Varje skinn har en köpare

Emma Rosenmüller vet vad avel och härstamning har för betydelse för att uppnå de mål man exempelvis har på gården Sindarve. Men för henne handlar det inte om att producera enhetliga skinn med jämn nyans.
- Det finns en kund till varje skinn, säger Emma Rosenmüller.
I arbetsrummet i boningshuset hänger stora tackskinn i olika färger på galgar. På golvet och arbetsbordet ligger travar med mindre lammskinn sorterade efter färg.
- Det är verkligen kul att packa upp skinnen när de kommer från berederiet och se vad det blev. Jag tar hem rubb och stubb, jag är så ovan att se hur skinnen kommer att bli. Dessutom kan alla skinn säljas, det är bara en fråga om pris.

Säljer på nätet
Hon säljer nästan uteslutande sina skinn via sin hemsida. Men trots att hon inte träffar sina kunder personligen lägger hon mycket tid på att hitta rätt skinn till varje kund.
- De flesta kontaktar mig via mejl och jag brukar skicka över bilder på cirka tre skinn. Men först brukar jag höra efter (per telefon) vad det är de vill ha, en del har väldigt specifika önskemål.
Det hela började år 2000. Emma Rosenmüller flyttade till Gotland och sin dåvarande sambo som hade en gård med 300 vita korsningstackor i vårlammsproduktion.
- Jag tänkte att de här vackra vita skinnen måste man kunna få mer betalt för än de 25 kronor man fick från slakteriet.
Så hon tog hem 100 skinn och skapade varumärket Gotlamm.
- En del säger att vårlammskinnen är värdelösa, men det tycker inte jag.
Sedan dess har privatlivet gått igenom en del förändringar. För tre år sedan fick hon möjlighet av Stafva AB att hyra en lada på gården Digeråkre och skaffade sin egen besättning. Och i somras flyttade hon och sambon Håkan in i själva boningshuset.

Stor blandning
- Jag har köpt in både vanvårdade djur och sådana som det bara har varit lite oordning med. För mig var det ett snabbt sätt att komma igång men inget jag skulle ha gjort om jag var intresserad av att sälja livdjur, berättar Emma Rosenmüller.
Avelsbaggarna har däremot köpts in för att höja avkommornas status. Baggarna ska vara riksbedömda och gärna redan ha betäckt några tackgrupper.
- Dels kan jag se vad de har gjort, dels är de lite rutinerade. Jag tittar på om de producerat jämnt under åren och de får gärna vara lite äldre. Jag byter oftare istället.
Under senaste betäckningen användes fyra renrasiga baggar av raserna Gotlandsfår, Finull och Leicester. De flesta tackorna och tre av baggarna, en av varje ras, fick gå tillsammans. Vem som är far till vilken unge kan man därför bara gissa.
När det gäller urval av tacklamm tittar hon framförallt på modersegenskaper, fertilitet och sundhet som exempelvis juverhälsa.
- Det här är naturligtvis inget effektivt sätt att förhöja besättningen. Jag har väldigt varierad kvalitet på skinnen och funderar på att köpa in en grupp tacklamm från någon pälsgård med fina djur för att jämföra skillnaden.

Bebisskinn populära
- Efterfrågan på skinn ökar generellt och jag tror att det smittar av sig på de vita också.
Även efterfrågan på så kallade bebisskinn ökar. Emma Rosenmüller tror att många väljer vita mjuka skinn eftersom det blir ljusare runt barnet.
- Nuförtiden vågar fler köpa vita skinn eftersom de är tvättbara. Jag tror att det har gett de vita skinnen ett uppsving eftersom kunderna vet att de går att tvätta om det skulle bli en fläck.
En annan faktor som hon tror kan påverka efterfrågan är att många heminredningstidningar använder vita skinn som rekvisita på möbler och golv.

Varje skinn har en köpare

Det är en brokig skara som nyfiket följer oss med blicken i stallet hos Emma Rosenmüller i Barlingbo. Tackor med lamm som inte ser ut att vara släkt över huvudtaget. Gotlandsfår, Leicester, Gute, Finull, Texel, Dorset. Här finns lite av det mesta - i en salig blandning.