Vårtecken i Östergarns prästäng Harungen kom före blåsipporna

Änget är till för besök året om egentligen, även om det tenderar att bli rusch under blomstertiden i april och maj och senare under sommaren, när besökarna från andra sidan havet kommer hit.
Att vandra omkring i ett änge den här tiden kräver kanske lite mer av uppmärksamhet från besökaren.
Av blomsterprakten finns intet ännu.
Man tvingas knäböja, lyfta på blad och torrt gräs, försiktigt peta bland blåsippsblad och i bästa fall, få en skymt av en blå topp på en ynka liten knopp.
För min egen del är detta en form av botaniska studier som icke är att förakta.
De mer lättillgängliga blomsterhaven som snart breder ut sig, är förstås en källa till glädja och förundran, men inte lika mycket en aha-upplevelse.
Så mycket mer än blåsippor och vitsippor i vardande, blir det inte denna dag på den botaniska fronten.
Jag lutar mig över en myrstack som är full av liv.
När tusentals småkryp rör sig samtidigt uppstår ett märkligt brusande ljud från alla pyttesmå insektsben.
De krälar än hit än dit, på varandra, till synes utan annat mål än att just klättra upp på grannen.
I en annan stack har vårarbetet startat på allvar, där är det slut på den allmänna våryran. Myrorna jobbar och sliter, städar och bygger på stacken.
Plötsligt reser sig en hare i fjolårsgräset under några hasselbuskar.
Den rör sig i sakta lunk bort från platsen, inget språng i full fart, verkar mer försiktigt diskret.
Bara några meter framför mig ser jag anledningen till harens fjärmande en unge, kanske ett par dygn gammal, ligger i solen i en varm grop av torrt gräs.
Några snabba bilder, en minut senare har jag lämnat den lilla och jag ser en stund senare att mamman har sökt sig tillbaka till ungen för att ge den mat, skydd och värme.
Vilket vårtecken!
Östergarns prästänge består av nästan 20 hektar, huvudsakligen ängsmark.
Änget får speciella karaktär tack vare många riktigt gamla, grova knotiga tallar.
I områdets norra del kramar enorma murgrönor tallar och lövträd med de kraftigaste "lianer" jag skådat.
Änget ägs av stiftet och är skyddat som kyrkoreservat.