Sofia Hoas är ordförande i föreningen Svenskbyborna och håller närmast daglig kontakt med människor som bor eller bott i Gammalsvenskby,
Rapport från byn
Den lilla byn med runt 2 000 invånare på floden Dnipros norra strand var en välmående plats där invånarna levde på sitt jordbruk, främst potatisodling.
Men så kom kriget, den 24 februari 2022. Ryska trupper intog då staden Nova Kachovka med sin viktiga kraftdamm, belägen på andra sidan floden två mil från Gammalsvenskby.
I april ockuperade Ryssland byn, vilken sedan befriades i november samma år.
– Sedan dess har den utsatts för ständig beskjutning och bombning via artilleri och drönare. Där finns bara civila mål så det är två och ett halvt års terror, säger Sofia Hoas.
Hon har under alla tre år hållit ständig kontakt med människor på orten och varit engagerad i insamling av medel och hjälpsändningar. Arbetet har bland annat uppmärksammats av kungaparet som tidigare varit på besök i byn.
I samma takt som byn raserats har människor valt att lämna. I dag är endast omkring 40 personer kvar i byn:
– Det är i första hand handikappade och äldre personer, mentalt trasiga människor som inte har ork eller viljan att lämna, säger Sofia Hoas.
De flesta som flytt är på flykt inom landet. Via sina nätverk håller hon kontakt med runt 900 stycken internflyktingar.
Valentyna Herman-Vasylyshyna behandlades i Visby för sin cancersjukdom men är sedan i juni tillbaka i Ukraina.
Bland dessa finns Valentyna Herman-Vasylyshyna som tidigare omskrivits på Helagotland. Hon tvingades fly till en grannby när kriget bröt ut, diagnosticerades med bröstcancer och fick Föreningen Svenskbybornas hjälp att behandlas på Gotland.
I nio månader vistades hon på ön, i juni i fjol återvände hon hem.
Hem blev då inte det obeboeliga Gammalsvenskby utan istället staden Novoraisk någon mil därifrån, där hon bor med dotter och barnbarn.
– De har haft det tufft att etablera sig, men dotterns man kan inte lämna landet, därför vill de vara kvar, berättar Sofia Hoas.
Gammalsvenskby har efter över två års terrorbombning förvandlats till ruiner och grus.
Hjälpsändningar till området skickas oförtrutet, men leveranserna av mat, mediciner, briketter och byggplast är inte riskfria. Metodiskt attackeras hjälptransporter och Ryssland har även spridit personminor i form av löv i området, vilket ökar riskerna för både invånare och hjälparbetare.
– De lokala hjälparbetarna på plats är sanna hjältar, tack vare deras mod kan hjälpen nå fram till de mest behövande, trots extrema faror, säger Sofia Hoas.
Bygatan genom Gammalsvenskby. Byn grundades 1782 och har i dag förvandlats till en grushög.
Senaste veckan har media rapporterat om förhandlingar mellan USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin om Ukrainas framtid, detta över ukrainarnas huvud.
Enligt Sofia Hoas avskärmar byborna sig från storpolitiken, för dem handlar det om att överleva dagen.
– De har nog med sitt. För dem finns bara ett slut på kriget, det är att Ryssland lämnar Ukraina.
Kyrkan i Gammalsvenskby, en av många byggnader som förstörts i kriget.
Men det finns inte bara elände och hopplöshet. I ett UD-finansierat projekt som ägs av Gotlands museum arbetas för närvarande med en återuppbyggnadsplan av Gammalsvenskby.
Och i juni kommer 40 barn från bygden till Gotland för ett tiodagarsläger.
– De får komma hit och få några dagars lugn och ro, det blir fint att kunna skapa lite framtidstro för dem, säger Sofia Hoas.
Gammalsvenskby grundades 1782 av från Dagö förvisade svenskättlingar. 1929 lämnade nära tusen personer byn för Sverige. Många av dem bosatte sig på Gotland.