I sin senaste rapport "Långsiktigt hållbar linjesjöfart till Gotland 2015-2030" väger Rikstrafiken för- och nackdelar med bland annat hög turtäthet och hastigheten på Gotlandsfärjorna. Även frågan om en- och tvåhamnsalternativen tas upp i rapporten, där miljöaspekten väger tungt.
"År 2008 svarade Gotlandstrafiken för nästan 40 procent av koldioxidutsläppen inom all inrikes sjöfart", står det och man skriver vidare att klimatmålen måste nås genom minskade utsläpp just inom Gotlandstrafiken.
Rikstrafiken anser att framtidens trafik bör bedrivas i lägre hastigheter samt att hastigheten ska variera mellan turer. Principen är att avgångar med litet resande ska gå långsamt och avgångar med stort resande ska gå fort.
Dessutom bör antalet turer minskas med hänsyn till miljön. För att ändå kunna klara av trafiken föreslås större fartyg än idag.
De hamnalternativ som analyseras är: enhamnsalternativ på Västervik och Oxelösund och tvåhamnsalternativ på Nynäshamn och Oskarshamn respektive Nynäshamn och Västervik. Oavsett vilket alternativ som slutligen väljs bedömer Rikstrafiken att alla redovisade alternativ klarar trafikförsörjningen till och från Gotland. Alla redovisade alternativ ger därmed Gotland förutsättningar att leva och utvecklas, om än i olika hög grad.
Rikstrafiken att ett enhamnsalternativ med antingen Västervik eller Oxelösund är mest miljövänligt, samtidigt som Nynäshamn och Oskarshamn är bättre ur social och utvecklingssynpunkt. Ett mellanalternativ finns med fastlandshamnar i Västervik och Nynäshamn. Oavsett vilket anser Rikstrafiken att samtliga alternativ tryggar Gotlands framtida trafikförsörjning.