Våtbädden - behöver sällan vattnas

Tillsammans med tio andra trädgårdsamatörer tillbringade hon förra lördagen med att lära sig hur man anlägger en så kallad våtbädd. Instruktör var Eva von Sivers, som tillsammans med Örjan Rudstedt lever och verkar vid den gamla gården sedan i början av 2000-talet.
Bland späd majgrönska blommar en hel äng av nickande vildtulpaner. Av de många rabatterna har flera gjorts som våtbäddar för att man ska slippa vattna så ofta när torrperioderna sätter in.
- Vi brukar bara vattna ett par, tre gånger under säsongen, särskilt på försommaren, menar Eva von Sivers.
Den feta, luckra kompostjorden ska läggas överst i våtbädden. Där rabatten ska vara har grässvålen tagits bort och jord grävts ur till ett djup av 20-25 centimeter. Även runt gropen har en ungefär 20 centimeter bred remsa av gräset skalats av.

Dammduk
Gropen täcks av en kraftig, svart dammduk som sticker rakt upp en bit över marken. Den urgrävda och rensade jorden fylls tillbaka och kompletteras med exempelvis kompostjord, stallgödsel, torv eller planteringsjord så att det blir ungefär tio centimeter högre än den omgivande marken.
På utsidan kan man slänta av med jord så att dammduken hålls på plats i lodrätt läge mellan jordmassorna. Vill man hellre lägga stockar runt rabatten eller bygga en låg stödmur av sten eller torvblock så går det lika bra. Huvudsaken är att man tycker att det ser snyggt ut och att gräs och annat inte växer in i rabatten så lätt, och att dammduken hålls på plats utan att synas.
Sen är det bara att plantera. Det går lätt i den luckra jorden, och med tiden kan växterna få välla ut över kanterna.
- I ett av rabattens hörn är det viktigt att böja ut duken så att det blir en avrinningskanal i marknivå, instruerar Eva.
- Och i botten kan man gärna lägga något som håller fukten, gamla koftor och liknande. Det tipset fick jag av den gamle mannen som lärde mig om våtbäddar.

Fukten stannar länge
Vitsen med det hela är att man sen vattnar tills det börjar rinna ut i det preparerade hörnet, då är det lagom. Fukten stannar sen kvar länge till rötterna i det undre skiktet, utan att plantorna blir stående i vatten. Om man dessutom täcker jorden med bark, gräs eller liknande så minskar avdunstningen.
I övrigt sköts "odlingsbassängen" som andra rabatter. Men var aktsam så att inte duken grävs sönder.
Enligt Eva von Sivers fungerar det här för de flesta växter som inte är uttalat torktåliga. Även vissa lökväxter kan bo så här, utom liljor och andra som vill ha en väldränerad omgivning som är torr och varm under sommaren.
- Våtbäddar är bra under exempelvis träd där man inte kan gräva så djupt och där det kan vara svårt att få växter att etablera sig, tycker Eva.

Våtbädden - behöver sällan vattnas

- Vilken härlig jord, och vad mycket mask, utbrister Gun Wallier när hon sållar komposten som legat i drygt ett år i ett skuggigt hörn av trädgården vid Verdus veranda i Hablingbo.