För elfte gången i ordningen anordnade Gutamålsgillet under söndagen Gutamålets dag. I år hölls arrangemanget på Wisby Strand och lockade 350 besökare.
Bland programpunkterna fanns bland annat Bottarveteaterns uppsättning av "Kum ihåg snapen" och nypremiären av filmen om Karl Lindbom, öns sista tunnbindare. Filmen spelades in 1963 men har nu förädlats på gutamål.
Väninnorna Hillan Lundin, Eva Boberg och Inger Pihl var tre av besökarna som såg fram emot eftermiddagen i gutamålsanda.
– Det ska bli väldigt roligt med teatern och filmen, var trion helt överens om.
Eva Boberg är medlem i gillet och hade lockat med Hillan och Inger dagen till ära.
– Det är första gången för min del, och det är tack vare Eva, säger Inger Pihl.
En annan programpunkt som stod i centrum var ett scensamtal om att gotländskan verkar försvinna alltmer.
– Vi har gjort en trendspaning, som inte är vetenskaplig, och det visar sig att bara en tredjedel av öns barn och ungdomar pratar gotländska. Övriga pratar någon slags blanddialekt, säger Gutamålsgillets ordförande Tommy Wahlgren.
– För att hårddra det kan jag säga att jag inte är orolig för Gutamålet, det kommer leva vidare i någon form, men det är värre med gotländskan.
Så dialekten gotländska mår värre än vad språket gutamål gör?
– Nja det är att ta i, men det är på väg åt det hållet.
Wahlgren menar på att det inte är eftersträvansvärt att prata gotländska bland ungdomar.
– När vi har stått framför 200 gymnasieelever och ställt frågan hur många som prata gotländska så är det bara två-tre stycken som räcker upp handen. Jag tror att det känns lite mer töntigt, ju närmare staden man kommer.
Hur ska gotländskan bli häftig igen då?
– Ja, den frågan kommer jag ställa under dagen här också.