Marwa Karim tar en promenad i sin studentstad Visby. Här trivs hon på skolan och med klasskamraterna, men det har inte alltid varit så. ”Nu när jag tänker tillbaka. Att jag ens orkade”, säger hon.
Det började vid skolstarten.
– Det var först då jag blev mobbad. Innan det så hade jag vänner på dagis, tyckte om att leka med människor och var väldigt glad och sprallig, berättar Marwa som minns när hon var sex år och blev utsatt för första gången.
Hennes klass skulle på utflykt och några äldre elever skulle vara faddrar.
– Alla hade blivit valda förutom jag. Det var två tjejer som skulle behöva välja mig att vara fadder till, men de skrattade åt mig och kallade mig saker istället, säger hon.
Marwa blev utstött och ensam den utflykten.
– Jag visste inte där och då att det skulle bli ett helvete för mig de kommande åren, men det var så det började. Det blev fysisk och psykisk misshandel, säger hon och nämner allt från fula grimaser till att bli fastbunden i ett träd på skolgården.
– De stötte ut mig, var inte med mig, pratade inte med mig och i fotbollslaget var det samma sak. Det var ingen som ville vara med mig när vi skulle träna. När vi skulle vara två och två så var jag själv. I skolan var det ingen som satt bredvid mig och råkade man nudda mig så behövde man springa till toaletten och tvätta av sig med tvål och vatten, berättar hon.
Det fanns även rasistiska inslag i kränkningarna.
– Det var för att jag var från Irak. Man kallade mig självmordsbombare och jag hade långt tjockt hår så de kallade mig för hårboll och apa.
”Jag växte upp i Hudiksvall och jag var sex år när mobbningen började”, säger Marwa Karim. Hon är fortfarande föreläsare och influencer mot mobbing och rasism, men inte lika aktiv som förut.
Enligt Marwa pratade hon med sina lärare när hon gick i mellanstadiet, men fick ingen hjälp. Hon bodde i Hudiksvall, där det fanns fler skolor, men Marwa ville inte byta.
– Jag kände inte att det var jag som var problemet, men lärarna tyckte att det var jag som skulle byta. Jag berättade inte så mycket för dem heller. De dubbelbestraffade mig genom att säga att jag kanske hade börjat, eller hade sagt något, eller borde be om förlåtelse, eller godta någons ursäkt.
Men det var en lärare på en annan skola som försvarade henne.
– I och med att de flesta av mina mobbare gick på högstadieskolan, och en lärare där var deras mentor, kom han och pratade med mig på min skola. Det var då jag brast ihop och berättade för honom att jag inte orkade leva och att det var så otroligt jobbigt.
Hon berättade om sin situation och sina självmordstankar.
– Första gången jag försökte ta livet av mig var jag åtta år. Då låg jag på tågspåret med hörlurar. Jag sa till honom att jag inte orkade mer, för att det inte var någon på min skola som var villig att hjälpa mig. Att de var flera stycken som var på mig hela tiden, vart jag än gick så var de där.
Marwa Karim blev utsatt för mobbning under hela sin skoltid på fastlandet. ”Det var inte bara elever utan tränare och lärare, förutom en och det var min mentor. Han kommer jag aldrig glömma”, säger hon.
Mobbningen fortsatte på högstadiet, men där fanns den engagerade läraren som blev hennes mentor. Han kunde vänta på henne efter lektionerna och skydda henne på rasterna. Men mobbningen följde med efter skoltid och i sociala medier.
– Det fanns en tidigare variant av Facebook som hette Bilddagboken och där hade de anordnat vilken dag de skulle mörda mig. De hade lagt upp en svart bild där det stod onsdag klockan 18 ska vi mörda Marwa. Är det några som är med?
På fritiden försökte hon hitta sin plats i fotbollslaget, i gymnastiktruppen, på dansklasser och på handbollsträningar. Men hade inga vänner där heller. Om mobbarna väntade utanför fick tränare skjutsa hem henne och när hon blev påhoppad på torget grep vakter in.
– Jag var inte trygg någonstans, säger hon.
När Marwa slutade högstadiet och började på en ny skola följde hatet, hoten och utsattheten med.
– I gymnasiet startades en Facebookgrupp som hette ”Alla som vill att Marwa Karim ska dö”. Det var överallt, säger hon.
Marwa Karim berättar om skolåren med utfrysning, glåpord, våldshot och misshandel. På högstadiet började sociala medier användas, även i mobbningssyfte. ”Så det följde med mig hem”, säger hon.
Under skolåren gjorde Marwa fler självmordsförsök.
– Det var ju ett vid 8 års ålder, sedan ett vid 12 års ålder, ett vid 14 och 16. Sedan efter gymnasiet har det inte varit så många, det har varit under den tiden jag har gått i skolan, säger Marwa som ofta mådde dåligt.
– Jag var stressad, hade mycket ångest och var väldigt deprimerad, samtidigt som jag andra dagar kunde vara väldigt glad och hade mycket energi. Men jag tror inte att man såg det, den negativa sidan, säger hon.
Det mesta höll hon inom sig.
– Jag skämdes över att visa mina känslor, över att må dåligt och visa mig svag.
Även om mobbningen hade ökat på nätet, var det en plats där hon kunde öppna sig och dela med sig.
– När jag gick i skolan så bloggade jag om mina erfarenheter, för att jag kände att jag fick ut mina känslor i skrift, säger hon.
”Under gymnasietiden pluggade, föreläste och bloggade jag. Var gymnastikledare, tränade fotboll och var ute på turné med Svenska hjältar i samband med att jag spelade i två tv-serier om mobbing”, säger Marwa Karim om de hektiska åren.
Marwa var 14 år när hon startade bloggen ”marwalicious” och 16 år när hon började föreläsa om hur hon hade det.
– Under tiden jag bloggade och föreläste och gick i skolan skrev jag mycket debattartiklar och var engagerad och aktivist inom frågor som mobbning, rasism och jämställdhet, vilket ledde till att jag blev väldigt dödshotad på nätet. I samband med att jag hade mina mobbare hade jag andra på mig, så det blev som en liga.
Samtidigt kände Marwa sig stärkt när hon fick allt fler följare på bloggen.
– Det var den som stöttade mig genom allt. Att jag kunde skriva av mig, att det var så många som kände igen sig och folk hörde av sig som ville ha hjälp.
Så hon kände sig inte längre ensam.
– Bloggen var väldigt stor och det var många tidningar som läste och skrev om mig, säger hon och nämner flera tjejtidningar som några av mobbarna läste och kvällstidningar som även lärare, tränare och föräldrar läste.
Marwa blev en anti-mobbningsprofil som nominerades till Aftonbladets hyllningspris Svenska hjältar och föreläste på deras skolturné.
Efter en hel skoltid med mobbning fick Marwa Karim sin upprättelse och Svenska hjältars ungdomspris. ”Sedan fick jag ju träffa Zlatan, så det blev ju bara bättre och bättre”, säger den tidigare fotbollstjejen.
På hennes egen skola fortsatte mobbningen, från såväl elever som lärare.
– Jag minns att en lärare sa till mig att du kommer aldrig att ta studenten, om du fortsätter att vara lika kaxig och ha så mycket attityd. Och jag sa att det finns en anledning till det, berättar Marwa.
Hon tog sig igenom gymnasiet och bevisade därmed att läraren hade fel.
– På studentdagen när vi skulle ta emot våra betyg så gick jag fram till henne och körde upp betygen rakt i hennes ansikte och sa att jag har tagit studenten. Och man kan se det på två olika sätt. Var det kaxigt, med mycket attityd och elakt? Absolut, men jag kände också att det förtjänade jag.
Innan Marwa tog studenten ville hon också föreläsa på sin egen skola, för dem som hade mobbat henne och resten som hade sett på.
– Jag envisades med att jag skulle stå på scen i skolan och föreläsa för alla mina mobbare. För om det är något de ska veta så är det att jag inte har gjort någonting och de ska höra sanningen, berättar Marwa som gick till rektorn för att fråga.
– Först sa hon nej och jag blev väldigt irriterad. Anledningen till att hon sa nej var för att hon trodde att det skulle uppstå konflikter. Och jag undrade vems sida du är på?
För Marwa hade konflikter pågått under hela hennes skoltid så hon gav rektorn ett ultimatum.
– Antingen så ger du mig det här eller så vet jag att du inte är emot mobbning, utan är villig att stå på deras sida, berättar Marwa.
Rektorn tog frågan vidare till resten av personalen och när föreläsningen blev av satte de in extra personal ifall det skulle bli bråk.
– Det var otroligt jobbigt och jag hade så mycket ångest, för jag var rädd att det skulle hända något och att någon skulle komma upp på scen och slå till mig. Men jag kände ändå att jag står på scen och nu är det de som ska lyssna på mig.
”Marwa” står för Marwa Karim. En utsatt flicka som trotsade sina mobbare och en ung kvinna som fortfarande vill göra skillnad.
Det var dags för hennes upprättelse.
– Jag sa aldrig namn, men däremot när jag pratade om att det har funnits folk som kallat mig apa och hårboll och har misshandlat mig och knutit mig fast vid ett träd så har jag tittat dem i ögonen och pekat. Vilket ledde till att de blev så röda i ansiktet och valde att gå ut efter tio minuter. Jag kunde inte bry mig mindre, jag fortsatte med min föreläsning och sedan var jag klar.
Efteråt fick hon ett visst erkännande.
– De flesta var väldigt snälla och försökte ta in det. Det var också de som jag minst anade skulle göra det och det kändes jätteskönt.
Samtidigt hade hon konfronterat sina mobbare.
– Jag fick ge tillbaka, men jag tror att galan var den riktiga comebacken. Där var det riktig karma. Efter att de hade trott att jag skulle dö på riktigt och ta livet av mig, säger Marwa, som blev utnämnd till årets ungdomshjälte efter att hon hade tagit studenten.
Inför en kändispublik på Cirkus i Stockholm fick hon ta emot priset av Erik Hamrén, den dåvarande svenska förbundskapten i fotboll. Hon hade redan träffat honom tidigare under galakvällen och bett honom hälsa, till den spelare som hade inspirerat henne till att sparka fotboll och stå upp för sig själv.
– Zlatan var min idol och det var också från honom jag fick den här kaxiga attityden, att ingenting ska gå emot mig och jag måste försvara mig själv, säger hon.
På prisutdelningen fick Marwa även veta att hon skulle få träffa hela landslaget. Hon var nervös när hon kom till arenan där de hade träningsmatch.
– Sedan kom Zlatan och så gav han mig en kram och jag tänkte att jag kommer inte få ut några ord, men han var väldigt ödmjuk, snäll och förstående. Och han sa att ”Är det någon som kommer vara på dig så kan du alltid kolla på mig, så kommer jag alltid att finnas för dig”. Ja, det var mäktigt.
Hon fortsatte att skriva om mobbning på sociala medier som en offentlig person.
– Jag är inte en sådan influencer som kommer be folk att köpa produkter, utan jag kommer be folk att läsa på och utbilda sig. Jag har känt att jag har haft en stor makt om jag kan hjälpa några andra på det här sättet, säger hon.
Marwa skrev även om den rasism och sexism hon mötte.
– Alla inlägg jag har skrivit är kanske inte så professionella. Jag skrev vissa texter i frustration och ilska. Reaktionerna har såklart varit starka och negativa enbart för att jag är en ung rasifierad kvinna som vågar uttrycka mina åsikter, säger hon.
Hatet och hoten ökade. Hon sökte skyddad identitet och fick ha poliser utanför hemmet.
– Det var en rasistisk sida, Avpixlat, som hade skrivit om mig. Där kallade man mig för rasistiska saker, säger Marwa som också hängdes ut i diskussionstrådar på sajter som Flashback.
– De ringde min familj och sa att jag kommer våldta din dotter och syster, så jag var alltid på min vakt. Inte bara för mina mobbare utan också för andra människor, säger Marwa.
Ändå fortsatte hon.
– Jag tyckte att det var jobbigt, men kände att om det krävs att jag dör för att jag står upp för mina åsikter och för att jag är en rasifierad kvinna som många tar illa vid sig för, så är det så.
Det har dock satt sina spår. För några år sedan blev hon utbränd och förra året fick hon diagnosen posttraumatiskt stressyndrom.
Marwa Karim pratade och skrev om mobbningen för en växande skara lyssnare, läsare och följare. ”Jag känner att jag har använt min makt på ett bra sätt och det kommer jag fortsätta med”, säger hon som nu utbildar sig för att kunna hjälpa unga och andra.
I dag är Marwa 27 år och studerar i Visby.
– Jag är utbildad och examinerad undersköterska och har jobbat som det under flera år och älskar mitt jobb och att hjälpa människor, men kände att jag behövde testa något nytt, säger hon som numera går socionomprogrammet på Campus Gotland.
– Nu känner jag att det är det här jag vill. Jag älskar skolan och jag har aldrig gjort det innan, på grund av det jag har gått igenom.
Hon vill fortsätta att hjälpa andra, som kanske är i en liknande situation som hon var.
– Även om vi pratar mer om psykisk ohälsa så tycker jag att det inte tas på allvar. Jag som har haft egna erfarenheter kan vara en person som kan prata om det och se till så att det blir rätt. Det är just barn och unga jag känner att jag vill rikta mig mot.
Marwa bloggar inte längre och föreläser inte lika mycket.
– Men jag är fortfarande aktivist. Kvinnofrågor brinner jag för lika mycket som att jobba mot rasism, mobbning och psykisk ohälsa. Jag tror också att det är därför jag har valt det här programmet, för att jag känner att jag är rätt person. I dag är jag väldigt självsäker.
”Jag trivs jättebra, jag älskar ju Gotland”, säger Marwa Karim som har bott på ön och studerat i Visby det senaste året.
Minnena från när hon var en utsatt skolflicka finns ännu kvar. Några av hennes mobbare har bett om förlåtelse, men andra har anklagat henne.
– Efter att jag har varit med i Svenska hjältar så påstår flera stycken att det är jag som har mobbat dem, men hur kan jag ha den superkraften att vara själv och mobba så många? Det går ju inte, säger Marwa.
Hon har försökt förstå vad som hände och varför det fortsatte efter den där första gången på skolutflykten.
– Jag tror att det i början handlade om två osäkra tjejer och eftersom att de mobbade mig tyckte de andra att det var kul. Sedan fortsatte de tills jag en dag skulle ge upp. Jag var väldigt envis och väldigt kaxig tillbaka, vilket kanske irriterade dem. Men varför de började vet jag inte riktigt. När jag var mindre tog jag på mig skulden och tänkte att jag kanske hade startat det, i dag känner jag att det inte är mitt fel, säger Marwa och upprepar det igen.
– Det är inte mitt fel.
FAKTA: HÄR KAN DU FÅ HJÄLP
Om du eller någon i din närhet har självmordstankar eller är självmordsnära finns det hjälp att få. Det är viktigt att psykiatrin kopplas in direkt.
Ring alltid 112 om läget är akut. Om möjligt, lämna inte personen ensam
Självmordslinjen: 90 101, chatt.mind.se.
Jourhavande präst: Nås via 112.
Föräldratelefon: 020-85 20 00.
Jourhavande kompis: 020-22 24 44.
Spes (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.
Telefonjouren: 020-18 18 00.
Jourhavande medmänniska: 08 – 702 16 80
Källor: mind.se och www.spesistockholm.se
BRIS vuxentelefon: 077-150 50 50.
BRIS – Barnens hjälptelefon Tel: 116 111.
www.bris.se