Fiskebeståndet i Östersjön har förändrats. Det rika torsk- och sillbeståndet runt Gotland har de senaste decennierna minskat drastiskt. Ett varmare vattenklimat leder till övergödning som leder till att vissa arter får svårare att trivas i vattnet runt hela Gotland.
Fartyget Svea har lagt till vid kajen i Visby under Almedalsveckan. En flytande forskningsstation, som ägs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Men mycket av datan som samlas in här görs av SMHI och andra organisationer.
Om det inte vore för det högteknologiska laboratoriet, ett ekolod som Försvarsmakten förbjudit dem att använda och den militärliknande maffiga ytan, hade det varit som vilket fiskefartyg som helst. De samlar fisk men också data om Östersjön och andra vatten som de i slutet av varje år räknar ihop. Datan utgör ett underlag som blir ett förslag på fiskekvoter som forskarna lämnar över till EU-kommissionen och fiskeministrarna, som i sin tur kommer med regleringar.
En av forskarna ombord på Svea står vid spakarna som styr trålen och pekar ner mot våra fötter.
– Här, precis under oss är det fullt av svartmunnad smörbult, den kan man äta för att motverka spridningen, säger Jens Olsson, forskare vid SLU.
Den invasiva arten Smörbulten har vuxit i antal runt Gotlands kust. Den är aggressiv och skrämmer bort andra arter som är viktiga för ekosystemet i Östersjön. Jens Olsson och hans kollegor jobbar för att motverka invasionen och ett sätt de rekommenderar är just att äta den, ett annat är att öka fiskebeståndet av rovfiskarna i Östersjön.
Ulf Bergström, forskare och kollega med Jens Olsson, säger att torsken hade kunnat spela en viktig roll i bekämpningen av smörbulten.
– Men torsken och de andra rovfiskarna finns knappt i södra Östersjön längre. Nuförtiden är det ganska sällan man får upp en torsk över 40 centimeter, säger han.
Vid ett av fartygets laboratorium står Ulf Bergström hukad över ett häfte med grafik över syrehalten i Östersjön. Runt Gotlands kust är grafiken svart, särskilt på den västra sidan. Det svarta innebär att syret är obefintligt. Men det går upp-och-ned, i olika perioder och hänger delvis ihop med saltvattnet från Nordsjön. Ibland strömmar det in saltvatten som bidrar till syreproduktionen, som sprider sig norrut i Östersjön. Den senaste gången en betydande strömning skedde var 2015, då var det bättre förhållanden för torsken och dess konkurrenter.
– Att vi har sådan syrebrist i Östersjön beror inte bara på strömningarna, det beror också på skulden, att vi sedan länge övergett Östersjön, säger Ulf Bergström.
Sedan 50- och 70-talet har det varit en tilltagande övergödning i Östersjön. Forskarna på Svea menar att människorna i länderna runt sjön byggt upp en skuld och pumpat ut för mycket näring. Algblomningen är därför typisk för Gotland. De syrefria bottnarna frigör fosfor som bidrar till just algblomning.
Torsken som tidigare har levt väl i vattnet runt Gotland trivs i något kallare temperaturer, i syrerika bottnar, men bottendjuren producerar inte något i dag. Det innebär att torsken får svårt att leva på sina tidigare platser. Det är ont om mat och den växer långsamt.
Ulf Bergström pekar mot ett svart område i Östersjön som är lika stort som Danmark sett till ytan.
– Det är en död botten, fisken klarar sig inte där. Gotland är nästan omringat av det svarta och syrefria. En gång i tiden har det varit väldigt produktivt, men inte längre. Torsken lider mycket av syrebristen. Det skapar också en fysiologisk stress för fiskarna och det kostar energi. Medelstorleken vi får upp i trålen är 20 till 30 centimeter. Den jobbar i motvind.
Överfiske bidrar också till torskens tuffa förhållanden. Det tillsammans med att vattnet i Östersjön blir varmare gör det svårt för torsken och andra arter att överleva. I år har temperaturen i Östersjön runt Gotland ökat med fyra grader.
– Jag är väldigt orolig för det här, det känns som att vi är på väg in i en ny regim, med kaotiska, oförutsägbara ekosystem. Förändringar som skulle ha skett på 1000 år sker nu på ett årtionde, säger Ulf Bergström.
Om man ska tro Ulf Bergström och hans kollega Jens Olsson kommer Östersjön att ha ett nytt ekosystem i framtiden, och kanske kommer andra arter att göra en förflyttning till Gotlands kuster. Joakim Hjelm är forskare och kollega med Jens Olsson och Ulf Bergström på den flytande forskningsstationen.
– Vi har sett sardiner och tonfisk i södra Östersjön. De kommer hit naturligt, och inte med barlastvattnet, säger Joakim Efternamn.
Enligt forskarna är det en effekt av de regleringar som gjorts för att motverka överfisket.
– Sardin kan vi börja få se i Östersjön men inte tonfisken, men man vet aldrig. Blir det fler av den blåfenade tonfisken så kommer de att simma in här. Det hade varit coolt, säger Joakim Hjelm.
Forskarnas inställning är tydlig och klar. Men också något ambivalent. Ett hopp gömmer sig bakom den direkta ytan. De har hittat en djupbotten, strax söder om Åland där vattnet är kallt och syrerikt. Torsken trålen på Svea fångat in där har vägt mellan 15 och 20 kilo. Som den ska väga, menar forskarna.
– Torsken har brett ut sig långsamt. Sannolikt kommer det syrefria vattnet att stagnera och förhoppningsvis vända snart, trots att vi människor motarbetar det. Om något årtionde kan vi förutspå att området kring Gotland får mer syre och gör platsen behaglig för torsken, säger Ulf Bergström.
De tre forskarna bryter ut i skratt när de får frågan vad politikerna borde göra åt problematiken i Östersjön dyker upp.
– Det är mycket. Jag är framförallt orolig över att vi som samhälle inte lyckas ta tag i problemet. Det händer inte mycket politiskt, i dag tänker man bara på nästa mandatperiod, säger Ulf Bergström.
– Eller nästa budgetförhandling, bryter Jens Olsson in.
– Vi som är vuxna nu klarar oss, men det handlar ju om kommande generationer, många av de som är inne i politiken har barn och barnbarn. Tänk på dem och inte på er själva, säger Ulf Bergström.
I slutet av året ska forskarna lämna över sina analyser och förslag till de ansvariga politikerna. Förhoppningsvis har den svartmunnade smörbulten inte hunnit bli en återkommande rätt på de gotländska middagsborden, innan resultaten av forskarnas politikermöten börjat verka.