Hittills har de flesta gräsytor på och intill öns kyrkogårdar varit kortklippta gräsmattor. En skötsel som ofta är tidsödande, kräver maskiner som körs på fossilt bränsle och som dessutom sämre står emot torka.
Nu kan den traditionella skötseln delvis komma att ändras och gräsmattorna få växa upp till artrika ängar. Arbetet med en hållbar gräsomställning är ett av de mål som finns med i Svenska kyrkans nationella "Färdplan för klimatet".
– Det handlar om lämpliga grönytor, som ofta ligger utanför kyrkomuren, säger Natalia Svensson, klimat- och miljöhandläggare i Visby stift, som försäkrar att detta inte innebär slutet för välklippta gräsmattor kring gravarna.
På tisdagen samlades ett 15-tal personer som arbetar med kyrkogårdarna från öns församlingar och pastorat vid Guldrupe kyrka, för att inspireras och byta kunskap med varandra.
Utanför kyrkogårdsmuren har en tidigare gräsmatta fått växa upp till äng.
– Vi började lite försiktigt förra året. Vi bara började göra det, berättar Lars Ostermark, från Romaklosters pastorat.
På den magra ängen syns redan blomster som daggkåpa, tjärblomster, blåklocka och ängssyra.
– Vi har fått väldigt mycket positiv respons från folk som tycker att det både är vackert och bra för klimatet, säger Karin Dreborg, också hon från Romaklosters pastorat.
– Den andra vinsten är ju minskade koldioxidutsläpp när vi klipper mindre, säger Lars Ostermark.
Liksom i Guldrupe har omställningen redan börjat på flera håll runtom på ön, men reaktionerna är blandade.
– Det är klart att vi vill ställa om men vi har mött mycket motstånd, det har höjts många arga röster över att vi har släppt upp gräset, säger Sara Vends, från Garda församling.
Vad är då en äng och hur ska den skötas? Hjalmar Croneborg, ordförande i Gotländska ängskommittén, gav kyrkogårdsarbetarna både historik och handfasta råd.
– Ängskommitténs mål är att få så många ängsytor som möjligt att skötas på traditionellt vis. Äng, eller änge, som det heter på Gotland, är egentligen ett sätt att bruka mark. Äng är mark där du inte plöjer, inte sår in någonting och tar du vinterfoder ifrån.
På Gotland finns knappt 200 ängen som sköts traditionellt, men kanske inte främst för att säkerställa tillgången på vinterfoder – hö, åt djuren.
– Man kan använda de här gamla kunskaperna för att blicka framåt, säger Hjalmar Croneborg.