Men i dag har Bengt Siggelin dubbelt så många grisar som före katastrofen. Och funderar på att dubblera besättningen en gång till.
- Vi har haft jätteflyt sedan det hände, säger Bengt Siggelin.
Det började med ett ganska odramatiskt testbesked: några av de grisar som Bengt Siggelin vid Lilla Allmungs i Havdhem hade skickat till slakt i december 2007 hade salmonella.
Det hade hänt förr, och var nog ingenting att oroa sig över.
Men den här gången var det annorlunda.
Positivt provsvar
Nya prover visade att flera av grisarna var smittade. Och även om det rörde sig om en mycket liten andel av besättningen på flera tusen djur så tog Jordbruksverket beslutet att alla djuren skulle slaktas ut. Det skedde i slutet av januari i fjol.
- Det var inte precis vad man hade hoppats på. Vi hade precis byggt ett nytt suggstall för tre miljoner kronor, berättar Bengt Siggelin.
- Men det är Jordbruksverket som bestämmer, så det var bara att följa beslutet.
Trots motgången var det aldrig någon tveksamhet om vad Bengt Siggelin ville göra: "Jag tänker fortsätta med grisuppfödningen. Det är målet." berättade han i en intervju med GT i januari i fjol.
Och så blev det. Men först efter flera månaders storstädning.
- Det var bara att ta tag i det och börja tvätta stallarna. Vi städade i fem-sex månader, och det togs skrapprover i lokalerna. Vi fick inte köpa några suggor förrän proverna visade att vi var fria från smittan.
Ekonomisk smäll
- Och i juni-juli i fjol kunde vi sätta in de första suggorna.
- Efter förutsättningarna har det gått jättebra. Vi har haft väldigt bra kontakt med Jordbruksverket.
Bengt Siggelin var beredd på att det skulle bli en ekonomisk smäll. Jordbruksverket skulle i och för sig stå för 70 procent av kostnaderna och försäkringar täcka 21 procent. Kvar var bara 9 procent - men när totalnotan slutade på 7,5 miljoner kronor blev det en ganska rejäl kostnad i alla fall.
- Till det får man lägga en del kostnader som jag inte får ersatta, plus en hel del eget arbete, så till slut kostade det oss ungefär en miljon kronor, berättar Bengt Siggelin.
Funderade du ändå aldrig på att sluta med grisarna och göra något annat?
- Nej, den tanken har aldrig funnits. Och frågan är hur mycket vi egentligen förlorade - när det här hände var avräkningspriset så lågt att vi fick betala till för varje gris som vi skickade till slakt.
- Och just nu går det ganska hyfsat. Avräkningspriserna har gått upp samtidigt som foderpriserna har gått ner till hälften.
Bengt Siggelin har dessutom ett ben till att stå på, byggfirman Lifsungs, som installerar inredning och maskiner i byggnader för djurproduktion.
- Byggsidan har gett mer pengar tidigare, men nu känner man av krisen lite grann. För grisproduktionen är det en fördel med svagare krona, och räntekostnaderna har halverats. Så i år ger nog grisarna mer än bygget.
Har det som hände för ett år sedan haft något positivt med sig, trots allt?
Bengt Siggelin funderar en stund.
- Det blev i alla fall rent och fint! passar sambon Helene Andreasson på att inflika.
- Tills det kom nya grisar. Det tog bara två veckor så såg det likadant ut igen, säger Bengt Siggelin.
Och hur ser framtiden ut?
- Vi har 360 suggor nu, 180 här och 180 på Gandarve i Alva, som vi köpte i fjol. Tanken är att vi ska bygga ut och göra det ännu större - kanske en fördubbling till 700 suggor! säger Bengt Siggelin.