Det har gått åtta år sedan skolan i Hablingbo las ner. Skolbyggnaderna från 1953 såldes. I dag är de bland annat café och bageri under sommaren, och permanentbostad också för den delen.
Löser sig inte självt
Jonas Niklasson bor med sin familj i Hablingbo. När äldsta dottern skulle börja förskolan 2003 togs beslutet om nedläggning. För att hon skulle komma in "rätt" med sina klasskamrater i skolan i Havdhem beslutade Jonas och hans fru att dottern skulle börja första klass ett år tidigare.
Det tycker han var ett bra val.
- Det finns en del saker att tänka på om man lägger ner en skola. Eleverna får nya klasskamrater och det är viktigt att alla är med på tåget. Annars kan det bli riktigt jobbigt. Det gäller även lärarna. Det finns lärarkulturer på alla skolor, och när de ska slås samman händer saker, säger Jonas Niklasson.
- Det är inte bara att slå ihop en skola och tro att allt löser sig av sig självt. Så är det inte.
Han minns att motståndet mot nedläggningen av Hablingboskolan inte var speciellt stort. Värre var det några år tidigare, när samma förslag kom. Då levde skolan på nåder några år. Men 2003 kom dödsstöten.
"Har tappat en del"
- Man måste också tänka på att en skola betyder väldigt mycket för bygden. Ganska snabbt efter att skolan las ner, stängde även affären. Det är synd. Så i och med nedläggningen av skolan har vi tappat en hel del här i Hablingbo.
Han säger att sammanhållningen inte längre är den samma i Hablingbo. Att mycket hänger på föreningslivet i stället.
- Det haltar också här. Men vi har vant oss. Våra grabbar går också i skolan i Havdhem, för dem har det aldrig funnits något alternativ. De vet inget annat.