Vems förtjänst är turismen?
Jag vill se en förändring, kanske i form av ny lagstiftning om att där någon idkar näring av något slag (t.ex. restaurang, underhållning, försäljning) ska det betalas skatt för den inkomsten. Som läget är nu får vi hit otaliga entreprenörer från fastland och utland (läs de är folkbokförda inte på Gotland) som tjänar pengar på att vi får hit turister varje sommar. Var tar alla de pengarna egentligen vägen? Det kan väl aldrig vara så att det finns ett samband mellan de många utifrånkommande näringsidkarna och den osedvanligt höga skattesats vi öbor har att rätta oss efter...?
För att inte tala om bostadsmarknaden – campus Gotland skulle kunna göra reklam för sina öbaserade utbildningar genom något i stil med "studera på Gotland – testa på livet som hemlös ett par månader om året!". Det är allmänt känt att fastighetsägare kan dra in oförskämt mycket pengar på specialveckorna som Almedalsveckan, Medeltidsveckan osv. Men i svensk bostadslagstiftning finns det bestämmelser som handlar om att säkra en hyresgästs rätt till sitt boende, även om den hyr i andra hand. Det ska inte gå att kasta ut sin hyresgäst hur som helst, bara för att det går att låta någon hyra på veckobasis till betydligt högre pris under vissa månader. Gotland är verkligen en isolerad ö – även i lagens hav.
Men åter till turismen. Det är klart att det är fint att så många vill ta del av fantastiska Gotland, vi som bor här klagar väl inte på att folk hittar hem här, det är fullt förståeligt. Gotland är ju ett himla fint och bra hem. Men sitt hem månar en ju om, eller hur? Hur går det då när vägar faller isär, när sopkorgar måste tas bort eller töms alltför sällan, när gatubelysning vintertid måste bekostas och pengarna inte finns hemma? Varifrån tar vi det vi behöver för att reparera och se om vårt hus? Biblioteken, vården och skolorna är sektorer som tydligt lider förlust.
Det handlar inte om att vara arg på turister, eller på de som tjänar pengar på turister. Det handlar om strukturella problem och ekonomisk obalans som går ut över alla oss permanenta öbor. Det är ju våra fickor det handlar om, där vi ska hitta medel att finansiera vården, utbildningen och allt det där andra som går på knäna för att pengarna som tjänas på den årliga exploateringen av vårt hem inte kommer tillbaka till oss. Och det handlar om det kanske allra viktigaste: våga ta diskussionen.
Så jobbar vi med nyheter