"Världsarvsprojektet kan bidra till en bättre värld"

Bo Björkman (s), byggnadsnämndens ordförande, inledde med att tala om att det handlar om att utveckla världsarvsstaden Visby och ändå skydda och bevara byggnaderna och miljön.
Kanske samlas folk i Oscarssalen om fyra-femhundra år och talar om förändringar i Visby och säger; ja, ja, det var då Bo Björkman var ordförande i byggnadsnämnden, sa Bo Björkman och lockade till skratt.
Bo Björkman nämnde att hans skötebarn i stadsmiljön är gaturum och öppna platser, torg.
Lars Grönberg, bitr stadsarkitekt, talade om Lodis-projektet som han har arbetat med och som egentligen var upptakten till arbetet han har ansvar för, att få fram ett modernt skydd enligt bygglagen av världsarvet.
<span class=MR>Historik</span>
Lennart Edlund, livsmiljöchef, länsstyrelsen, gav en kort historik när det gäller världsarv och berättade bland annat att allt inleddes efter krigslutet 1945 då Unesco bildades. År 1959 riktades världens blickar mot Egypten och Abu Simbel, ett tempel som man ville bevara då en stor damm skulle byggas. Man sågade sönder templet och flyttade det till en säker plats.
År 1972 bildades världsarvskonventionen och endast ett fåtal länder var då med. Sverige kom med 1984 och Visby blev ett världsarv 1995.
Lennart Edlund sa att det har skett en snabb utveckling på senare tid. I dag har 160 länder undertecknat konventionen och det finns 750 världsarv varav cirka 500 är kulturobjekt.
Det råder dock en stor övervikt när det gäller Europa och Nordamerika och 1999 beslutades att det var stopp för fler arv i västvärlden.
Lennart Edlund sa att det är en ordentlig snedfördelning men att det krävs en hel del av länderna i form av bland annat tillämpliga lagar och ekonomiska resurser för att kunna underhålla ett världsarv.
I Sverige finns 12 platser som har utsetts till världsarv: Lapponia, Gammelstads kyrkby, Höga Kusten, Falun och Kopparbergslagen, Engelsbergs bruk, Birka, Drottningholm, Skogskyrkogården, Tanum, Södra Öland, örlogsstaden Karlskrona och Hansestaden Visby.
Genom att skriva under världsarvskonventionen har vi tagit på oss att skydda och vårda världsarvet för all framtid och det är något som kan bli väldigt krävande, sa Lennart Edlund.
Men det finns också många fördelar:
Plötsligt är lilla Visby en del av det globala sammanhanget. Det vi gör här gör vi inte bara för oss själva utan också för alla andra på jorden. Det gäller att hela tiden under arbetet ha en tanke ut i världen. Världsarvsprojektet kan faktiskt bidra till en bättre värld. Det handlar om gemensamt ansvar och hänsyn i allt vi gör och långsiktiga bevarandeåtgärder, konstaterade Lennart Edlund.
Vad har man då gjort sedan Visby blev en världsarvsstad 1995?
Vi har fått 200 byggnadsminnesförklaringar innanför murarna och det pumpades in kulturvårdande pengar (cirka 150 miljoner) och stan fick en ny skepnad. All bebyggelse har dokumenterats digitalt vilket har blivit ett oskattbart tidsdokument.
Det bildades olika projekt som: Lodis, Strövet med mera.
<span class=MR>Ingen "våt filt"</span>
Lennart Edlund påpekade att när Visby utnämndes fanns det folk som påstod att världsarvet skulle bli en "död hand" eller en "våt filt" över innerstaden men det har visat sig att kulturvärden är en viktig drivkraft. Att världsarvet stärker och gynnar attraktionskraften, tillväxten, bebyggelsemiljön, affärslivet, kulturlivet, turismen och boendekvaliteten.
Hur blir det då i framtiden?
Lennart Edlund påpekade att tjänstemän och politiker måste vara aktiva och att det finns klara och tydliga roller. Man måste ha helhet, sammanhang och kvalitetsaspekt klart för sig.
Lars Grönberg talade om vad som ska göras i framtiden. Vi har redan flest byggnadsminnen i Sverige på en och samma plats. Under Lodisperioden arbetade Grönberg med ett handlingsprogram för Visby innerstad.
I framtiden måste man identifiera skyddsbehov och tänkbara skyddsinstrument.
En reviderad upplaga av "Råd och riktlinjer för bevarande av Visby innerstad" ska tryckas upp och man ska bland annat utarbeta råd och riktlinjer när det gäller antenner och paraboler i innerstaden.
Lars Grönberg sa att världsarvsgränsen går utmed ringmuren. På hamnen går gränsen vid Kaserngatan och sedan finns det buffertzoner runt staden som Gravarna och Palissaderna. Även åtgärder i dessa zoner måste redovisas till världsarvskommittén och kanske kommer även zonerna att tillhöra världsarvet i framtiden.
Medverkande vid seminariet var också Leif Johannesson, riksantikvarieämbetet, och Göran Oldén, Boverket.
Göran Oldén talade bland annat om juridiskt skydd för städer och gjorde jämförelser med hur man arbetar i Norge med platsanalyser och bevarandeprogram när det gäller staden Stavanger.
Han talade också om erfarenheter av arbetet med riksintressen i Arboga och visade kartor och beskrivningar.
Göran Oldén sa bland annat att det är lätt att bli hemmablindman ser inte kvaliteterna i den egna staden.
I Arboga tog de in folk utifrån, bland annat en fotograf, som såg staden med andra ögon. Han sa också att om man lägger krut på arbetet med att informera och inspirera så blir det inte så mycket regleringar.
Bevara. Bo Björkman, byggnadsnämndens ordförande, talade om att utveckla världsarvsstaden Visby och ändå skydda och bevara byggnaderna och miljön.
Ansvar. Lennart Edlund, livsmiljöchef vid länsstyrelsen, talar om ansvar och förpliktelser när det gäller världsarvet Visby på seminariet i Oscarssalen i Visby.Foto: Ulf Glimfalk