Det är dagen efter Almedalsveckan när vi ses. Nedmontering pågår och lastbilar fylls med tältdukar och byggdelar. I lekparken är allt som vanligt, småbarnen gungar och skrattar högt och vid dammen går turisterna runt med sina guideböcker. Ordningen är så gott som återställd och det är svårt att tro att det bara ett par dagar tidigare knappt gick att ta sig fram här. Det känns faktiskt lite högtidligt att gå bredvid Karin Lindvall, ”drottningen av Almedalen” eller ”Almedalsgeneralen”, vilket hon också har kallats. Efter 20 år som koordinator är det hon inte vet om den här veckan, heller inte värt att veta.
I bibliotekets kafeteria beställer hon en kaffe. Det är varken dagens första eller dagens sista.
– Jag är en extrem kaffedrickare, på en dag kan det bli uppåt sju koppar. Det ska vara starkt och utan mjölk.
Att inte längre vara Almedalsveckans koordinator har privat varit lite av en pånyttfödelse för Karin Lindvall, kanske ett högtidligt ord att använda, men när hon berättar om hur underbart det har varit att se våren spricka fram och känna de dofter bara en försommar kan bjuda på, lyser hennes ögon av glädje.
Normalt har mars till juli bara inneburit idogt samordningsarbete. Det har varit hårt tryck, många stoppdatum att hålla och väldigt långa dagar framför datorn eller vid telefonen, ett av hennes viktigaste arbetsredskap. Genom åren har det blivit många samtal med arrangörer som vill veta vad de ska tänka på under den stora veckan där alla vill visa sig från sin bästa sida och nå ut med just sitt budskap bland tusentals andra.
– Det kan handla om hur man bör planera för att nå bra effekt men även att man måste respektera andras åsikter och rätten att framföra dessa. Varje rådgivning har jag sett som ett led i att optimera Almedalsveckan, det hjälper veckan som helhet. Kvalitet är det vi kan konkurrera med.
I och med att Region Gotland är värd för veckan får lokala frågor stort utrymme.
– Under veckan träffar regionledningen företrädare för riksdagspartierna den dag de har sin taldag. Under dessa frukostmöten diskuteras viktiga gotlandsfrågor. Det är ett bra sätt att få olika nyckelpersoner att lära sig mer om Gotland vilket är en fördel när olika beslut ska tas.
För det är så Almedalsveckan fungerar, det är främst en plats för möten där man diskuterar framtida beslut.
– Det är här man har chans att påverka innan besluten tas.
I år har Karin Lindvall besökt Almedalsveckan utan förpliktelser, nästan. Hon höll ett föredrag men i övrigt var hon ledig och gick på flera seminarier, något som tidigare inte har varit möjligt även om hon varje år har hoppats på det.
På grund av en ryggskada med diverse följder måste hon använda kryckor, hon har en synnedsättning och problem med händer och knän, men Karin Lindvall utstrålar allt annat än att hon skulle vara tyngd på grund av det här.
–Jag koncentrerar mig på det man kan, inte det man inte kan.
Med stor entusiasm berättar hon om glädjen arbetet som koordinator har gett, speciellt alla möten med arrangörer och deltagare. Hon beskriver dem som besjälade och inspirerande, att alla som kommer hit vill förändra någonting i samhället.
– Jag gillar möten med människor som ger en bit av sig själva och man lär sig något av varje möte. Det är alltid en positiv upplevelse.
Hon blir tyst en liten stund och säger sedan:
– En del tycker att jag har haft en fast hand och så är det nog, men det handlar om att se helheten och bedöma hur beslut påverkar flera år framåt.
Den biten, helheten, tyckte hon försvann i och med en omorganisation, en anledning till varför hon valde att sluta.
– De uppgifter jag var bra på skulle inte finnas kvar och det skulle bli mycket av administrativ karaktär.
Några år innan hon tog beslutet fick hon en ny koordinatorkollega, Jenny Sander, som hon lämnade över till, men snart slutar även hon och vem som ska sköta Almedalsveckan har inte Karin Lindvall insyn i.
Efter en och en halv timmes samtal är det svårt att avsluta, vi skulle kunna sitta och prata i flera timmar till. Det finns så mycket mer att säga, så mycket mer att skriva än dessa få meningar. Varje gång jag nämner Almedalsveckan bubblar orden ur henne och det är tydligt att hon ännu inte fått distans till sina gamla arbetsuppgifter.
– Nej, jag jobbar på det. Det tar ett tag.