Molnen hänger lågt och regnet strilar ner över gårdsplan när Johan H:son Kjellgren och hunden Atlas tar emot ute vid grinden.
– Mina vänner skakade på huvudet, först köpte jag träbåten – sedan det här, säger han och berättar hur han tillsammans med sin dåvarande kärlek köpte ödegården för snart 20 år sedan.
Inte utan stolthet visar han runt och förklarar att han blev tvungen att bli händig på köpet. Salen skulle kalkas i många lager, det mesta i övrigt byggas nytt och puben, som går under namnet "Njutbar", inrymmas där förr djur hölls i spiltor i ladugården.
I kväll fredag har Colin Nutleys film "Bröllop, begravning och dop – Filmen" premiär. Johan H:son Kjellgren berättar hur det gick till när han fick en av huvudrollerna i filmen, som fristående bygger på tv-serien, där tittarna får följa familjerna Öhrn och Seger genom kärlek, död, och livet däremellan.
– Det var som Colin gör, han ringde och erbjöd mig en roll. Han provfilmar aldrig, och man tackar inte nej till Colin, säger Johan H:son Kjellgren och härmar den nasala engelska rösten.
Colin Nutley svarar för regi och manus, sistnämnda tillsammans med sin fru Helena Bergström – som på vita duken spelar Johan H:son Kjellgrens fru Grace. Att tacka ja till ett samarbete med paret Nutley-Bergström är att tacka ja till ett annorlunda sätt att jobba.
– När Colin säger "Action" vet han inte vad vi ska säga. Ibland tar en scen ett håll som man inte alls hade räknat med. En scen kan vara 20 minuter lång, och ingen mer än Colin får bryta, säger Johan H:son Kjellgren och berättar hur dialogen improviseras fram där och då i stunden.
Med hjälp av flera kameror tas olika vinklar samtidigt, och sällan behöver scener tas om.
– Vi spelar alltid in i Ulricehamn, bor på hotell, dricker vin och umgås på kvällarna. Det är som en stor familj, säger han om skaran av landets mest välkända skådespelare som medverkar.
Johan H:son Kjellgren förklarar hur mycket han älskar att få leva ut i känslan, istället för att öva in repliker, där han menar att närvaron i bästa fall når genom duken ut till biopubliken.
– Jag spelar Carl-Axel, han har svårt med känslor och jag får hitta en låda härinne, säger han och lägger handen på bröstet medan han far upp i ett av Carl-Axels vredesutbrott från soffan, där Atlas lugnt tuggar på sitt ben, för att visa.
I den inre verktygslådan ryms olika känslor, skratt, kärlek men också sorg. När Johan H:son Kjellgren gråter på film är det på riktigt och inte fejk.
– Min pappa åkte in på sjukhuset, men dagen då han skulle åka hem tvärdog han inne på toaletten. Den bilden framkallar jag och då är det som att ett godståg anfaller mig i skallen, säger han och berättar att tårarna är på riktigt över att han aldrig fick ta farväl.
Johan H:son Kjellgren berättar att han växte upp i en högborgerlig familj på Östermalm i Stockholm. Ett tag tenderade han att fastna i roller där han spelade obehagliga karaktärer, liksom advokater, polischefer och överklass.
– Högstatuskaraktärer har jag blivit lite trött på. Jag kan spela uteliggare eller narkoman, men det är sällan jag får göra sådana roller, säger han och berättar att han nyligen spelat in åtta avsnitt av serien "Fartblinda" för TV4 och C More, där han gör rollen som journalist och chef för tidningens ekonomiredaktion.
Som för så många andra kulturarbetare blev pandemin ett dråpslag.
– Jag åkte hit för två år sedan. Då var min dåvarande flickvän här, vi hade två hundar och när vi separerade fick vi lämna bort den yngsta, säger Johan H:son Kjellgren och berättar att han sedan blev kvar på gården, där han nu tillbringat två vintrar med att elda i de många spisarna:
– Det är charmigt och mysigt, men man blir lite enstöring, säger han.
I Stockholm hyr Johan H:son Kjellgren sedan 30 år ett 1700-talshus i Nacka.
– Jag behöver åka dit ibland för att kunna längta hem. Då är det nästan lite härligt att det är fuktigt i sängen när jag kommer hit. Det här har varit min lunga, säger han om gårdsmiljön i Grötlingbo.
I måndags hölls galapremiär för den nya filmen i Stockholm. Johan H:son Kjellgren var självklart på plats.
– Att gå in i en salong och sätta sig med 500 personer kändes konstigt och jag var inte helt bekväm med det, säger han.
Till fredagkvällens premiär i Visby har han köpt biljetter.
– Jag tänker gå inkognito, det ska bli kul att höra folks reaktioner, säger han.