"Varför kan man inte lika gärna kan cykla tillsammans?" undrar Petra Ahlman.
Vid flera Visbyskolor gapar cykelställen halvtomma, en vanlig vardag – medan bilkaos råder på gatan utanför, särskilt strax innan åtta på morgonen.
Barnens cyklande i trafiken har minskat drastiskt på Gotland, jämfört med för bara något decennium sedan. Numera skjutsas hela 45 procent av eleverna vid en av stadens större skolor med bil, enligt en ny undersökning – trots att över 70 procent bor mindre än fem kilometer därifrån.
– Vi hade en viss skola i staden med i studien, men inget tyder på att det ser bättre ut på de andra, poängterar Petra Ahlman på Energicentrum, som driver projektet om gotländska barns resvanor, i samarbete med KTH.
Några av öns "mindre tätorter" undersöktes också – och det skjutsades ganska mycket även där. Men det verkar ändå vara i Visby som föräldrarna kör allra mest.
Bristen på skolskjuts i stan är förstås en faktor i detta – men å andra sidan är avstånden, för många, relativt korta. Varför väljer man då inte att cykla, eller till och med gå?
Den vanligaste förklaringen som anges är klassisk tidsbrist, i kombination med att "bilen ändå åker från samma adress och förbi skolan". Ett annat återkommande svar handlar om det nämnda bilkaoset:
– Trots infrastruktursatsningar i staden upplever många en otrygghet. Här finns dock en paradox: Det har egentligen aldrig varit säkrare i trafiken än det är nu, ändå verkar föräldrarna vara allt mer rädda för den, säger Petra Ahlman.
Förändringar i själva föräldraskapet kan alltså vara en aspekt i sammanhanget.
Detta beskrevs redan för mer än tio år sedan i rapporten "Varför skjutsar föräldrarna barnen till skolan?", som gjordes av dåvarande Sveriges kommuner och landsting. Då fokuserade man visserligen inte på ökande försiktighet hos dagens vårdnadshavare, utan snarare på deras strävan efter mer "barncentrerad verksamhet" och familjetid – där skjutsandet blir en del av den ambitionen.
Föräldrarollen som sådan diskuteras även i den nya gotländska studien:
– En pappa uttryckte att han ville bli sedd, när han kommer körande på barnen, för att liksom visa upp att han finns där för sina barn. Men frågan är varför man inte lika gärna kan cykla tillsammans? funderar Petra Ahlman.
Cykelställen står alltför tomma utanför skolorna, på Gotland såväl som i resten av landet.
Forskningen pekar på stora vinster för både hälsan och miljön, om bara några till skulle samåka, cykla eller ta bussen. Men det handlar även om barnens personliga utveckling.
– Det finns stora fördelar med att barnen självständigt får utforska sin omgivning och ta eget ansvar, till exempel för sin resa till en skola eller aktivitet, säger Petra Ahlman.
Men det kanske mest slagkraftiga argumentet, för att få till en förändring här, är att det verkar vara vad barnen vill.
– Det vi har kommit fram till är att barnen faktiskt föredrar att gå, cykla eller åka buss – framförallt om de kan göra det tillsammans med kompisar. Därför skulle de även vilja samåka mer, berättar Petra Ahlman.
Den enskilda skolans möjligheter att påverka elevernas transporter, dit och hem, är begränsad. Det anser åtminstone Södervärnskolans rektor Cecilia Tofftén:
– Ja, som jag ser det har vi små möjligheter att göra något. Vi kan absolut vara med och prata med vårdnadshavare, men vilket ansvar ska skolan behöva ta för deras val? Däremot att få eleverna att röra på sig mer, rent generellt, det är något vi jobbar med, säger hon.
Cecilia Tofftén är rektor vid Södervärnskolan.
För just Södervärnskolan har det varit en speciell situation i flera år, med Alléskolans paviljonger på skolgården. Vilket dels innebar fler elever, men dessutom att infarten söderifrån var blockerad.
Nu är paviljongerna borta – och Kolonigatan har dessutom gjorts till en säkrare skolväg.
– Trafiksituationen är helt klart bättre, även om det fortfarande är ett högt tryck på morgonen. Om 45 procent skjutsas är det en hög siffra, helt klart, säger rektorn.
Det projekt Petra Ahlman leder har dock inte bara fokus på skolor, utan även fritidsaktiviteter – och på det området har man fått fram ännu dystrare statistik:
– Ja, det var siffror vi inte ens kunde ana. Vid en viss fritidsanläggning fick hela 95 procent av barnen skjuts i bil och de flesta utan att samåka. Detta trots att vår kartvy visar att det faktiskt skulle gå snabbare för flera av dem med cykel eller buss. Dessutom åker många av föräldrarna hem under själva aktiviteten – de gör alltså bilturen två gånger.
Hon nämner dock ett positivt exempel också, på en idrottsförening som tänkt till kring det här, nämligen Visby TK. När de erbjuder sitt "racketfritids" hämtar klubben i minibuss vid en skola och vid en annan, där avståndet är mindre, så promenerar man till rackethallen tillsammans med en vuxen.
Visby TK hämtar barnen vid skolan, för gemensam promenad till "racketfritids" i tennishallen.
– Om vi hämtar kan vi dessutom få hit barnen på tider när föräldrarna fortfarande jobbar, i stället för att alla bara kan komma på kvällar och helger. Då utnyttjar vi också anläggningen mer. Som förening ser vi även gärna att barnen rör på sig så mycket som möjligt, kommenterar klubbens sportchef Björn Carlnäs.
Petra Ahlman vill få till fler sådana här initiativ, i samarbete med föreningslivet. Försök ska göras att samplanera med regionens fritidsavdelning och kollektivtrafiken.
Att ytterligare förbättra infrastrukturen är förstås en faktor också. Gällande skoltransport har regionen och Trafikverket ett projekt med titeln "Säkrare skolvägar på Gotland", som egentligen pågått sedan 2021 – men där de konkreta åtgärderna inleds i höst.
Först ut är Solklintskolan i Slite, som får ett upphöjt övergångsställe och bättre gatubelysning, samt Dalhem skola, där det byggs två farthinder.
Under 2025 ska trafiksäkerheten förbättras för elever i Öja, Västerhejde, Väskinde, Garda och Hemse.
– Vårt mål är att minska risken för olyckor och göra skolvägarna säkrare för alla som använder dem, oavsett om de går, cyklar eller kör bil, säger Anders Johansson, projektledare på Trafikverket, i ett pressmeddelande.
Parallellt med detta ska Petra Ahlman, tillsammans med kollegorna inom skolskjutsprojektet, försöka påverka själva familjerna:
– Jag tänkte faktiskt besöka alla skolornas föräldramöten. Men det finns ingen enstaka åtgärd som magiskt skulle åstadkomma en förbättring, det behövs en gemensam kraftsamling från alla fronter. Så allt hänger inte på föräldrarna, men inte enbart på infrastruktursatsningar heller.
Petra Ahlman jobbar på Energicentrum Gotland.