Victoria Öjefors Quinn i Västerhejde är blind och har svårt med all orientering och förflyttning. Hon minns att det tog tre dagar att öva in vägen till hållplatserna vid Toftavägen, efter att hon flyttat hit. "Man har tagit fasta på att jag för det mesta kan ta mig till busshållplatsen där jag bor. Tidigare uppmuntrades vi som färdtjänstberättigade att åka kollektivt, men nu är det plötsligt en nackdel. ” Till sommaren måste hon flytta, samtidigt som hon förlorar rätt till färdtjänst.
Victoria Öjefors Quinn har en medfödd synskada vilket innebär blindhet i båda ögonen. Hon kan gå men hon hittar inte utan hjälp.
Möjlighet till färdtjänst är därför en viktig förutsättning för henne både i vardagslivet och för att kunna heltidsarbeta. När hon i vintras skulle ansöka om förnyat tillstånd hos regionen stötte hon på patrull för första gången i sitt snart 39-åriga liv.
Att hon i ansökan angett att hon skulle kunna åka buss ibland, tror hon med facit i hand varit till hennes nackdel. I brevet från regionens kollektivtrafikenhet, som gör tillståndsprövningen, ville man bland annat veta vad som gör att hon inte alltid kan ta bussen.
Hon svarade regionen att faktorer som hennes orienteringssvårigheter, högtrafikerade vägar, mörker och halt väglag gör det svårt och otryggt att ta sig fram till och från busshållplatser. Beslutet från regionens kollektivtrafikenhet blev beviljad färdtjänst – men endast under vinterhalvåret.
Victoria Öjefors Quinn tycks vara långtifrån ensam. Ett av de mer uppmärksammade exemplen är 21-årige Vilmer Bäckman som nekats färdtjänst av Region Stockholm. Hans ärende men även avslag inom framför allt Region Skåne, har drivits hårt av Synskadades Riksförbund. Men även efter överklaganden till förvaltningsdomstolen, och nästa instans kammarrätten, har dessa personer fått avslag.
Enligt Region Gotlands kollektivtrafikenhetschef, Jyrki Vainio, kan det finnas en trend mot mer restriktiva bedömningar, överlag i Sverige.
– Jag kan inte säga om det är fler avslag nu än för något eller några år sedan. Men det har påtalats av organisationer som Synskadades Riksförbund, att det är fler med synskada som nekats färdtjänst, säger han.
Enligt Region Gotlands kollektivtrafikenhetschef, Jyrki Vainio, görs bedömningar på individnivå och att det kan finnas en trend mot mer restriktiva bedömningar. "Vi är en beslutande myndighet men det är viktigt att vi gör bedömningar som följer rättsläget och hur det ser ut i övriga landet", säger han.
Rapporterna om att fler synskadade nekas färdtjänst inom vissa regioner, har fått infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) att reagera. I början av mars kom så ett regeringsbeslut som öppnar för att förtydliga rätten till färdtjänst.
Niklas Mattsson, ordförande i Synskadades Riksförbund, har uppmanat kommuner och regioner att bifalla ansökningar under tiden som frågan utreds.
Niklas Mattsson, ordförande i Synskadades Riksförbund, har uppmanat kommuner och regioner att bifalla ansökningar under tiden som frågan utreds.
Jyrki Vainio igen:
– Vi kommer inte att ändra på vårt sätt att bedöma ansökningar på grund av detta. Det anser jag inte skulle vara rättssäkert och att behandla alla lika. Med det sagt tycker jag att det är mycket bra att man utreder om det behöver bli tydligare hur lagen ska tolkas.
Men hur har man tolkat lagen för att komma fram till att en person har behov av färdtjänst, men inte under sommarhalvåret, när hon tidigare haft det?
– Jag kan inte kommentera enskilda fall. Bedömningarna görs på individnivå och jag är trygg med att tillståndsenheten gör rättssäkra bedömningar.
I efterhand har hon funderat på om hennes strävan – och vilja – att om möjligt ta sig fram med kollektivtrafiken, har legat henne i fatet. ”Det är ju ingen som vill åka färdtjänst, man gör det för att man måste.”
För Victoria Öjefors Quinn börjar tiden rinna ut då färdtjänsttillståndet löper ut sista mars. En överklagan är inlämnad till förvaltningsrätten, men hon har i nuläget inga stora förhoppningar om att få gehör där.
– Varken min synnedsättning eller min orienteringsförmåga har förbättrats sen jag sökte färdtjänst senast. Däremot tycks lagen ha urholkats, vilket drabbar många fler än mig. Att förlora rätten till färdtjänst året runt gör mig mer beroende av vänner och familj. Livet pausar ju inte för att det är sommar. Kanske kommer jag inte orka fortsätta arbeta heltid och jag kommer bli tvungen att bo i Visby för att få vardagen att gå ihop, säger hon.