På gården i Alstäde i Fröjel är kontrasterna mellan gammalt och nytt skarpa. 21-åriga Julia Österlund och hennes sambo Linus Edholm har precis renoverat och flyttat in i det som tidigare var ett brygghus men nu blivit ett hem för Julia, Linus och katten Putte. De tjocka kalkstensväggarna har putsats vita och nyplanterade pelargoner och en kungsängslilja står på tillväxt på köksbordet. I det lilla brygghuset finns flera gamla detaljer bevarade som exempelvis en dörr som Julia har skrapat ren från färg och en gammal väl insutten pall i trä. På en skylt i hallen har hon skrivit "Välkummen u kleiv pa" – något som också blivit lite av det lilla husets signum.
Julia går naturbruksprogrammet på Lövsta och har siktet inställt på att åter bedriva lantbruk på gården Fröjel. Hon arbetar även i kassan i en matbutik och det var där hon hittade kärleken.
– Jag satt i kassan och så kom Linus in och handlade, säger hon.
Linus, som jobbar med trädfällning, kommer från fastlandet och var tillfälligt på Gotland för att röja längs med elledningar när han träffade Julia.
Nu har han startat egen firma på ön, flyttat till Fröjel och har inga planer på att åka härifrån.
Kaffedoften sprider sig i det lilla huset och Julia dukar fram vackert gammalt porslin som har varit i släktens ägo i generationer.
På gården finns en hel skattkammare av rariteter och antikviteter som gömmer sig inne i den gamla mangårdsbyggnaden, ett massivt renoveringsprojekt som väntar det unga paret.
– Min dröm är att flytta in i stora huset, säger Julia.
Huset har stått öde i ett decennium och allt står orört utan spår av tidens tand.
– Det är som om man bara stängt dörren och gått därifrån, säger Julia.
Gården har varit i familjens ägo i fem generationer och de som senast bodde där var Julias pappas moster Evy och hennes bröder.
Huset omges av en pampig stenmur och en vacker men sliten veranda med sirliga trädetaljer som ramar in entrén. Inne i hallen hänger gamla kläder på sina galgar.
– Det här är mina släktingars arbetskläder. De jobbade på Borgen, säger Julia och håller fram en elegant skuren blå dräkt med texten "Borgen" broderad på bröstet.
Under taket i hallen pryds väggarna av flera olika väggmålningar med motiv från Gotland. Dessa har någon gång målats av luffare som betalning för mat och husrum.
Rummen präglas av olika tidsepoker. Den stora salen på bottenvåningen är pampigt inredd med gamla rokokomöbler och tunga gardiner blandat med en massa andra möbler och saker som efter hand ställts in i rummet.
Julia öppnar en spegeldörr som vetter in till det som kallas för "Vita rummet". Rummet är ljust och vitt. På en byrå står några gamla svartvita fotografier.
– Här är en bild på min farfar och här är Oskar, min farfars pappa.
Fotot visar en stor samling strikt klädda män som står framför huset.
– De var nämndemän, därför kallas gården för "Nämndmans", säger Julia.
Just nu är huset obeboeligt då det varken finns indragen värme eller godkänt avlopp.
Efter att ha gått runt i alla rum, vilket tar en stund, stänger Julia dörren till det gamla huset efter sig. Att det kommer krävas mycket arbete med renoveringen är inget som skrämmer henne.
– Det är ett fint hus, jag trivs i det. Det känns kanon att ha något att göra!