Det var precis efter bron, inte långt från hemmet, på länsväg 140 som olyckan skedde. Emma Åman och Ida Stark, tillsammans med barnen Lowa Åman, Felix Åman, Kåra Stark och Tova Stark, pekar ut platsen.
Det har gått en vecka sedan olyckan då Emma Åman och hennes vän var på ridtur på Emmas hästar Mynta och Darko på länsväg 140 i Hablingbo. Såren på Myntas bakben har läkt bra, men hon är ännu svullen, har ont och haltar på båda bakbenen.
– Hon går konstigt, och hon har ju ont förstås, säger Emma Åman som ännu är skärrad efter olyckan.
Den värsta oron, att såret nära en sena skulle bli infekterat, har lagt sig. Men att svullnaden ännu inte gått ner kan vara ett dåligt tecken.
– Vi har inte fått röra hennes bakben och det har varit svårt att få linda såren. Hon sparkar efter en när man tar på benen, säger Emma Åman.
Mynta kelar gärna, även med Helagotlands reporter, och reagerar bara negativt när någon närmar sig henne bakifrån. Trafiken passerar alldeles intill hagen, men det verkar inte bekomma henne. De första dagarna efter olyckan var hon uppjagad, men också det har lagt sig.
– Hon är lugn nu. Man märker att hon har ont när hon går, men hon är inte uppe i varv längre och hon verkar trygg där hon är.
Emma berättar att hon någon dag efter olyckan tänkte att hon skulle rida ut på sin andra häst, Darko, för komma över rädslan.
– Men så fort jag kom upp på vägen så fick jag panik. Jag grät, jag var så rädd.
Hon ropade på sin man, Johan, som fick komma och leda Darko. Så fort de kom bort från vägen kunde hon slappna av igen.
– Sedan dess har jag har haft min ”trygghetsrunda”, som jag kallar den, där jag inte rider på vägen. När vi kommit tillbaka till vägen så har jag hoppat av och lett hästen.
Hästarna Mynta (bilden) och Darko betyder väldigt mycket i Emma Åmans liv.
Darko var orolig första gången han skulle gå förbi platsen för olyckan, men tycks nu ha hämtat sig helt. När Emma blir rädd, blir Darko förvirrad och förstår inte vad som är farligt. “Jag känner mig så orättvis mot Darko. Han förtjänar inte det här, han är så trygg”, säger Emma Åman.
Darko, som också var med vid olyckstillfället, visar inga tecken på att ha påverkats. Första gången han skulle gå förbi platsen där olyckan skedde vägrade han först, men sedan han väl passerat platsen en gång har det gått bra. För Mynta och Emma kommer det nog att ta längre tid.
Ljudet från olyckan har etsat sig fast hos Emma:
– Jag hör ljudet av smällen hela tiden och sucken hon gjorde, som att luften gick ur henne. Jag ser det hela tiden och känner det i kroppen, det är en ständig oro.
Och hur Mynta kommer att reagera när hon är så återställd att hon kan ridas igen återstår att se.
– Jag får se hur det går att rida henne i trafiken framöver, om det blir några bestående men. Så länge hon blir frisk och återställd så får vi jobba på det tillsammans.
Mynta är ännu svullen och vill inte att Ida Stark rör vid bakbenen. ”Hon sparkar efter en när man rör vid benen.”
Såren på bakbenen har läkt bra, men hon är ännu oroväckande svullen och haltar fortfarande på båda benen. ”Det är inte ett jättebra tecken”, säger Ida Stark.
Kola, Emma och Mynta.
Kvinnan som körde bilen vid olyckan har efter publiceringen av den första artikeln hört av sig till både Emma Åman, polisen och Helagotlands redaktion. Hon har inte samma uppfattning om vad som hände vid olyckstillfället och anser inte att det handlar om smitning.
– Men nu vet jag vem hon är, tack vare er hjälp. Det är jag väldigt tacksam för, säger Emma Åman och fortsätter:
– Det är inget som kan göra det ogjort, men det ger lite rättvisa.
Ida Stark (till vänster) har hjälpt Emma Åman med att sköta om Myta. ”Att hon fortfarande är så pass svullen och verkar ha så ont, det är inte ett jättebra tecken”, säger Ida Stark.
Emma Åman har fått mycket stöd och uppmuntran i sociala medier efter händelsen, men även kritik.
– Många tycker inte att vi har på vägen att göra, men ibland är det faktiskt nödvändigt att rida på vägen för att ta sig till skogsvägarna.
Faktum är att man inte får rida var som helst i naturen. Även om allemansrätten omfattar hästar och ryttare, så får man inte rida där hovarna kan skada marken och ridning ska i första hand ske på stigar och vägar. Det är inte tillåtet att låta hästar trampa upp nya stigar i naturen.
Hästar som rids eller leds i trafiken likställs med fordon och ska följa trafikreglerna, men även övriga trafikanter är skyldiga att ”iaktta den omsorg och varsamhet som krävs för att undvika olyckor”, enligt Trafikverket.
Olyckan inträffade på länsväg 140, inte långt från Emma Åmans hem. Även om hon undvikit att rida på vägen sedan olyckan och leder hästen tills hon kommer fram till skogsvägarna där det känns tryggt på hästryggen.