Det var en begränsad skara som tagit sig till Lövsta för att se på SM i fårklippning. Men hur man än ser på det är det bra mycket bättre än i fjol då det inte blev något SM överhuvudtaget på grund av pandemin.
Tre år i rad har gotländske Viktor Larsson från Hogrän tagit hem segern i SM i fårklippning. Men i lördags fick han anse sig besegrad av Magnus Woulo från Örebro i SM-finalen. Från Gotland var det tre tävlande totalt i både SM och Open-klassen. Viktor Larsson som alltså är flerfaldig svensk mästare, Sackarias Lindh och Simon Ronström.
– Jag får väl vara nöjd med silver även om det så klart inte var det jag siktade på. Jag kände mig aldrig riktigt på topp och hade svårt att hitta flyt, säger Viktor Larsson, som i dag är lite matt i kroppen.
Hur mycket sliter det här på kroppen egentligen?
– Fråga mig hur jag mår om 40 år så får vi se, säger han.
Annie Weiss Björklund är fästmö till Simon Ronström, och hon var speaker för tävlingen:
– I fjol fick vi ställa in helt, så det är väldigt kul att det ens gick att få till. Det är Viktor och Simon som faktiskt dragit i det här i år, säger hon.
För den oinvigde är det lätt att tro att allt handlar om vem som klipper sina får snabbast, men domarna som ständigt är närvarande vid varje klippare tittar på så mycket mer än bara tiden. Det är även olika många djur som ska klippas i varje heat. Fyra tackor i kvalet, sju i semifinalen, och i det här fallet åtta i finalen.
Kurt Niklasson har varit fårklippare i 20 år och är här som domare. När han var som mest aktiv klippte han 18 000 får per år, och sitter inne på mängder av erfarenhet.
– Tiden är bara en del i bedömningen, men det viktigaste är hur fint djuren är klippta, att det inte är några tussar kvar, och att det inte blir några dubbelklipp, det är viktigt för kvalitén på ullen. Sedan tittar man även att det inte är några klippskador på djuren, allt det tas med i beräkningen, säger han.
I fårklippning handlar det om att få så låga poäng som möjligt. Ungefär som i golf. Alla missar ger tillägg på poängen.
Svetten fullkomligt rinner på de tävlande, och det är en kraftansträngning utan dess like att dels ha koll på sin egen prestation samtidigt som man ska hantera djuren. Eftersom många tävlar i både Open och SM är det inte många minuters vila mellan de olika heaten.
– Det är en riktig prestation, säger Kurt Niklasson.