Visby i vinterskrud
Snöljuset i Visby är sällsynt och vackert. Många var ute i går och fotograferade det svarta havet, de blyfärgade molnen och solstrålarnas lek med snödränkt murgröna på grå stenmur.
Foto: Tommy Söderlund
Vad är egentligen skönhet? Kan de guppande svanarna på vågorna och de uppburrade klotformade koltrastarna i buskarna uppleva sådan?
Har vi alla ett behov av skönhet?
Det tror Carina Johansson, etnolog som ska doktorera på Bilden av Visby. Hon tror inte på dem som påstår att det var 1800-talets konstnärer som införde begreppet skönhet i debatten. Behovet av skönhet finns hos alla.
– Det vackra gör något med oss, vi får tröst och vi blir glada av skönhet. Den är användbar, säger hon.
De ruiner som vi fotograferar i Visby i dag är ju en medeltida rest, något som förr i världen inte hade något särskilt värde.
– Det var först i början av 1800-talet som raserade ruiner blev betraktade som något vackert. Våra idealbilder ändras med tiden.
Den glädje som gick att förnimma bland visbybor, som i går strosade i sin snösmyckade stad, kanske också har något att göra med exklusivitet. Vår sommarstad delar vi med många. Men vinterstaden Visby är något extra, den får bara vi som bor här njuta av.
Så jobbar vi med nyheter