Danne Attlerud bor sedan länge med familjen i Stockholm, men har en liten sommarstuga strax utanför Visby.
Du&jag
Det var ett namnkunnigt svenskt landslag som på den tiden, i det sena 80-talet, sopade gräs och grus med övriga världseliten.
Du känner namnen; Mats Wilander, Stefan Edberg, Anders Järryd, Joakim Nyström, Jan Gunnarsson, Mikael Pernfors och Kent Carlsson är lirare som alla skrivit in sig i historien.
Tennishistorien, alltså. Inte musikhistorien – även om de alltså gjort ett inhopp där.
Ja, Mats Wilander fuskade förstås en del och kom att stå på scen med bland andra Ulf Lundells gitarrist Janne Bark.
Men de andra?
– Järryd och några till sjöng bra, andra var mer nervösa. De var ju stjärnor på tennisplanen men inte i musikstudion, skrattar Attlerud, gotlänningen som sedan länge lever i Stockholm med sin familj och en gång i tiden tillhörde Sverigetoppen i tennis.
Nu är den ute på strömningsplattformarna för första gången. "Tennis Spirit".
Men vi tar det väl från början, den idé som så småningom via Hasse ”Kvinnaböske” Anderssons studio hamnade på skivdiskarna i september 1987, ett par månader före DC-finalen i Göteborg.
Spindeln i detta tennisnät är Danne Attlerud, gotlänningen som om 16-åring tillhörde svenska eliten, som 19-åring vann prestigefyllda skol-SM och sedan fortsatte spela på hög nivå.
Höjdarna i karriären var när han 1983 besegrade Jan Gunnarsson. Denne hade då nyligen tagit set på Ivan Lendl och var rankad topp 60 i världen.
– Jag vann i tiebreak i skiljeset och minns att jag slog 25 serveess i den matchen.
Tidigare, 1979, hade han blivit amerikansk lagmästare i Atlantic Christian Colleges lag "AC Bulldogs", något som lett till att teamet i februari väljs in i skolans Hall of Fame vid en ceremoni i Wilson, North Carolina. Det är något han ser väldigt mycket fram mot.
– Det är nog det allra häftigaste jag varit med om inom tennisen, säger han.
1979 blev Danne Attlerud amerikanska lagmästare med sitt lag från Atlantic Christian College. I februari nästa år väljs hela gänget in i skolans Hall of Fame. Danne med sitt vilda hår där i mitten.
Under alla år på tennisbanorna lärde Danne känna alla de där lirarna som så småningom kom att tillhöra världseliten och tillsammans skapa det som kallats ”Det svenska tennisundret”.
Björn Borg gick förstås i bräschen och gjorde tennis till en folksport, men efterföljarna lät också höra talas om sig.
Som allra bäst var svensk tennis under spelåret 1988. Tio rankade topp 50, 17 turneringssegrar tagna av svenska spelare varav Mats Wilander och Stefan Edberg kom att dominera.
Just det året, 1988, vann Edberg i Wimbledon medan Wilander tog hem övriga Grand Slam-titlar: Australian Open, Franska öppna och US Open. Båda dessa var i perioder under sina karriärer etta i världen.
Danne Attlerud slutade spela tennis som 36-åring, men har tagit upp spelandet igen som veteran.
Sådär, ja. Låt oss nu slå en crossboll till musikens värld. För parallellt med tenniskarriären ägnade sig Attlerud åt just musik.
Han skrev sin första låt till gitarr när han var tolv och har sedan dess skrivit främst texter till tusentals låtar.
Tack vare Allan Larsson i Sandkvie Studio i Öja fick Danne ge ut tre plattor under 70- och 80-talet, vilka innehöll låtar som ”Karlssons i Sproge”, ”Baddjävlar” och ”Ligger trygg på rygg och fångar mygg”.
Bland musikerkompisarna finns och fanns Rune Gardell med sin klaviatur och röst, och tillsammans bildade de Danne Attlerud Band. Det var de två som skrev den låt som kom att heta ”Tennis Spirit”:
– Vi skickade in den till Melodifestivalen, men den kom inte med. Då gjorde jag en annan text och lät den handla om tennis, berättar Attlerud.
I unga år var Danne Attlerud en av landets främsta tennisspelare. Han kunde stå och bolla mot bollplanket i Botairlunden i timmer för att träna på grundslagen.
Just Mello kom för övrigt senare att bli viktig, genom åren har han varit delaktig i många dängor i såväl svenska som utländska melodifestivaler.
”Se mig” med Barbados och ”Live Forever” med Magnus Carlsson är några av de bidrag han har del i.
För närvarande är han aktuell i SVT-programmet Hello Mello där gruppen 4Fun tagit sig till final med en låt Danne är medskapare till; "Get Right Up".
Han har för övrigt under året även släppt egna låten ”Vad du tänker”…
– …så jo, jag håller på än och skriver. Tennis och musik, det är roligt, det, säger han.
Hur som helst. Det gjordes en demokassett av den där låten, ”Tennis Spirit”, och Attlerud satte sin idé i verket; ”Vore det inte roligt att få hela stjärngänget att sjunga in den?”.
Så när det var dags för en DC-match tidigt på året såg han, genom DC-lagets fysioterapeut och tränare, gotlänningen Per Bergentofts försorg, till att kassetten presenterades för laget.
Och det slog väl ut. De tände på idén att spela in den. Inte minst gjorde Wilander det. Nu gällde det bara att hitta ett tillfälle.
Det kom att bli Swedish Open i Båstad den sommaren, 1987.
Janne Bark har kompat många under sin musikerkarriär, bland andra Mats Wilander.
Mats Wilander föddes i Torpsbruk i Småland och var tidigt ett löfte. På bred front slog han igenom när han 1982, som 17-åring, vann Franska öppna på Roland-Garros i Paris.
Han kom att bli en av de mäktigaste i den svenska tennishistorien med 33 singel- och sju dubbeltitlar.
Vid sidan om tennisen ägnade han sig åt musik och poesi. Hans dikt "Droppen" som lästes upp i tv tog sedan plats i Filip och Fredriks program ”100 höjdare” som ett av de roligaste ögonblicken någonsin. Den handlar om två sockerbitar som ploppar ner i en kopp och vars lungor fylls av svart kaffe.
Med gitarr på höften gjorde Wilander 1991 en turné med bland andra Ulf Lundell-gitarristen Janne Bark och gav i samband med det ut singeln ”När man har funnit glädjen”.
Inte heller den genererade några ståtliga betyg. Men vadå? Folk måste väl få göra vad de vill och känner för? Tänker jag, undertecknad.
Centrecourten i Båstad, här har det spelats Swedish Open sedan 1948.
Nåväl: Idén var alltså att samla hela gänget till Swedish Open i Båstad 1987. Båstad är Sveriges tennis-Mecka och där, på dess grusbanor, har en internationell turnering spelats varje år sedan 1948.
Just detta år fanns Danne Attlerud Band på plats för några spelningar.
Det var ett nästintill helgotländskt gäng. Förutom Danne och Rune Gardell även Lennart Westberg, gitarr, Anders Kotz, bas, Håkan Olsson, trummor och värmlänningen Per Håkansson, saxofon.
Tennisgänget fick låna Hasse "Kvinnaböske" Anderssons studio för inspelning under tennisveckan i Båstad 1987.
Kvinnaböske, den lilla byn som via Hasse Andersson fått en plats i den svenska musikhistorien.
Danne Attlerud minns tillbaka, hur de redan tidigare, tack vare Hansi Schwartz (Visfestivalgeneral i Västervik), hade spelat in en bakgrund i Tygelsjö Studio utanför Malmö, och nu skulle lägga på sången tillsammans med alla världsstjärnor.
– Vi fick låna Hasse ”Kvinnaböskes” studio i Båstad, men svårigheten var att allting skulle vara topphemligt, ingenting fick läcka ut.
De enda som kände till vad som var på gång var spelarna samt ledarna Hasse Olsson, Calle Hageskog, Per Bergentoft och DC-lagets ”hov-fotograf” Arne Forsell.
Men det vore ju misstänkt om alla essen hämtades på samma gång…
– …så jag hämtade ett par stycken åt gången på tennisstadion och körde i väg, som jag förstår var det ingen som anade något.
Men att du fick alla att ställa upp!
– Ja, egentligen är det otroligt. Det är killar som fick hur många förfrågningarna som helst om allt möjligt, men det tyckte väl det här var så udda! Vilket det ju verkligen var.
Stefan Edberg vann Stockholm Open 1987 och gratulerade av Prins Bertil. Det framgår inte vad han tyckte om "Tennis Spirit"-låten.
Låt vara att de här människorna var proffs på det de gjorde till vardags. Slå servar, stoppbollar och backhandpasseringar…men i en musikstudio, nja, där var det allt en del nervdaller.
Och det där med att sjunga, även där gick många definitivt ur sin bekvämlighetszon.
– Vi i bandet försökte uppmuntra dem så gott det gick, och det funkade rätt bra, trots allt. De kom in i grejen till slut.
Hur tänker du kring allt det där nu, Danne?
– Ja, vad tänker jag…att det var helt galet, osannolikt att det gick att genomföra. Jag menar, det var ju ändå stora delar av världseliten" Och det var mycket skratt i studion, kan jag lova.
Stefan Edberg, Mats Wilander och Mikael Pernfors i "vuxen ålder".
Låten inleds med prat, glam och gnabb, någon säger ”Kom igen nu boys, give the iron” och sedan flödar poesin.
Refrängen: ”Tennis Spirit är motståndarns sorg, Tennis Spirit det börja’ med Borg, Tennis Spirit tar hem Davis Cup, tennisspiriten tar oss till topp”.
Det bestämdes att skivan skulle ges ut i september, lagom till Stockholm Open och så blev det. Den turneringen vanns för övrigt av Stefan Edberg, som efteråt gratulerades av Prins Bertil.
Bosse Carlgren skrev texten till alpina skidlandslagets "Dä ä bär å åk" som gavs ut 1976. "Dä ä bar å åk med is i magen och med tungan rätt i mun, varje decimeter är en hundradels sekund".
Genom alla år har det producerats en del idrottsmusik så i den meningen är Davis Cup-lagets dänga ingen raritet.
I samband med fotbolls-VM 1958 spelade ”Nacka” Skoglund in låten ”Vi hänger med” och inför VM 1974 skrev förbundskapten Georg ”Åby” Ericsson såväl text som musik till ”Vi är svenska fotbollsgrabbar” där landslaget med Ralf Edström och Ronnie Hellström i spetsen var med och sjöng.
70-talets stora friidrotts-ess Ricky Bruch gav 1971 ut låten ”Mig fångar ingen brud” och det alpina landslaget sjöng 1976 in ”Dä ä bar å åk”, en text för övrigt skriven av visbybon Bosse Carlgren.
Vi minns också 80-talet med Pernilla Wibergs ”Privilege”, Tre Kronors "Nu tar vi dom" och damlandslaget i fotboll: ”Vi är tjejer, vi är bäst”.
…men hur det än är med det, de är i alla fall i gott sällskap, killarna i Danne Attleruds Soffgrupp, som de kom att kalla sig vid den här utgivningen.
Många poliser var det på läktarna i Båstad när Sverige tog emot Chile i Davis Cup 1975. Två år tidigare hade Pinochet tagit över landet i en militärkupp.
Huvudsyftet med "Tennis Spirit" var alltså att den skulle kompa laget till DC-seger. Och så kom det att bli.
Nationsturneringen Davis Cup har en mäktig historia. Grundad av Dwight F. Davis spelades den första gången år 1900, då USA besegrade Storbritannien, de enda två lag som deltog det året.
Med tiden kom det att bli en angelägenhet för hela världen.
Även i Sverige har turneringen av flera anledningar satt sig i det historiskt kollektiva minnet.
Dels av politiska skäl, matcherna mot Rhodesia 1968 och mot Chile 1975 genererade högljudda demonstrationer och massiva polisinsatser.
Till och med musik, faktiskt. Hoola Bandoola Band fick 1975 en mindre hit med ”Stoppa matchen” inför mötet med militärdiktaturen Chile.
Dels, så klart, av sportsliga skäl. 1975 tog Sverige sin första DC-titel. Björn Borg var stöttepelare i laget och ”Bragd-Birger” Andersson uträttade stordåd under turneringens gång.
Tränaren och DC-kaptenen Lennart Bergelin med sina spelar Björn Borg och Ove Bengtson i samband med Davis Cup-matchen mot Chile.
Birger Andersson, "Bragd-Birger" kallade, hade stor del i Sveriges Davis Cup-seger 1975.
Det kom sedan att bli svenska DC-triumfer såväl 1984 som 1985 innan det var dags för ännu en viktoria; 1987 i Scandinavium i Göteborg med Indien som motståndare.
Ett DC-möte spelas över fyra singelmatcher och en dubbel, svenskarna vann alla fem.
…och precis som i Båstad under sommaren var Danne Attlerud Band på plats för att underhålla under matchdagarna.
Upplägget var så klart givet:
– Det var ganska förutsägbart att Sverige skulle vinna, vi var så pass mycket bättre. Så vi hade bestämt att efter prisutdelningen skulle laget komma upp och sjunga låten tillsammans med oss i bandet.
Svenska segerlaget med Stefan Edberg, Joakim Nyström, kaptenen Hans Olsson, Mats Wilander och Anders Järryd efter triumfen i Göteborg mot Indien.
Och så blev det; ”Tennis spirit är motståndarns sorg, Tennis Spirit det börja’ med Borg”.
Indierna trodde varken ögon eller öron. Va? Tennis kan de spela, men att de kan sjunga också!?
Attlerud skrattar åt minnet:
– Arne Hegerfors kommenterade i tv, jag minns att han hade svårt att göra sig hörd mellan matcherna, vi stod rätt nära och störde sändningen när vi drog på.
Se där, historien bakom en låt som aldrig blev någon större hit, nu när den till slut blivit digital efter att tidigare bara existerat som relativt bortglömd vinyl.