Ett rykande färskt nummer av Gotlands Allehanda inspekteras efter att ha blivit tryckt på toppmodern utrustning. Årtal okänt.
1872 provtrycktes Gotlands Allehanda för första gången. Resten är, som man brukar säga, historia. Tidningen har varit en fast punkt i det gotländska samhället i 150 år.
Generellt brukar slutet av 1800-talet omnämnas som födelsen för dagstidningarna i Sverige. Det var vid den här tiden som teknikens genombrott gjorde det enklare att trycka, samtidigt som tidningarna kom att fungera som en viktig del i demokratiseringen och även för den politiska opinionsbildningen i Sverige.
Carina Tenor, doktorand inom medieforskning vid Karlstads universitet och tidigare lokalreporter vid Nerikes Allehanda, har studerat lokalmediernas roll och påverkan sedan slutet av 1990-talet. Även om de flesta tidningar en gång startade av politiska skäl - man ville bilda opinion - så växte det så småningom fram ett ideal av att allsidig och opartisk journalistik.
– Av journalistikrollen i dag förväntar vi oss att rapporteringen ska vara opartisk, förutom på ledarplats. Det var faktiskt, kanske lite förvånande, också kommersiellt lönsamt. Att lyfta fram flera perspektiv och båda sidor gjorde att fler kunde tänka sig att annonsera och prenumerera. Samtidigt som trovärdigheten ökade hos läsarna, säger Carina Tenor.
Objektiviteten är, och kommer troligen alltid att vara, grunden i den fria journalistiken. Det är på objektiviteten som löftet till läsarna vilar. Den tidningen som du håller i din hand bär på ett arv från åren som gått sedan starten för 150 år sedan.
– Den lokala journalistiken har utvecklats genom olika faser, som på ett sätt ännu finns kvar. Hur journalistiken har vuxit fram finns kvar som avlagringar i hur medielandskapet är strukturerat, varför en viss tidning har överlevt på en viss ort och så vidare, säger medieforskaren.
Under slutet av 1800-talet växte också tidningarnas roll som lokal marknadsplats genom annonser i de lokala tidningarna.
– Redan då föddes den här moderna affärsmodellen som tidningarna hade under lång tid. Den som kom att bli så otroligt framgångsrik under 1900-talet. Det vill säga att lokala annonser och lokala läsare finansierade produkten. Något som stod sig stark ända fram till digitaliseringen egentligen, säger hon.
Vilken roll journalistiken kommer ha i framtiden, beror helt på målgruppen, tror Carina Tenor.
– Ur ett samhällsperspektiv så är journalistik viktigt. Det är bra för samhället och det tror jag att de flesta skulle skriva under på också. Journalistens roll att ifrågasätta, kolla upp rykten, höra intressenters utsagor, den rollen står sig stadigt än i dag, säger hon och fortsätter:
– Sen är frågan hur det här kommer förändras, vad människor tycker och hur värderingar kommer att ändras.
Carina Tenor, medieforskare, har ett förflutet på Nerikes Allehanda.
Ett förändrat medielandskap har, sedan många år, varit en het potatis både för journalistkåren, mediehus, läsare och annonsörer. Carina Tenor menar i studien ”Den lokala journalistikens återkomst”, att det alltjämt finns hopp.
– Man kan säga att ur allt det negativa som kommit med nedläggningar av tidningar, centraliserade mediehus och Medieutredningen så har det kommit något positivt. Det börjar, inte bara i Sverige, pratas om betydelsen av lokal journalistik, säger hon.
Rollen för lokaltidningen idag jämfört med 150 år sedan har sina likheter. Men samtidigt olikheter. Informationsdelandet genom tidningen har minskat mer och mer i takt med att information blivit mer tillgängligt i samhället och numera på internet.
– Informationsrollen som tidningarna hade förr har mer försvunnit. Om det inte gick en journalist på kommunfullmäktige förr så kom informationen inte direkt ut. Journalistiken hade en ansvar där och tog med, valde ut och bedömde vad som kom ut. I dag kan fler ta del av mer information på internet och journalistens roll att sprida den typen av information har försvunnit mer.
Ulrica Fransson arbetar i dag som onlinechef, men har tidigare varit nyhetschef och ansvarig utgivare på Gotlands Allehanda.
Ulrica Fransson, tidigare redaktionschef och ansvarig utgivare på Gotlands Allehanda, har upplevt stora förändringar inom journalistyrket sedan hon började på GA 2006. Hon känner stolthet över många delar av vad man åstadkommit.
– Det är svårt att plocka ut ett enda tillfälle. Jag vill hellre prata om en period och det var när jag var redaktionschef och vi satte en tydlig agenda för vår journalistik och vilka målgrupper vi jobbade för. Att jag och nyhetschef Eva Buskas jobbade tätt tillsammans och i samma riktning gjorde skillnad. GA:s redaktion är en kul blandning av personligheter och min upplevelse är att vi lyckades ena gruppen kring vart vi ville. ”Guppen” på vägen dit löste vi alltid på något sätt själva. GA var ingen redaktion som satt och väntade, vi gjorde saker, säger hon.
Hon lyfter flera exempel på när GA verkligen gjort skillnad i samhället genom journalistiken.
– GA har gjort flera väldigt angelägna jobb. Ett av dem var till exempel när vi granskade förekomsten av grooming på ön. Vi fick in väldigt många viktiga röster och resultatet blev så bra att vi gav ut en bilaga som sedan användes på föräldramöten i skolorna, säger hon:
– Ett annat jobb jag är stolt över är när GA, GT och Helagotland.se gick samman och tog ställning i den urspårade debatten kring en misstänkt gruppvåldtäkt av en rullstolsburen kvinna 2016. Vi stod tillsammans upp mot våld och hat i ett unikt samarbete som fortfarande gör mig väldigt glad. Vi fick mycket skit från ”mörka” krafter men att vi gjorde det här tillsammans var fint. Vi fick också mycket positiv uppmärksamhet från lite olika håll i landet.
Ytterligare ett tillfälle där GA gjorde skillnad var med artikelserien ”Flyktingadvokaterna” som ledde hela vägen till en nominering till Grävande journalisters pris Guldspaden, 2017. Eva Klint Langeland och Eva Buskas stod bakom arbetet.
– Det kom ett mejl från 19-åriga Ali Rezaei. Han hade kommit till Gotland med flyktingströmmen 2015 och nu var han var rädd att han skulle utvisas till Afghanistan. När Migrationsdomstolen avslog hans ansökan om uppehållstillstånd skickades beslutet till hans offentliga biträde, men Ali själv fick inget veta förrän en månad senare. Då hade han bara några dagar på sig överklaga. Ombudet slarvade sedan bort hans sista chans att överklaga genom att skicka in handlingarna två dagar för sent till domstolen, säger Ulrica Fransson.
Gotlands Allehandas redaktion 1987 då man flyttat in i de, då, nya lokalerna på Broväg.
Duon på Gotlands Allehanda granskade händelsen. Då fann man att det fanns några få jurister som hade hundratals asylärenden och att ett par biträden hade så många som runt 600 förordnanden.
– Det är förstås en orimlighet för dem att hinna med alla. Det påvisade en rättsosäkerhet och reaktionerna lät inte vänta på sig. Vi funderade lite på om det var rätt av oss som lokaltidning att ta det stora greppet, men kom fram till att det var vår skyldighet, säger hon.
När genomslaget plockades upp av TT och P1 morgon tog upp avslöjandet så publicerades ”fallet” i så gott som alla svenska medier. Inte bara spred sig nyheten från Gotlands Allehanda till andra svenska medier utan också till sociala medier, bland annat genom Facebookgruppen ”Vi står inte ut”.
– När sedan grävjuryn avslöjade att vi var nominerade kändes det helt fantastiskt, säger Ulrica Fransson.
Grävjuryn som Ulrica Fransson syftar till är Föreningen grävande journalisters jury för Guldspaden 2017, där arbetet med blev ”Flyktingadvokaterna” nominerat.
Lokaljournalistiken framåt då, vilka utsikter har den, tror du?
– Jag tror ju att lokaljournalistik alltid kommer att vara viktig. Det är bara via lokalmedia som invånarna får veta vad som händer där de bor, hur beslut påverkar just deras skola, deras barn på dagis och så vidare. För att kunna påverka och vara aktiva medborgare måste man veta hur det fungerar. Där spelar vi en viktig roll. Andra nyheter får man via många andra kanaler, säger Ulrica Fransson:
– Men jag ska inte sticka under stol med att vi är utsatta för hård press från olika håll. Det är tuffa ekonomiska tider men jag har gott hopp. Gotlänningarna är glada för sina lokala tidningar och så tror jag det kommer fortsätta vara ett bra tag till.