Martin Rolinski, mest känd från popbandet BWO, vandrar med nostalgisk blick genom Angered, den lilla sovstaden som en gång format hans musikaliska grund. Den stad som gjorde honom till popsångare, som cementerade hans musikaliska grundsyn.
Gladys del Pilar är ute på en identisk promenad i Örebro och gläntar på grinden till den låga mexi-tegelvillan där hon växte upp och stod och disco-
mimade framför spegeln.
I dessa stunder är TV4:s jätteproduktion riktig fin tv. Tittaren får en inblick i artisternas högst privata fotoalbum, vi ser gulnande minnen från vanliga svenska orter där artister tog sina första stapplande steg. När Martin Rolinski samlar sin kör i en gammal aula är det med en känsla av att han kommit hem och att han nu ska visa alla Angeredbor att de tillsammans ska sätta orten på den musikaliska
Sverigekartan.
Samtidigt tar Louise Hoffsten en tur på gågatan i Linköping och tittar in i den gamla skivaffären,
hennes egna rockuniversitet där Led Zeppelin var professorer och Etta James studie-vägledare.
Det gotländska bidraget i årets upplaga av Körslaget fungerar inte riktigt på samma sätt. Bengan Jansson har inga anekdoter från dragspelsstämmor
i Ala eller charmigt kaotiska konserter i Säveskolans aula. Tittarna får därför ingen bild av hur Bengans uppväxt i Visby såg ut. Helt enkelt för att han inte har någon sådan.
Det är lite tråkigt och tyvärr inte första gången som Körslaget missar programmets kanske viktigaste funktion. Nämligen att låta lokala popstjärnor glänsa - tillsammans med lokala körmedlemmar - hemma på mammas gata.
Inget ont om Bengan Jansson, han är en enastående musiker som uträttat stordåd. I bland annat Hälsingland. Och han har lett körer många gånger förr. I Järvsö.
Det hade blivit både bättre och roligare tv om man hade låtit Göran Ringbom eller valfri Ainbusk fått samla en gotländsk kör. De kunde ha repat i Hamra eller filmat i När. Det hade blivit så mycket bättre.