Alla djur som kommer in till slakteriet besiktigas av veterinär från Livsmedelsverket. Om det finns några avvikelser informeras länsstyrelsen, som därmed vet vilka gårdar som kan behöva kontrolleras. Under perioden januari-maj i år informerade veterinären vid slakteriet länsstyrelsen över 80 gånger.
– Det har varit väldigt besvärligt i vinter. Efter torkan förra sommaren har de flesta fått tag i foder till djuren, men inte halm. Strö har inte gått att få tag i. Man har använt torv, kutterspån eller till och med sand, berättar djurskyddsinspektör Sune Liljeström vid länsstyrelsen.
Att det dessutom varit kö till slakteriet har förvärrat läget.
Det besvärliga läget avspeglas i antalet informationsärenden från veterinären vid slakteriet till länsstyrelsen. Under 2018 informerades länsstyrelsen vid 133 tillfällen, vilket var mer än en fördubbling jämfört med året innan.
– Vi har stor förståelse för hur djurägarna har haft det. Ingen vill lämna smutsiga djur till slakteriet, säger Fredrik Sundblad som är platschef vid Gotlands Slagteri.
Smutsiga djur innebär att slakten måste ske med större omsorg. Det tar extra lång tid, och det tar slakteriet betalt för.
– Nu är läget betydligt bättre. Vi har ingen kö och de djur som kommer in är rena, säger Fredrik Sundblad.
Läget har varit likadant över hela landet, berättar Ulrika Lind som arbetar som officiell veterinär vid Livsmedelsverket. Hon arbetar med kontroll av djur vid slakterier inom regionen östra Götaland, där bland annat Gotland ingår.
Ulrika Lind har ytterligare en förklaring till varför antalet rapporter till länsstyrelsen ökat:
– 2016 tog Jordbruksverket fram en ny vägledning om vad vi bör rapportera till länsstyrelserna. Tidigare gjordes det efter eget godtycke, och då rapporterade vi oftast enbart sådan som länsstyrelserna borde åtalsanmäla.
Livsmedelsverket ansvarar för kontrollen vid slakterierna, men även Jordbruksverket och länsstyrelserna är delaktiga i arbetet kring djurhälsovård. Med den nya vägledningen ska ansvarsfördelningen bli bättre och bedömningen av vad som ska rapporteras mer enhetlig. Men det leder till att länsstyrelserna får allt fler ärenden.
– Informationen ger oss en bättre bild av hur läget är ute på gårdarna, men det är så många ärenden att vi inte hinner besöka alla. Länsstyrelsen skickar ut brev, men personligen tycker jag ett telefonsamtal är det bästa sättet att få kontakt. Då kan man resonera kring problemen, säger Sune Liljeström.