”Den stora utmaningen är guider”. Så sade den tidigare turistbyråchefen Daniel Eriksson till GT i oktober, i ett samtal om kryssningskajens påverkan och effekter. Och fler än han har nämnt just guidesituationen som en svår nöt att knäcka.
De flesta guiderna på Gotland samlas inom den ideella organisationen Gotlands guideförening, som inte är ett fackförbund men har vissa likartade uppgifter.
– Guiderna jobbar på frilansbasis och föreningen förhandlar till exempel i arvodesfrågor med företagen i turistbranschen, berättar ordförande Gunilla Lauström.
I dag finns omkring 140 medlemmar men bara ett 50-tal kan räknas som aktiva guider.
Fler kommer att behövas, inte minst sådana som talar andra språk än svenska.
Den första mars inleds terminens guidekurs, som arrangeras av föreningen i samarbete med studieförbundet Vuxenskolan.
– Del ett handlar om grundläggande gotländsk historia, men även om nutiden. Besökarna vill inte bara ha Atterdag och gamla stenar, det är jätteviktigt att kunna berätta om hur vi har det just nu. I del två pratar vi mer om landsbygden och sådant som kan dyka upp under en busstur, beskriver Gunilla Lauström.
Föreningen jobbar på att nå ut till fler intresserade. Ett problem är att guider mest behövs säsongsvis – men inte heller då finns någon garanterad arbetstid.
– Pensionärer är bra, vi vill nå ungdomar också men de har svårt att tjäna så mycket som de vill på en sommar, säger Gunilla Lauström.
Hon vill inte gå in på några summor, men det är tydligt att guidningar inte är vägen till stor rikedom.
– Det här är snarare något man måste brinna för, tycker föreningens vice ordförande Gunnar Bergfasth.
Vad är lockelsen då?
– Att det är så kul! Det är jätteroligt med alla människor och alla frågor. Och så tjänar man lite extra pengar samtidigt, svarar Gunilla Lauström.
Så länge bristen är ett faktum finns alternativa lösningar att titta på.
– Jag tror att vi i framtiden behöver digitala guider i telefonen, där du kan få vilket språk du vill. Och det finns redan folk som jobbar med det, berättar Gunnar Bergfasth.
Men han ser det som ett komplement till levande guider. Och föreningen är övertygad om att fler sådana finns att finna.
– Jag tror det kommer ordna sig. Men mycket fler språkguider behövs, understryker Gunilla Lauström.
En fråga att ställa i sammanhanget är vem problemet faktiskt tillhör? Är det här verkligen upp till en helt ideell förening att lösa?
Så här svarar Gotlands förenade besöksnärings verksamhetsledare Monica Frisk:
– Som jag ser det är det här en gemensam utmaning för hela Gotland som besöksmål. Det privata och det offentliga måste också ta det här på allvar. Och det gör de, inom vårt kryssningsnätverk.
Gotlands förenade besöksnäring har bland annat bett guideföreningen om en inventering över tillgängliga personer och kompetenser. De har även sett på problemet med de osäkra arbetstiderna.
– Ja, vi har haft det uppe. Jag tror vi måste undersöka hur kompetenserna kan användas på flera sätt, om vi till exempel kan anställa kommunikatörer som delvis jobbar som guider, säger Monica Frisk.
Att frågan är en het potatis verkar alla överens om:
– Vi är involverade, men måste verkligen öka takten i det här arbetet nu, erkänner Monica Frisk.