Arbete och utbildning är den vanligaste orsaken till att människor bosätter sig på Gotland, och det som uppskattas mest när man väl tagit steget är närheten till naturen.
Så lyder några av de slutsatser som föreningen Gotländska utvecklingsbolag i samverkan (GUBIS) presenterar i sin rapport "Lägenhetsbyggande på Gotlands landsbygd".
– Gotland är oerhört hett nu. Många vill flytta hit permanent och de vill göra det nu, så det börjar bli bråttom att lösa bostadsfrågan, säger Eva Engström, projektledare vid GUBIS.
Studiens syfte har varit att undersöka hinder och möjligheter för bostadsbyggande på öns landsbyggd.
– Där kan vi konstatera att det egentligen inte är svårare att bygga på landet än någon annanstans, i alla fall sett till finansieringen. Bankerna, i alla fall de mindre med lokal förankring, värdesätter ett hus i Visby lika mycket som ett på landet, säger Eva Engström.
Men bromsklossar finns så klart här och var, framhåller hon.
– Det handlar delvis om reglerna för byggbar mark och hur de ska tolkas. Det där kan vara lite luddigt, vad som är "god jordbruksmark" och som därför inte får bebyggas. Mitt intryck är att sånt kan lösas med lite envishet. Ett betydligt större problem har vi i vatten- och avloppsfrågan. Utan vatten, inga bostäder, och utan bostäder inga familjer som kan flytta in, bidra till lokalsamhället och sätta sina barn i ortens skola.
GUBIS har gjort studiebesök på sex orter som skulle kunna vara aktuella för nya lägenheter: Fårö, Lärbro, Kräklingbo, Burgsvik, Hemse och När. Mycket riktigt går osäkerheten kring vattenförsörjningen som röd tråd genom denna avdelning i rapporten.
– Det ska dock tilläggas att det där är några av platserna som skulle kunna vara tänkbara för nybyggnation, inte alla, förtydligar Eva Engström.
Hon är också noga med att förstudien tjänar som ett underlag för andra aktörer, inte en avsiktsförklaring.
– Vissa har tolkat vårt arbete med studien som att GUBIS ska börja bygga massa bostäder. Så är det inte. Studien ska ge vägledning för olika aktörer som överväger att bygga på landet. Samma med vattenfrågan. Ansvaret för att lösa den kan inte ligga på GUBIS och lokalbefolkningen, utan det är något som framför allt regionen måste fixa. Fast så klart i dialog med dem som bor på orten och har lokalkännedomen, säger Eva Engström.