Sådana här jurtor kan man få bo i under de resor som arrangeras av Jan Wigstens företag i Mongoliet.
Redan under 1980-talet började gotlänningen Jan Wigsten som reseledare i Mongoliet – då en kommunistisk satellitstat till Sovjetunionen.
I början av 90-talet grundade han en resebyrå med detta mytomspunna land i fokus, men med kunder och kontakter i hela världen. Insatserna för Mongoliets besöksnäring har redan belönats med en vänskapsmedalj utdelad av landets president.
Sedan 1995 har Jan Wigsten drivit bolaget från Gotland. 2007 flyttade även hans mongoliska hustru Odmandakh Oidov, som oftast kallas Manda, till ön.
– Men Manda vill flytta hem igen. Ända sedan covid kom har det funnits mindre för henne att göra i bolaget. När vi väl är på plats i Ulan Bator kommer hon nog att göra något annat och jag kanske tar in en mongolisk partner i stället, berättar Jan Wigsten.
För dit går alltså flyttlasset inom kort. Permanent den här gången – om allt går som det är tänkt.
Familjens nioåriga dotter Tindra får fortsätta sin skolgång i den mongoliska huvudstaden.
– Just nu är hon lite nere, när hon skiljs från sina vänner här. Men hon har mycket kontakt med sina kusiner därborta också. Skolan där är lite mer disciplinär, men om den ändå funkar bra för henne blir vi nog kvar där.
Ulan Bator alltså. Platsen som ibland beskrivs som "världens kallaste huvudstad".
– Det är det också, det är smällkallt, minus två i årsgenomsnitt och minus 25 på vintern. Det är ganska dålig luft också, men man får väl se till att lämna staden då och då. Det är så höga kostnader att bo i Sverige, vi får mycket mer för pengarna där, säger Jan Wigsten.
För hans del blir det en hel del landsbygd och natur också. Resebyrån inriktar sig på äventyrlig lyxturism – man betalar mycket för ett upplevelserikt paket, men bor samtidigt enkelt i en traditionell "jurta", den typen av hydda som är en vanlig bostad bland mongoliska nomadfolk.
Hyddorna kan sedan monteras ner och lastas på kameler, tillsammans med resten av campen, varefter resesällskapet beger sig mot nästa övernattningsplats.
– Vi har lokala anställda, men just nu behöver jag sätta ihop nya team, vilket också är lättare på plats. Framförallt behöver jag hitta fler kockar, säger Jan Wigsten.
Jan Wigsten har stött på en handfull gotlänningar i Mongoliet. Totalt. Under alla år som han varit verksam där.
För hans del verkar känslorna blandade.
– Jag kommer att sakna Gotland, men jag har redan nu ett större socialt nätverk därborta.
Var är du om tio år?
– Då kommer jag ha trappat ner ordentligt. Jag är nog i Mongoliet, men det får vi se.
Resebyråns äventyr kan ibland inledas med ett chartrat flygplan ut till steppen, för att sedan fortsätta medelst kameler.
Medalj och diplom från självaste presidenten i Mongoliet, för insatser som gynnat landets besöksnäring och skapat arbetstillfällen.
Ibland behöver man inte gå långt för en intervju. Jan Wigsten har haft sitt kontor en våning upp från Helagotlands redaktion.