Visbytjejerna Astrid Kakuli och Nanna Nore går ut Teaterhögskolan efter fyra år

Det har varit en otroligt bra utbildning, lärorik, jag har fått med mig mycket. Det är en bra grund, jag har lärt mig ett hantverk och förstår hur man jobbar med skådespeleri. Jag satsar på det, sammanfattar Astrid Kakuli sina fyra intensiva år vid Teaterhögskolan i Malmö (som är en av fyra i landet, övriga i Stockholm, Göteborg och Luleå).
Hon har också haft flyt och börjar till hösten arbeta vid Uppsala stadsteater i en pjäs som är en dramatisering av en Henning Mankell-roman, "Tea bag".
Inriktningen har varit jättebra, det känns inte alls som att det har gått fyra år, menar Nanna Nore.
Hon är Shakespearefantast och skulle inte ha något emot att spela i Roma i framtiden.
Utbildningen
Eva Johansson, producent/produktionsledare vid skolan, berättar om utbildningsårens innehåll.
De första två åren består av grundutbildning. Första året jobbar eleverna med berättelser med kroppen; akrobatik, rörelser. I andra årskurser börjar man med rollarbeten, med scenframställningslärare arbetar man med olika klassiker som Moliére, Shakespeare, Strindberg.
De får arbeta med olika delar som kostym och så men oftast framförs inte en hel pjäs utan mindre bitar ur dem. Men hela tiden med publik som kommer och tittar, det är en viktig träning.
I trean fortsätter man med detta och har hela tiden mycket teknikträning; röst, rörelse, musik, sång.
Under första terminen i trean går teatereleverna ut på praktik och är borta från hemmascenen i ett halvår. Tillbaka till vårterminen var det fortsättning med rollarbete samt radioteater- och filmkurser i mindre block.
Avslutningsåret handlar det om produktioner. Tre huvudmoment i form av två slutproduktioner där samtliga 12 elever medverkar samt ett block med egna projekt där eleven driver hela produktionen från att leta fram material eller skriva eget, ordna kostymer etc. och, slutligen, framföra.
Eva Johansson:
Meningen är att eleven ska klara att driva projekt själv, situtationen är sådan att man under delar av sitt yrkeslliv måste räkna med att göra egna, mindre produktioner.
Produktioner
Astrid gjorde sin praktik i Sundsvall.
Man får praktikplats på olika sätt. I mitt fall kom en regissör till skolan och ville jobba med mig. Vi spelade en ungdomspjäs som vi turnerade runt med i länet.
Nanna var på Backstage som är Stadsteaterns ungdomsscen i Stockholm.
Vi gjorde föreställningen "En dåres anteckningar" efter en novell av Gogol. En väldigt speciell föreställning, ganska mimisk.
Hon medverkade också i en liten roll på Klarascenen.
I fjärdeårets egna projekt utgick Nanna Nore tillsammans med två andra elever från platsen, Sopstationen, som är ett återvinningsvaruhus i Malmö.
Vi repade på nätterna eftersom det var öppen affär på dagarna, men ibland höll vi på också när folk kom dit. Föreställningen gjorde vi tillsammans med två skrivarelever som också går här. Det handlade om tre avlagda plagg som ville bli sålda.
Astrid var med och satte upp nyskrivna "Johannespassionen".
De två slutproduktioner som alla 12 eleverna gjort gemensamt var dels ett modernt verk dels en klassiker. Ett collage, "Välkommen till 2003", rymmande olika texter med tema krig samt "Macbeth".
En viktig skillnad i utbildningssammanhang är att klassikerna har få huvudroller, i "Macbeth" exempelvis två. Så där alternerar man i rollbesättningen. Föreställningar som är viktiga eftersom en hel del teaterfolk bänkar sig för att spana in de nya skådespelarnas färdigheter.
Det finns en massa skådespelare men man är ganska populär precis när man kommer ut, konstaterar Astrid.
"Macbeth" har ensemblen nu spelat för sista gången i Malmö, nu avslutar man med att spela den på teaterbiennalen i Uppsala. Sista lektionen har man också haft, återstår gör en vecka med diplomutdelningar och annat avrundande.
Framtiden
Sen väntar den tuffa arbetsmarknaden.
Men först skall båda i sommar gå kurser som de fått stipendier till. Astrid beger sig till Berlin och dansimprovisation medan Nanna ger sig i kast med Shakespeare i London.
Jag är ganska Shakespearetokig...
Vad som sker därefter är ännu inte spikat för Nannas del.
Till hösten och med fortsättning under våren spelar Astrid dramatiserad Mankell på Stora scenen vid Uppsala stadsteater.
De ringde mig men annars har jag skickat ut brev och sökt jobb. Men det här är en jättebra start, det ska bli roligt att sätta i gång. Just nu är det skådespelare jag vill vara, jag är sugen på att spela.
Men i framtiden kan jag tänka mig att regissera, jobbar man i en fri grupp måste man ha koll på alla bitar.
Astrid och Nanna började således båda i Towan Obradors medeltida gycklargrupp. Sen gick de dock olika utbildningar. Astrid gick dansestetisk på Säveskolan och har sedan gått på Balettakedemien under tre år.
Nanna gick naturvetenskaplig och fortsatte efter gymnasiet till Italien för att lära sig språket. Där kom hon i kontakt med en teaterskola och gick där i två år.
Det var en annan kultur och ett annat sätt att se på lärarna. Jag var ganska luttrad när det kom gästlärare hit, jag var van vid alla möjliga typer.
På Gotland har hon bland annat synts i sommarteater vid Bottarvegården.
Så de båda var väl förberedda inför de fyra Malmöåren som de nu avslutar.
Och de är eniga om att det nu är teater som gäller för dem.