Varje morgon saknas det lister i taket
Det händer att jag ibland tänker att det jag inte ser finns inte så därför fixerar jag blicken på denna list som inte finns och ligger kvar på rygg utan att röra mig, utan att flytta fokus.
Men jag vet förstås att det är ett självbedrägeri som inom bara några sekunder avslöjas.
För så fort jag ser åt annat håll saknas en list där också. Och där. Och där och där och där. Knappt en enda list finns, trots att det inte precis är nåt renoveringsruckel vi bor i.
Det är det där med att få någonting gjort.
„Min vän i Dalarna gick in en slags vägg och berättar hur han sen inte fick ens de enklaste saker ur världen.
Han kunde, säger han, behöva tre dagar för att få ut cykeln ur vedbon. Hur all kraft sinade mellan tanke och handling.
Hur motståndet var så kompakt, hur oförmögenheten var så intensiv, så tryckande.
Det är inte bara listerna. Det är lamporna också som aldrig kommer upp, lådorna som aldrig packas ur trots att vi flyttade in för snart ett år sedan. Det är de där storkoken som aldrig blir gjorda, ogräset som aldrig blir rensat, hyllorna som aldrig monteras.
Inte för att jag inte hinner, för det gör jag egentligen, utan för att jag inte orkar. Jag läser hellre en bok, man ska ju ändå dö en dag.
Jag kan kliva över slängda kalsonger ända tills det känns rätt att ta upp dem, tills jag får feeling.
Och i det moderna samhället har man ju ändå aldrig tid att sitta hemma och se på lister.
Dammet på golvet, ibland är det som att gå på moln här hemma och det trots att jag gärna vill ha rent och i ordning och dammsugaren dessutom ofta står så tillgänglig att vi tvingas kliva över den för att det aldrig blir av att flytta den till sitt förvaringsställe eftersom vi ju snart ska använda den igen vilket vi alltså sällan gör.
Den där totala oförmågan som tränger sig på. Var den nu kommer ifrån.
„Han tog sig ur det där, min vän i Dalarna. Rullade bort stenen från det hål där han tryckte utan ork och visioner och kastade sig ut i livet igen.
Farmarns fru hade en annan ingång i allt. Hon stod i gatuköket i Landsbro och sa, när en kund beställde pommes frites:
- Nej, det är inte lönt, vi stänger snart.
Hårda bud, där.
Men ändå. Jag ska till brädgårn nån dag, vilken dag som helst, och kolla lister, såga dem sen, måla och spika upp dem.
Någon dag blir det gjort är jag säker på tror jag.
Så jobbar vi med nyheter