Nord Stream 1 började utgå från Slite i april 2010, rören lades i havet från Castoro Sei, en kolonnstabiliserad rörläggningspråm. Omkring två år senare var byggandet av gasledningen avslutat.
Det var ett mångmiljardprojekt som Sverige med viss tvekan sade ja till, det som så småningom kom att bli den ledning som under ett decennium pumpat naturgas mellan ryska Viborg och Greifswald i Tyskland.
Bolaget Nord Stream ägs till 51 procent av Gazprom som kontrolleras av ryska staten och därmed president Vladimir Putin.
På senaste tiden har gasledningen skapat rubriker efter troliga sabotage och med gasläckor som följd utanför Bornholm i södra Östersjön.
Magnus Christiansson, lektor i krigsvetenskap på Försvarshögskolan, sade så här i Sveriges Radio P1 dagen efter det upptäckta läckaget:
– Att anlägga gasledningen var ett strategiskt sätt för Ryssland att kunna påverka den europeiska politiken.
När denna artikel skrivs är det fortfarande höljt i dunkel vad som verkligen hände på havsbottnen den 26 september, få kännare tror dock på något annat än sabotage. Men frågan är: Vem har saboterat och varför?
Under projekteringen av gasledningen blev Gotland tidigt en strategisk punkt då planerna lanserades i början av 2000-talet.
I Sverige var Försvarsmakten kritisk. Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, varnade för att Ryssland skulle kunna utnyttja infrastrukturen för militära underrättelseändamål.
Sommaren 2007 blev det känt att diskussioner pågick mellan tekniska förvaltningen i Gotlands kommun, som det då hette, och företaget Nord Stream om en upplåtelse av hamnen i Slite under tre år, 2009 till 2011.
Karlshamn blev logistisk knutpunkt vid bygget av Nord Stream 2, detta sedan Gotland sagt nej till att hyra ut hamnen.
Den 17 mars 2008 godkände kommunfullmäktige avtalet med Nord Stream om uthyrning av hamnen. Trots att Moderaterna var för reserverade sig Stenkyrka-bon och riksdagsledamoten Rolf K Nilsson kraftigt.
Nilsson, numera avliden, menade att gotländska politiker utsatts för ”otillbörlig påverkan” och att det fanns ”miljöpolitiska, säkerhetspolitiska och allmänpolitiska skäl” att säga nej till Nord Streams bud.
I en tid då Östersjön var fredens hav varnade han ständigt för Rysslands ambitioner att på sikt bli lika politiskt mäktigt som tidigare Sovjetunionen.
I augusti 2009 sade kommunstyrelsen i sitt remissyttrande nej. Skälet var att ledningen avsåg att transportera naturgas, vilket är en ändlig resurs.
– Vi ser hellre satsningar på förnyelsebar energi, vi tror inte på fossila bränslen, sade Eva Nypelius (C), kommunstyrelsens ordförande.
Miljöminister Andreas Carlgren hade dock gott samvete när regeringen Reinfeldt i november 2009 sade ja till projektet.
Anläggning tillhörande Nord Stream i Lubmin i norra Tyskland.
Enligt FN:s havsrättskonvention kan inget hindra bygget av en ledning på fritt internationellt vatten utanför svenskt territorium.
– Ingen regering, som följer nationell rätt, kan motsätta sig det. Och jag kan som miljöminister med gott samvete säga att det här inte innebär svåra miljökonsekvenser för Östersjön, sade miljöminister Andreas Carlgren (C).
Så minns också Lars Thomsson (C) skeendet, drygt tio år senare:
– Jag hade täta kontakter med Carlgren och blev tidigt klar över att det inte fanns något sätt att stoppa ledningen. Då kunde Slite lika gärna vara mellanhamn så att vi fick ut något av det hela. Det gav investeringar och många jobb under en period. Vi såg inga hinder för det.
Lars Thomsson (C) menar att Gotland inte tog ställning i den stora frågan, dessa beslut låg på regeringsnivå.
Nord Stream hade vid den tiden dragit igång ett omfattande kampanjarbete och rekryterat ett flertal PR-konsulter från det svenska näringslivet.
Bland annat hade medel skjutits till för bärgning av en kanon sedan ett skepp sjunkit i Visby hamn 1566. Kanhända en symbolhandling: Att visa upp ett odugligt svenskt vapen för senare placering i ett militärt museum i samma tidsepok som det svenska försvaret nedrustade kraftigt.
Dessutom satsades 100 miljoner kronor på en upprustning av Apotekskajen i Slite, den som sedan dess i folkmun kallats ”Putin-kajen”. I avtalet formulerades det som att bolaget betalar ett förskott på hamnavgiften.
Apotekskajen i Slite renoverades av Nord Stream-konsortiet och kallas stundom i folkmun för "Putin-kajen".
Kajen invigdes i januari 2010 och kom att bli den plats varifrån de stora rören transporterades ut till Castoro Sei, en kolonnstabiliserad rörläggningspråm från vilket gasledningsbygget genomfördes.
Kommunpolitikern Inger Harlevi (M) minns bakåt:
– Vi såg en möjlighet att få hamnen upprustad så den skulle kunna användas som reservhamn för Gotlandstrafiken. Tyvärr ”glömde” man att anlägga färjeklacken, säger hon.
Många såg en ljus framtid de världspolitiskt kyliga åren var tillända, bland annat talades om kajen som ”Gotlands fönster mot öster” och planer fanns på färjetrafik till Baltikum.
Castoro Sei, en kolonnstabiliserad rörläggningspråm som användes under byggandet av Nord Stream. På bilden också det matarfartug som transporterade rören från Slite och ut till havs.
I april 2010 började de 12 meter långa och 24 ton tunga stålrören inneslutna i betong, vilka lagrades vid kajen och lyftes ombord på matarfartyget av en 496 ton tung kran, läggas på havsbottnen 15 sjömil utanför Slite.
Den 8 november 2011 invigdes sedan gasledningen i tyska staden Albumin på östersjökusten i närvaro av de som ingått i ursprungligt avtal om gasledningen: Rysslands president Dmitrij Medvedev, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och EU-kommissionären Günther Oettinger.
I maj 2012 forslades de sista rören bort från kajen i Slite.
De rör som lades ner på havets botten var tolv meter långa och vägde vardera 24 ton.
När Inger Harlevi tänker bakåt minns hon det nyligen öppnade ryska samhället och hur förändringens vindar blåste i Europa.
– Det fanns en tilltro till att Ryssland gick mot öppenhet och demokrati. Jag jobbade mycket med ryska Hanse-städer, främst Novgorod och Pskov, och såg hur medborgarnas liv förbättrats rejält sedan första samarbetet 1994-99. Den förhoppningen kom på skam redan när Putin annekterade Krim 2014.
Att det skulle vara naivt att upplåta mark till detta ryska projekt tycker hon inte.
– Snarare var det kantat av förhoppningar, skulle jag säga. En allmän glädje från 1990 och framåt, järnridåns fall, fria stater. Det är en man, Putin, som ställt dessa förhoppningar på skam.
Nord Stream löper utanför svenskt territorium men inom svensk ekonomisk zon.
När sedan en andra gasledning, Nord Stream 2, började projekteras under senare delen av 10-talet var dock tonen en annan, åtminstone från gotländskt håll. Beskedet från Region Gotland att åter hyra ut hamnen i Slite var nej.
Anledningen var återetableringen av militären på Gotland, sedan januari 2018 har Gotlands regemente verkat på ön.
Ärendet var annars långt gånget, ett avtal fanns upprättat och låg klart för påskrift vilket förvaltningen föreslog tekniska nämnden att göra och skicka vidare till fullmäktige.
Men säkerhetspolitiska ställningstaganden och ett möte på UD med försvarsminister Peter Hultqvist och utrikesminister Margot Wallström (båda S) fick Gotland att vända i frågan.
Björn Jansson (S) var vid tiden regionstyrelsens ordförande på Gotland:
– Till NS1 gav regeringen Reinfeldt sitt godkännande, då var omvärlden lugnare och få såg hotet från Ryssland. Med NS2 var regeringen Löfven tydlig med att ett avtal ur säkerhetspolitisk bedömning inte var förenligt med återuppbyggnaden av gotländska försvaret. Vi ägde beslutet lokalt, men alla partier gjorde samma bedömning – rekommendationen från regeringen var svår att gå emot.
Istället kom Karlshamn att bli den svenska knutpunkten i projektet och förvaringsplats för de 34 000 rör som den 23 december 2018 började de läggas i svensk ekonomisk zon. Arbetet pågick till sommaren 2019.
Dåvarande statsminister Stefan Löfven, försvarsminister Peter Hultqvist och Björn Jansson, regionstyrelsens orddförande på Gotland. Regeringens ståndpunkt gjorde att det blev nej till ett avtal inför byggande av Nord Stream 2..
Nord Stream 1 hade givit Gotland omkring 155 miljoner kronor, pengar som nu uteblev. Detta kompenserades dock senare med 100 statliga miljoner.
Sett i backspegeln, Björn Jansson. Hur reflekterar du kring gasledningen och det som händer i omvärlden i dag?
– Tyskland och andra EU-länder borde inte givit sig in i projektet från början, då hade det kanske inte blivit någon pipeline och beroendet av ett totalitärt land som Ryssland hade uteblivit.
Fanns det en naivitet, att de ”onda åren” var över?
– Vi var många som var naiva när vi trodde att försvaret på Gotland och andra orter kunde läggas ner. EU var naivt som trodde på samarbetet med Ryssland. I dag vet vi att totalitära länder lätt kan sätta press på regeringar när vi blir beroende av deras varor och kunskap. Världen har blivit mycket mer osäker.
Inger Harlevi (M) minns glädjen över östs öppnande 1990. "Det fanns en tilltro till att Ryssland gick mot demokrati" säger hon.
Lars Thomsson säger att farhågan att göra Europa så beroende av relationen med Ryssland fanns, men att det låg på en helt annan beslutsnivå än för den gotländska lokalpolitiken.
– Vi tog inte ställning i den stora frågan, det var regeringens sak. Som jag ser det gjorde Tyskland det största misstaget som gick in i projektet.
Att hela projektet skulle bli en så viktig del i Vladimir Putins maktkamp har nog, säger Lars Thomsson, ingen på allvar förstått förrän nu.
Ser du i dag någon fara med att ledningen löper geografiskt nära Gotland?
– Nej, det kan jag inte säga. Snarare ser jag en fara i hela situationen som råder sedan 24 februari.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Rysslands president Dmitry Medvedev under ett möte om Nord Stream-projektet i Sochi 2009.
I samband med den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari vidtog väst kraftfulla sanktioner mot Ryssland.
Den då ännu inte öppnade Nord Stream 2 stoppades av tyska regeringen redan före invasionen, som svar på de ryska aggressionerna i området.
Det fick Dmitrij Medvedev, vice ordförande för ryska säkerhetsrådet, att twittra vad som uppfattades som ett hot; ”Välkommen du sköna nya värld, där européer snart kommer att betala 2000 euro för 1000 kubikmeter naturgas”.
Gas som tidigare kostade 830 euro för samma mängd.
Gasläckan vid Nordstream 2 den 26 september sedd från danska försvarets F-16 avisningsberedskap på Bornholm.
Samme Medvedev var alltså president i Ryssland under den tid då avtalet om gasledningen skrevs med Tyskland och flera andra av EU:s stater.
Under Ukraina-kriget har denne hotat om ett tredje världskrig om Nato lägger sig i ryska angelägenheter och även hotat med ”vedergällningsåtgärder” mot Sverige och Finland i händelse av medlemskap i Nato.
Beräkningar av den amerikanska storbanken Citigroup visar att de länder i Europa som importerar gas betalar omkring 200 miljoner dollar per dag till ryska Gazprom, pengar som bland annat finansierar kriget i Ukraina. Detta skrev SvD-ekonomi i maj 2022.