Tommy Wahlgren under den första Keno-sändningen den 31 mars 1992.
Ja, hon heter förstås inte Wahlgren längre, Matilda. Kinberg är namnet sedan ringar bytts.
Men inte heller då hon 2003 fick jobbet som Keno-presentatör hette hon Wahlgren. En tjej mellan 20 och 25 och med gotländsk dialekt söktes för tjänsten och hon var noga med att inte avslöja sitt efternamn.
– Jag ville inte riskera att åka snålskjuts, säger hon.
För det var ju hennes far, Tommy Wahlgren, som blivit spelets ansikte utåt, sedan premiärsändningen den 31 mars 1992. Han som då sedan länge och med sin skrovliga röst hade en karriär i nationell tv.
Men hur det var så fick Matilda jobbet och har nu alltså presenterat numren i rutan närmare 7 000 gånger. Tommy är passerad sedan länge, han stannade på runt 3 000 dragningar.
I begynnelsen fanns fotbollstips och Lotto som Tipstjänst höll i, ATG erbjöd travspel och Bingolotto hade också dragit igång.
Men vad hade Penningslotteriet i form av ”fylla i en kupong”-spel? Ingenting.
Så Tommy Wahlgren med kollegor fick i uppdrag att hitta på något. Och den som söker finner. I Las Vegas, till exempel.
– Det var 1989, spelet fanns i casino-världen, vi tog med det hem, kan man säga, och så skapades en svensk variant.
1997 gick Penninglotteriet och Tipstjänst ihop till Svenska spel, vilket inte påverkade Keno. Dagligen i 30 år nu har bollarna rullat i tv:n, över 10 500 sändningar.
Matilda Kinberg och Tommy Wahlgren har enkel humor.
Till en början spelades dragningarna in i en studio i källaren i Specksrum, i den fastighet där P4 Gotland höll till. Där hölls bollarna inlåsta, kontrollvägdes två gånger per år och pudrades för att hålla spänsten.
Det var en direkt order från den som sålde maskinen i USA. Tommy var där, minnet har stannat: ”Remember to powder your balls, Mr Wahlgren.”
Sedan flyttades studion till Svenska spel-huset i Visby och sedan 2014 genomförs dragningarna i Stockholm, för närvarande i en studio vid Värtahamnen.
Håkan Loob användes tidigt som reklamansikte för det spel som så hårt förknippas med Gotland.
Genom åren har Keno-dragningarna varit ett stort skyltfönster för Gotland. Dels genom förföriska bilder från Visby och annorstädes, men också för den gotländska dialekten.
Och aldrig har det visats dåligt väder. Ofta spelades bilder in veckovis och skulle det någon gång vara ruggigt…ja, då går det ju att gömma sig i exempelvis Fornsalen.
Spelets första reklamansikte var hockey-esset Håkan Loob. Han gjorde en stoppsladd så isen sprutade till tonerna av Hermans orkester som sjöng ”Välj, pricka, vinn”.
Därefter minns vi Keno-gubbarna Evert Jansson, Bengt-Åke Rundquist och Thomas Jankert; ”Jobbe?”.
Tommy kallades på ett vykort ”Pappa Keno” av ett gäng glada vinnare, som en blinkning till ”Papageno” i Mozarts opera "Trollflöjten", och anmäldes till Arbetsmiljöverket för att han, som anmälaren trodde, jobbade jämt, varje dag året runt.
– Vederbörande förstod inte att mellansnacket spelades in i förväg, skrattar han.
Matilda berättar att många av hennes kompisar som flyttat till fastlandet där kort och gott kallats ”Keno” – för att det är så gotländskt.
I dag har Keno efter hand mer och mer fasats ut från sin hemö, även om vyer från stad och landsbygd ännu syns.
Dragningarna görs alltså i Stockholm och inte längre läses dragna nummer med gotländsk accent.
Tråkigt, kan tyckas.
– Men ändå, alla dessa år, tänk vilken reklam över tid, Keno kommer alltid att förknippas med Gotland, säger Tommy Wahlgren.
Dragningsmaskinen är inköpt i USA och bollarna är av gummi. Två gånger om året kontrollvägs de och emellanåt byts de ut.