Wisby Bollklubb
Johannes Wilhelm Klintberg föddes i NÀr socken pÄ södra Gotland den 8 juli 1836. Han var son till prosten i NÀr, Mattias Klintberg och dennes hustru Antoinette. Han hade Ätta syskon. Som tioÄring skickades han till Visby för att studera pÄ LÀroverket.
Efter studentexamen 1852 med inriktning pÄ handel, och vidareutbildning till bokhÄllare flyttade han till Visby 1855.
Johannes var intresserad av stenhuggeri, och efter att ha utbildat sig i Slite startar han ett företag inom stenhuggeribranschen i Visby.
Han fĂ„r "infĂ€ste i stadsjordelott om 70 stĂ€nger och 64 fot qvadratmĂ„tt, samt söderut 54 qvadratstĂ€nger jordelott" pĂ„ Strandrotens 1:a qvarter nr 64 Âœ. OmrĂ„det Ă€r belĂ€get pĂ„ nuvarande Skeppsbron bakom Tullhuset. Förutom stenhuggeriet ingick Wibble Kalklada.
Johannes vÀljs in i DBW, och fÄr dÀr de nödvÀndiga kontakterna för att driva sitt företag. Han har sedermera Àven andel i ett rederi med slupen John och hÀlften i skonerten St Helena tillsammans med Herman Lindström.
Han trÀffar sin blivande hustru Anna, född Lindgren, i Visby och de bosÀtter sig "Klinteroten 4:e q 96 och 97 för hus och gÄrd", idag KorsgrÀnd 6 pÄ Klinten innanför Dalmansporten.
Förutom sitt arbete och sina företag Àr Johannes intresserad av gutnisk idrott frÄn uppvÀxten i NÀr, samt frÄn sin tid som elev pÄ LÀroverket.
Stockholms Bollklubb, till stor del bestÄende av gotlÀnningar i förskingringen, och DBW:are, hade besökt Gotland under somrarna för att förkovra sig i pÀrkspelet, och vid dessa trÀffar uppkom idén om att bilda Wisby Bollklubb.
Klintberg var drivande, och en lista gick runt till stadens prominenta personer som skrev pÄ. Johannes Wilhelm Klintberg valdes till ordförande för Gotlands första idrottsförening 1878.
Han skulle dock inte komma att bli lÄngvarig pÄ denna post. Han var svÄrt mÀrkt av sin sjukdom, sockersjukan, och han gick bort den 19 juli 1879 i akut lunginflammation. Kanske som en följd av stenhuggeriet. Makarnas son Ernst föddes fyra mÄnader efter faderns bortgÄng, den 3 november, och Johannes fick aldrig se sin son i livet. Ernst fick nu en förmyndare, och det var ingen mindre Àn "Gotlandskungen", Tyske Kejserlige Konsuln, Carl E Ekman.
Företaget upphörde i och med Johannes bortgÄng, och Ànkan Anna och sonen Ernst flyttade sedan till HÀrnösand dÀr Anna avled 1937, och Ernst 1953.
SĂ„ jobbar vi med nyheter