Tre miljoner kronor ska gå till att anlägga tre våtmarker, vid Mjölhatte träsk och Peteskanalen i Öja samt en sandgrop i Vamlingbo. Planen är att de allra sydligaste socknarna på ön ska kunna bli självförsörjande på vatten.
– Jag tycker att det är positivt. Det är bra att ta tillvara på vattnet i stället för att det rinner rakt ut i havet, säger Nicklas Lindberg som är en av markägarna som berörs.
Genom våtmarkerna ska vattnet kunna lagras och hindras från att försvinna ut i Östersjön, i stället för att behöva pumpa upp vatten därifrån som sedan avsaltas.
– Det är ett kul projekt att sätta dammluckor vid kanalen, säger Nicklas Lindberg som går vid utloppet från Mjölhatteträsk.
Kanalen går över hans marker, från träsket och ut till kusten. Vid vattendraget finns redan en mätstation och en reglerbar lucka, som ska kunna öppnas eller stängas med digital teknik beroende på vattennivån. Nu när torrperioden börjar finns det bara några pölar med stillastående vatten i kanalen.
– Vi saknar möjlighet idag att bevara regnvattnet på det sätt som det var förr. När vi har dikat ut jordbrukslandskapet har vi ingenting att spara från regnperioderna, berättar Helena Andersson som är ekostrateg på regionen.
Den andra aktuella platsen ligger längre inåt land vid Peteskanalen.
– Dels ska kanalen vidgas och bli mer som en avlång damm och då får den ett reglerbart dämme. Idag är det bara raka rör rakt ut. När mer vatten infiltreras ska det fylla på grundvattenmagasinen, säger Helena Andersson.
Den tredje platsen är en sandgrop i Vamlingbo, där provpumpningar ska genomföras i sommar.
– Där ska vatten kunna infiltreras ner i ett underjordiskt magasin, berättar Helena Andersson.
Finansieringen kommer från Naturvårdsverket och är det största så kallade LONA-bidraget som regionen själv sökt och ansvarar för. De tre miljonerna är investeringskostnader för våtmarkerna.
– Vi kommer inte att återskapa till ursprungligt skick utan vi gör det på ett nytt sätt. Det kommer inte att synas i landskapet att det står i vatten eller så, säger Helena Andersson.
De planerade våtmarkerna ska både kunna öka bildandet av grundvatten och bevarandet av biologisk mångfald.
– Vi har ganska många arter på Gotland som är kopplade till våtmarksmiljö och det är ett problem på Gotland att de torkas ut på sommaren. Det är viktigt att få våtmarker som är våtmarker året runt. Allt vilt är egentligen beroende av att det finns vatten i landskapet, säger hon.
För lantbrukare innebär det även att deras djur och grödor får bättre vattentillgång och för invånarna på Storsudret kan det innebära en säkrad dricksvattenförsörjning. Markägaren Nicklas Lindberg påverkas inte direkt av att Mjölhatte träsk regleras, eftersom han själv inte har någon verksamhet i området, utan arrenderar ut marken till lokala lantbrukare som också är positivt inställda till utvecklingen. Om insatserna blir en lösning på vattenfrågan påverkas de alla som sockenbor.
– Allt som kan lösas på lokal nivå är bäst och smidigast. Det är på tiden att det görs något åt vattenfrågan, säger Nicklas Lindberg.
Nu när finansieringen är säkrad följer detaljplaneringen i samråd med andra markägare och myndigheter. De markägare som GA har pratat med är positiva till projektet, men har ännu inte fått besked om hur och när det kommer att genomföras.