Vi är förberedda...
Nu kan det faktiskt få lov att bli kallt. Vi är förberedda.
Men det gäller att ta vara på dagarna och vi gör en utflykt till Närsholmen för att plocka sten. Min syster, hennes två barn, och vår mamma följer med, väl försedda med kaffekorg och smörgåsar.
Det är barndomsminnen för mig och min syster. Varje höst föreslog mamma att vi skulle åka till När och plocka sten som hon med hjälp av vanliga glasburkar förvandlade till vackra ljuslyktor och blomvaser. Stenarna klistrades med Karlssons klister, en efter en, och bildade ett vackert mönster. Slutligen lackades det hela och släktingarna förärades dessa klenoder vid födelsedagar och till jul.
- Det här var absolut det tråkigaste jag visste när jag var i er ålder, sa min syster, till barnen.
- Först skulle man plocka sten på åkern och sen, varenda söndag, skulle man till När och ligga här och leta efter fossiler. Kallt var det och våta blev vi. Hur kunde du få pappa att ligga här och plocka småsten, frågade hon mamma.
- Han satt mest på stranden och rökte pipa, sa mamma. Och väntade på att det skulle bli kaffe. Och det var inte varenda söndag, kanske en söndag om året.
Jag minns hur pappa tappade tålamodet, tog ett spann och fyllde det genom att gröpa upp stenarna osorterade.
- Nej, barn, nu skiter vi i det här och åker hem, sa han. Och så fick det bli.
Elin, fem år, ligger med näsan i stenarna och pillar.
- Jag hittade en fissil, mamma!
- Det heter inte fissil, rättade hennes storasyster, Jonna, åtta år.
Hur ska man kunna veta det om man aldrig har hittat någon?
Det är sånt jag tänker på när jag jobbar med mina innanfönster och förbereder hösten.
Hur ska barnen kunna veta var mjölken kommer ifrån om de aldrig har sett en ko?
Vi är noga med att ta med barnen när ungdjuren ska flyttas från den ena hagen till den andra om sommaren. Och det händer att de får följa med i ladugården på vintern och våren, när kalvarna föds.
- Vad ska jag bli för sorts mormor och farmor? frågar jag min sambo på kvällen. Det är sån skillnad på barnens tillvaro nu mot för tjugo år sedan när mina växte upp.
Innanfönster, köksspisar, fossiler och kor, vedklyvning och torgdagar.
Elin och Jonna hjälpte mig med veden en hel dag och jag lovade dem en slant till torgdagen. När den dagen kom och jag tog fram plånboken höll jag först i två femtiolappar men kom sen på hur mycket det kostar med en karusell och jag bytte ut dem mot två hundralappar. Johan, 19 år, blev förvånad.
- När jag skulle på torgdagen blev jag glad över en tjuga, mindes han.
Förmodligen kommer jag som mormor och farmor att ta barnen med till Närsholmen och plocka sten. När innanfönstren är i, med eterneller och klisterremsor på plats, veden är inne och det sprakar i köksspisen, då sitter jag där med barnbarnen och klistrar vackra stenar på burkar. De blir sen till julklappar som knappast har kostat någonting.
Så jobbar vi med nyheter