Vikingatida silverfynd sätter fart på fantasin

Fyndet gjordes för flera veckor sedan, i samband med att än så länge okänd fastighetsägare på mellersta Gotland skulle utföra markarbete hemma på tomten. En stubbe drogs loss och lämnade ett gapande hål efter sig.
Att hålet inte var tomt, det upptäcktes inte förrän veckor efteråt: Nere i den mörka myllan glimmade det av silver!
Mynt efter mynt hittades och snart kontaktades Länsmuseet Gotlands Fornsal. Arkeologen Leif Zerpe kopplades in och besökte fyndplatsen, där han med hjälp av en metalldetektor kunde konstatera att där finns mer av värde. Zerpe tror dock att det mesta silvret redan har plockats upp. Just nu finns det på Länsmuseet, i väntan på vidare undersökning.
Sammanlagt handlar det om 280 mynt, hela eller i delar, och 14 mindre silverföremål. Det är bland annat dekorerade pinnar och tvinnade "trådar", som möjligen kan vara rester av smycken eller smyckeframställning.
Om skatten har förvarats i någonting finns inga spår kvar; marken är stenig och grusig med god vattengenomsläpplighet, vilket gör att organiska material snabbt försvinner.
Exakt hur "stor" skatten är kan Zerpe inte säga. Klart är dock att ett enda av de detaljrikt dubbelpräglade mynten hade ett dåtida handelsvärde på mellan 50-200 kronor.
Vad man kan säga är väl att ju större skatt man kunde visa sina grannar, desto högre status hade man.
Några mynt scannades och bilderna skickades till Stockholms universitet. Redan nu har man kommit fram till att merparten av mynten är tyska och från 1020-1050. Några är från England, Danmark och Italien. Eftersom de är väl samlade både i plats och tidsepok, kan det tyda på att samlingen är ett resultat av en handelsresa till Tyskland, möjligen Elbeområdet ytterligare belägg för Gotlands historiska position som handelscentrum.
<span class=MR>Intressanta undersökningar</span>
Fyndplatsen omfattas inte av någon detaljplan och kategoriseras som "utmark". Den är alltså inte uppodlad och inget pekar heller på att den varit det tidigare. Några fornlämningar har inte hittats i närheten, vilket gör fyndet extra intressant eftersom man inte har någon aning om vad de kommande arkeologiska undersökningarna kan resultera i.
Skatten kan höra till en gammal bosättning, eftersom det var vanligt att man grävde ner sina rikedomar under huset. Det kan också vara en vikingatida skattgömma vid en betydligt äldre boplats från 400- eller 500-talet. Sådana ruiner användes ibland som riktmärken för "markförvaring" av rikedomar.
Det kan också vara en grav, även om Zerpe håller det för osannolikt. Det kan också vara något helt annat och oväntat. En ensam person, som av någon anledning stupat med sin skatt i en näverburk eller skinnpåsevem vet?
Ett drömscenario är ju att vi hittar fler pusselbitar som gärna medför tankearbete, så vi kan få veta mer om hur skatten hamnade där, säger Zerpe.
Nu inleds väntans tider både för Länsmuseet, allmänheten och fastighetsägaren. Silverskatten ska undersökas och dateras av Myntkabinettet eller Kenneth Jonsson, professor i numismatik (läran om mynt) vid Stockholms universitet. Den ska också registreras och konserveras. Först därefter kan upphittaren få sin rättmätiga statliga ersättning.
Dessutom ska ett markområde på 15-20 kvadratmeter undersökas med olika arkeologiska metoder, innan fastighetsägaren får fortsätta med sitt trädgårdsprojekt. Bland annat kommer man att använda fosfatkartering, där man åldersbestämmer den omgivande marken.
Vad som händer med själva silverskatten återstår att se. Anki Dahlin menar att det kan vara intressant för Länsmuseet att visa och berätta om ett så nytt och lokalt fynd, bara man får veta lite mer om det. Möjligen kan silverskatten komma att ställas ut här på Gotland redan i sommar, säger Dahlin.
Hon ser med förväntan på de svar de kommande undersökningarna kan ge.
Vi vill alltid kunna presentera nya svar och teorier och locka besökarna att använda sin egen fantasi.