Visby Folkdansgille dansande på torget i Neustadt

I slutet av maj åkte 37 gotländska folkdansare och musikerna i Gutebälgarna ner till Neustadt. I den staden föddes en gång gotlänningen Detlef Gräser och han hade ordnat en resa dit genom sina gamla och nya kontakter i Neustadt. Inkvartering skedde i logement på en nedlagd kasern för ett pansarregemente, som en gång vaktat gränsen mot förra Östtyskland och mot sovjettrupperna.

Logement
Det blev en annorlunda upplevelse främst för de kvinnliga dansarna att bo på logement, särskilt när de tvingades använda det stora gemensamma badrummet med fem duschar sprutande från väggen och en stor tvagningsho. Det fungerade dock bra och var ett billigt boende, eftersom det inte kostade resenärerna något alls.
Staden Neustadt bjöd frikostigt på logi, frukost, busstransporter och en del ölbiljetter. Med borgmästaren i spetsen och en särskild värd, en kommunstyrelseledamot, stod staden Neustad för en stor och uppskattad gästfrihet.
Första kvällen for dansarna till en liten by utanför Neustadt, Erfurtshausen, där de pittoreska och välrenoverade korsvirkeshusen stod tätt och mitt i alltihop på en bygata fanns en bondgård med gödselplatta. I byn höll man en fest där det dansades och man åt bratwurst och drack öl och läsk. Flera barngrupper i olika åldrar hade dansuppvisning, liksom lokala vuxendansgrupper och det hela avslutades med att Visby Folkdansgille och de övriga dansarna i alla åldrar dansade tillsammans. Ett riktigt kultur- och gemenskapsutbyte i den varma majkvällen.

Rådhustorget
Kirmes är egentligen firandet av att den katolska treenighetskyrkan invigdes. Det har blivit en årlig tradition och är nu mer än det kyrkliga firandet, med biskopen på besök och konfirmander. När biskopen varit i kyrkan kom han bort till rådhustorget och gick omkring med ölglaset i handen och pratade med folk.
Andra delar av festen var att man hälsade nya innevånare i staden välkomna. De presenterades från scenen på rådhustorget, fick diplom och det sköts salut med svartkrutskott, som hördes ordentligt mellan husväggarna! Där gjorde också Visby Folkdansgille ett bejublat uppträdande.
På eftermiddagen gick man tillsammans med olika bompa-bompaorkestrar en parad genom staden för att sedan gå upp till det stora öltältet där öltunnan traditionsenligt slogs upp i en ceremoni. Sedan följde mer musikunderhållning och dans av visbydansarna.
Ytterligare en bit i Kirmesfirandet var ett stort tivoli med olika mer eller mindre hissnande karuseller och fordon man kunde uppleva fart och rädsla i. Och så kunde man köpa lotter och skjuta på burkar. Det var alltså en stor familjefest där barn och ungdomar vandrade omkring. Föräldrarna satt tidvis i öltältet och lyssnade på musiken och såg på dansen, men gick ut och kollade sina barn och ungdomar. Inga vakter eller poliser fanns, men Röda korset fanns till hands. Det syntes dock ingen ungdomsfylla eller annat stök. Inte heller syntes några knallfulla tyskar, trots ymnigheten av öl.

Barnensdags-tåg
På söndagen ordnades något som vi skulle känna igen som gamla tiders barnensdags-tåg. Motivvagnar, dansgrupper, fordon och utklädda människor, hundklubben och liknande gick ett långt tåg genom hela staden. Och tusentals människor stod längs gatorna, tittade och applåderade. Och mitt i alltihop gick Visby Folkdansgille och Gutebälgarna med standaret i täten och med sina vackra dräkter. De vinkade mot åskådarna som glatt vinkade tillbaka.
Som ickedansande medföljare på resan var det lätt att se att Visby Folkdansgilles uppträdande både i dans och i parad var uppskattat. De vackra dräkterna fascinerade tyskarna och när Bertil Bergström på tyska berättade om dräkterna och om Bertil Malmbergs älgskinnsbyxor väckte det uppmärksamhet. Tyskarna älskar ju älgar och när Bertil Bergström skämtade om att de var tur att Bertil Almberg inte var i byxorna när älgen sköts, jublade publiken. Samtidigt som de fick se kulhålet!
Alla tyskar kan inte bedöma hur skickliga de gotländska dansarna är. Men de kunde klart se dansglädjen som utstrålades. Särskilt i den snabba avslutande dansen på måndagen, kunde få tyskar sitta still och folkdansarna fick stående ovationer. Det är viktigt för en kulturgrupp att kunna uppträda proffsigt och det gjorde Visby Folkdansgille med sina dansledare och med Bertil Bergström som konfrancier på tyska.
Det var också tydligt hur de olika personliga förmågorna togs tillvara bland dansarna under resan. De som var bra på olika saker tog ansvar för det och därför blev det en glad och upplevelserik dansresa till Neustadt. Det var många som gjorde resan till en succé och Visby Folkdansgille och Gutebälgarna fungerade som goda Gotlandsambassadörer och visade vilken viktig kulturyttring folkdans faktiskt är.