Minoritetsstyren kan ha vissa fördelar. Exempelvis finns det ingen majoritet som kan fatta beslut ”på förhand”, i stängda rum, innan frågan ens har lyfts till en nämnd eller till fullmäktige.
I stället måste besluten verkligen få växa fram succesivt när fler partier måste komma överens i fall till fall.
– Vi har intervjuat över 60 politiker med erfarenhet av det här och det finns positiva exempel på att det här kan fungera bra. Kommunerna präglas av mer pragmatiska lösningar och mindre ideologisk låsning, säger Lena Lindgren på SKL.
Den stora nackdelen är den demokratiska förankringen: Hur ska väljarna kunna lita på partiernas vallöften, om de hela tiden måste kompromissa om besluten?
Om väljarna är besvikna över vissa beslut, vill de också ha en tydlig opposition. Om oppositionsrådets parti då har varit med och beslutat i den aktuella frågan, lär väljarna i högre grad dras till andra mer ”icke-kompromissande” alternativ.
– När man styr en minoritet är oppositionsråden oerhört viktiga. De måste balansera behoven av samarbete med behovet av en tydlig opposition, säger Lena Lindgren.
Samma sak gäller visserligen själva minoritetsstyrets politik. De måste få igenom den genom att samarbeta – men utan att politiken blir alltför ”urvattnad” av kompromisser.
– Ett minoritetsstyre ställer större krav på politikerna, som måste visa mod och kunna lyssna på varandra. Det har visat sig fördelaktigt med politiker som har lång erfarenhet på de viktiga posterna, säger Lena Lindgren.