Vi tänker oss snö över allt det där nu
Vi åt godis och mamma tände ljus, det luktade julgran och glögg i vårt bonade hus, och jag såg på tv i svartvitt sen hur bomberna föll över Hanoi.
* * *
Jag blev hockeybockeyspelare en del år senare och med vad jag vet i dag känns det alldeles främmande. Som om det aldrig hänt eller ens kunnat ske.
Skridskotekniken är väl sådär.
Har nu nyslipade rör inköpta på annons under rubriken diverse, 200 spänn, som hittat.
Åker med lillpojken då och då på parketten i ishallen i Rävhagen.
Där har man stått med block och penna mången match som sportjournalist, antecknat mål och assist och plus och minus och sen fräst tillbaka till redaktionen och randat sina referat. Nu är jag själv där nere på rinken i den ekande hallen och just utan publik och får se hur enkelt det är.
Det går bra att svänga åt vänster, det är min styrka, det sitter i sen de glimrande åren.
Det går sämre åt höger och att göra stoppsladdar så isfräset sprutar. Det är mycket mer än så som går sämre än att svänga åt vänster.
Så var det även förr, då jag ännu gick i gymnasiet och spelade hockeybockey med Änntre, i rosa, potatistryckta matchtröjor och mötte lag som Maden, Tändstickan, Sveriges Hopp och Hipp Happ Wellpapp.
Det var därför jag hamnade som målvakt.
Skulle jag åt höger fick jag slå en vänsterögla och det tog alldeles för lång tid i den täta, tuffa och intensiva sport som ju hockeybockey i lägsta korpserien är, så jag sattes i förvaring framför målet.
Nu går vi till ishallen nån gång i veckan, lillpojken och jag och jag värms av hans stolthet när han klarade sina första skär utan hjälp.
När får man uppleva sån stolthet som vuxen? Som vuxen snudd på nybörjare får man mest sträva efter att hålla neutral min för fy satan som skrillorna klämmer.
(Personligt meddelande till Peter "Limpan" Lindström: du ska snart få tillbaka den hjälm jag lånat, tror jag ska ge mig en egen i julklapp)
Kommer du ihåg grillfesterna i juli, hur röken drev i trädgården, kommer du ihåg kycklingfiléerna och laxkotletterna som fräste på gallret?
Minns du det pärlande kalla vinet, kubbmatcherna med bar överkropp, de svedda axlarna, myggen och värmen, den värmen. Minns du vännerna som kom med skratt och gamman, den ocean av semester som låg framför, minns du de stjärnklara ljumma kvällarna och "hon heter Anna, Anna heter hon" från radion.
Vi tänker oss snö över det där nu.
Vi tänker oss en tomte som bankar på dörren och säger "hu, hu".
Vi tänker oss så.
Vi tänker på julen nu och undrar vilken typ av jul det blir i år.
Så jobbar vi med nyheter