehandas julnummer 1971. Med hjälp av ortnamnen kan man ana sig till en forntida organisation på Gotland.
Förordningarna 1742 och 1788
Arkivkällor som berättar om vårdkasar finner man i nämnvärd utsträckning först på 1700-talet. Historiker har intresserat sig för dessa källor, bland annat för att de i bästa fall också kanske säger något om äldre tider. Nils V. Söderberg återger i sin bok Gotländskt försvar (1961) landshövding Jacob von Hökerstedts kungörelse den 6 april 1742 om vårdkasar. Enligt Söderberg är det den första bevarade kungörelsen av detta slag. Emellertid finns det en liknande från 1710, som nu skall återges i den här artikeln. Det bör också nämnas att det dessutom finns en motsvarande kungörelse utfärdad av landskansliet 1788. Den har återgivits av Sven Hedengren i Gotlands Allehanda 1938 nr 99, 110, 116.
Beredskapen på Gotland 1710
Efter nederlaget vid Poltava 1709 ökade hotet mot Gotland från Sveriges fiender, framför allt ryssarna. Till ny landshövding på ön utsågs 1710 generalmajor Anders Sparrfelt, en 65-årig ansedd militär. Hans utnämning visar att Karl XII ansåg att Gotlands försvar var en viktig fråga, enligt vad Bengt Hammarhjelm konstaterar i sin bok Gotländsk krigshistoria (1998).
I Riksarkivet fick jag nyligen syn på Sparrfelts förordning 1710 om beredskapen på Gotland. Den ger en ögonblicksbild från en svår tid, som lyckligtvis känns mycket fjärran för oss idag. (Oss på Gotland, vill säga!) I förordningen beskrivs hur man tänker sig Gotlands totalförsvar. Här beskrivs utförligt hur vårdkasarna skulle fungera.
Alla människor skulle engageras. Männen skulle ingå i uppbådet och sköta vakthållning vid vårdkasarna. ?Gamla gubbar? skulle ha beredskap vid kusten för att lägga ut rökridåer, vilket framför allt var viktigt vid Slite hamn och befästningarna där. Kvinnorna skulle driva boskapen till skogs eller till utkanten av myrarna. Dessutom skulle kvinnorna baka och brygga och föra proviant till karlarna. Fattiga kvinnor skulle hjälpa gubbarna med rökridåerna. Pojkar i åldern 10 till 15 år skulle öva sig med stenslungor, och vara beredda att göra fienden avbräck under hans marscherande. Prästerna skulle be till Gud och hjälpa till att hålla försvarsviljan uppe hos allmogen. Vissa präster skulle hålla gudstjänster för uppbådet.
Mycket av uppläggningen i de ovannämnda förordningarna 1742 och 1788 visar sig finnas med redan i förordningen 1710. Redan nu talas det om de höga masteträd med klätterpinnar och eldkorgar, som skulle finnas på vissa höjder inne i landet, nämligen i Lärbro, Fole, Vänge, Stenkumla, Etelhem och Linde. Samma platser gällde även 1742. Nils V. Söderberg visar i sin artikel 1947 hur dessa höga master såg ut. En fanns kvar på Fårö, den så kallade ?varden?.
Uppbådets samlingsplatser angavs i förordningen 1710 vara endast fyra: vid Lärbro 500 man, vid Fole 1000 man, vid Etelhem 1000 man och vid Linde 500 man. Samtidigt nämns i förordningen också ?tingsplatser?, oklart med vilken funktion. Kanske hade varje ting ett samlingsställe som användes när det inte var alarm. Att allmogen tingsvis utförde befästningsarbeten vid Visby ringmur och i Slite framgår av samtida handlingar. Tydligen utökades snart antalet larmplatser för uppbådet till att bli fler än fyra. Tre veckor efter förordningen skrev nämligen landshövding Sparrfelt den 19 december 1710 till Defensionskommissionen, att det för några dagar sedan skett ett falskt alarm varvid uppbådet hade samlats (och antagligen vårdkasarna bränts). Då hade det visat sig ?att somlige ting som komma sent framme och hade likvisst brukat all möjelig skyndsamhet?. Dessa ting ?behöva närmare alarmplats?. 1742 omnämns nio alarmplatser: Rute, Othem, Vallstena, Vänge, Kräklingbo, Garde, Lau, Stånga och Grötlingbo.
Landshövding Anders Sparrfelts förordning om vårdkasar och vakthållning den 23 november 1710 finns bevarad i Riksarkivet, i Defensionskommittén ÄK 243, volym 208 fol. 1262-1266. I följande avskrift har stavningen normaliserats.
1710 års förordning
?Förordning huru vårdkatsor (?wårdkatzor?) här på Gotland upprättas, bevakas och itändas skola och vad som var och en av inbyggarne vidare uppå sådant vårdteckn haver till sin och landsens försvar att göra och företaga.
Såsom höga Kongl. Senatens nådige påbud kräver att vårdkatsor uti denne mig i nåder anförtrodde Gotlands provins och hövdingadöme hållas, på tjänlige ställen inrättas och med behörig vakt beställas skola, sådant också ifrån urminnes och uti ofredlige tider brukat är, och ävenväl med noga vårdordning, anstält [= anstalt] och uppsikt för tiden ske måste, om eljest landet den trygghet som det sig därav förväntar görligen skall njuta till godo, så haver jag till den ändan funnit av nöden följande punkter däröver att författa och pålysa låta allmogen över hela landet till efterföljd och Kronans befallningsmän samt länsmän som hand däröver hålla skola till noga rättelse. Och såsom desse vårdkatsor upprättas uti det avseende att man på landet må uti god tid och så snart det med något ögnemärke kan erhållas, bliva om fiendens ankomst tillsagt, på det man intet må bliva av densamma överraskat, utan fast mera till en nödig motvärn uppväckt och samkat. Så är alltså högst av nöden att
1:mo
Intet allenast på vanlige och bekante, utan också när som befinnes att de intet väl en till den andra synes, på flera ställen, uddar och högar vårdkatzor upprättas av torrt värke [= virke], som lätt kan fatta elden och till en låga uppväxa och lysa, vilken katsa också måste vara av en tjänstl. storlek så att den intet utbränner och slocknar förrän det av vakten vid nästa vårdställe kan märkas, som då också utan ringaste uppskov sin katsa itänder och alltså elden därav lyser över hela Öen allom till rättelse. Och detta sker således nattetiden eller om kvällen och morgonen, medan skymningen ännu påstår [= pågår]. Så måste man också hava rått värke [= virke] i förråd utmed desse vårdkatsor varmed om ljuse dagen, då elden intet lyser, en rök svart och tjock kan bringas tillväga på lika sätt som om elden sagt är.
2:do
Såsom det skulle gå långt omkring förrän allmogen, som bor långt från stranden kunde få kunskap härom intet seendes elden, som vid stranden bränner, så skole mitt uti landet på följande högar, näml:n en på Lärbro (?Läderbro?), en på Fole (?Fohle?) och en på Vänge (?Wänge?) högar uti Norre Befallningen, och jämväl en på Stenkumla (?Steenkumbla?), en på Etelhem (?Eitehlem?) och en på Linde högar uti Södre Befallningen, stora trän upp- och inrättas, med stora trinna brandjärn på toppen, fyllte med torr- och tjärved, och desse höga mast-trän med genomborrade stora hål och slår (?slåår?), som går därigenom, upplagas att en karl lätteligen kan kliva därupp, se sig omkring och tända elden uti dem närsom han ser vårdkatsorne bränna.
3:tio
Desse vårdkatsor måste förvaras var och en med en vakt av 6 man, som kunna varannan avlösa och däribland e
Så jobbar vi med nyheter