Volym får fyra plus

VOLYMFESTIVALEN
++++

Det är fullt möjligt att arrangera och genomföra en stor och genomarbetat rockfestival på Gotland. I lördags kom beviset på att den sedan länge väl inpräntade mentaliteten ¿att det är skvatt omöjligt att ordna ett större populärkulturellt musikarrangemang med samtids-inriktning ", inte stämmer. Man åstadkom då ett näst intill perfekt arrangemang, ett Hultsfred i miniatyr.
Volym 2004 ska därför ses som ett startskott på något som förhoppningsvis inom några år har fått växa och blomma ut till ett givet inslag i den gotländska sommaren.
För om det är något som sommar-Gotland behöver, så är det just bredd och utveckling.
<span class=MR>Smörgåsbord</span>
Om man uppskattar samtida rock och pop, så var Volyms program oklanderligt och nyskapande, ett väldukat smörgåsbord av många intressanta små akter, The sound o e, Bishop Allen och den fantastiska ersättaren Suburban Kids With Biblical Names, och lite större dragplåster, Entombed, David and The Citizens och Moneybrother.
Att låta den lågmälde singer/songwritern José Gonzáléz avsluta hela festivalen med sina suggestiva visor var ett lika djärvt som oväntat drag, vars idé verkade genomsyra hela festivalen. För det var en av de lugnaste och renaste festivaler jag någonsin besökt. Inga fulla popsnören, inga stökiga punkare. Delvis berodde det nog på att publiktillströmningen inte var så stor. Men det är ändå lite synd, för om rocken förlorar sin roll som upprorsmakare, så förlorar den även en stor del av sin dragningskraft.
Under många av banden satt publiken lydigt på backen och tittade och applåderade artigt. Inget ont i det, det är inte meningen att man ska hoppa och jubla till Granadas flummiga rock, men det lägger en viss sorti på stämningen när hundratals besökare sitter på rutiga filtar när Laaksos spretiga rock ljuder från stora scenen och sångaren Markus Krunegård hoppar upp och ned som om han vore besatt av en ond ande.
Det gotländska musiklivet representerades av de alltmer etablerade Stereo Generator som fick inleda festivalen inför en handfull personer, strax efter lunch. En uppgift inte helt enkel eftersom publiken inte letade sig ut till festivalområdet förrän sent på eftermiddagen och då inte väcktes ur sin slummer förrän Svenska Akademien fick festivalen på fötter med sin hybrid av skånsk reagge och hiphop.
Gotlands andra akt bestod av det relativt nystartade rockbandet The Great White Plague som med hård, melodiös och kompromisslös rock lyckades fånga de tidiga besökarna i cirkustältet, som var festivalens lilla scen.
Så på det stora hela var Volymfestivalen väldigt bra.
Synd bara att den stora publiken inte hittade till festivalområdet
Publik. Det var först under Moneybrother som publiken vaknade på allvar. Här ses Karin Hållsten och Eric Thorsson.Foto: SOFIE EKHOLM