Ni vet de praktfulla vyerna i Sydeuropa över vindruvor som odlas i terrasser? Lite så känns det när Gotlands Tidningar kliver ur bilen på Nors gård i Hall. Från gårdsplanen kan man blicka ut över de vida åkrarna där kvigor och tackor betar tillsammans. På andra sidan trädtopparna gömmer sig havet och den storartade Klintkustleden. Mitt i det 30 kvadratkilometer stora naturreservatet Hall-Hangvar, som sträcker sig från Ireviken i söder till Kappelshamnsviken i norr, lever Maude Fyrenius och Elof Nilssons lantbruksdjur så gott som i det fria.
– Bonde är ett fantastiskt yrke där man får arbeta med årstiderna, djuren, jorden och skogen, säger 46-årige Elof Nilsson.
Tillsammans med sin sambo Maude Fyrenius driver de Nors och Bäcks gårdar i Hall.
– Jag äger Nors, som är mitt barndomshem, och Maude äger Bäcks. Vi ser en jämställdhetsvinning i det, det hade känts fel om jag ägde båda, säger han.
GT har tagit sig till Hall socken på nordvästra Gotland för att prata om deras chanser att ta hem titeln "Årets bonde". Men samtalet kommer att handla om så mycket mer än så; Om ideologi, ekonomi, cirkulärt jordbruk, biologisk mångfald, veganism och konsten att inte följa samma gamla hjulspår.
Men, vi börjar med tävlingen. "Årets Bonde" är en nationell tävling som strävar efter att öka efterfrågan på hållbar mat och dryck från Sverige. Tävlingen vill visa upp hela cirkeln, från jord till bord, och tydliggöra bondens roll i livsmedelskedjan.
Nors och Bäcks gårdar är nominerade i tre av sex kategorier: Kött, Spannmål (och annan växtodling) samt Ekologisk. Vinnarna i varje kategori gör sedan upp om titeln Årets bonde.
– Vi är väldigt glada att vi över huvud taget blivit nominerade, säger Elof Nilsson.
Tävlingen avgörs i Helsingborg den 17 november.
– Vi försöker vara ödmjuka och suga åt oss. Om vi kan inspirera andra vore det jättekul.
Vi beger oss ut på gårdsplanen. Elof lastar på fyrhjulingens vagn med ensilage och pellets. Sedan bär det av. In i hagar, ner för backar, ut på öppna fält, in i skogen, upp för slänter och ner till havet. Det gäller att hålla i sig, i alla fall om man är en tvåbent varelse. Den Nya Zeeländska bordercollien Pelle sitter mjukt på ensilaget.
Vi stannar till hos tackorna. Hos dem är det tid för rekreation, då lammungarna nyligen tagits in. De festar loss några minuter på hinkarna med pellets, innan vi åker vidare mot havet. Med tackorna galopperandes bakom fyrhjulingen når vi fram till kvigorna som mer eller mindre dyker ner i vagnen med mat. Idyll skulle nog vissa kalla det, Elof kallar det "vardag".
Vi stannar till vid ett snårigt skogsparti.
– Ser ni vad jag ser? Potential, säger Elof.
Djuren på Nors och Bäcks gårdar betar på 1 500 hektar restaurerad naturbetesmark.
Utöver jobbet på gården arbetar Maude Fyrenius som rådgivare på länsstyrelsen med fokus på just restaurering av betesmarker och slåtteräng. Med det i ryggen har paret varit delaktiga i processen för att tillgängliggöra Klintkustleden. Men arbetet startade långt tidigare än så. Det var Elofs farfar, som köpte gården år 1936, som fick upp ögonen för naturbetesmark.
– Min farfar löste in en del av gårdens mark så att det kunde bli naturreservat. Det gav honom inskränkningar för hur han fick bruka sin mark, men min farfar såg potentialen. För oss och mina föräldrar har det alltid varit normalläget och vi har hittat vår affärsmodell i det.
När Maude och Elof tog över Nors år 2003 fanns det 38 kor och 200 tackor på gården. Antalet tackor har inte förändrats, men kobeståndet har ökat till drygt 120 kor.
– Vi har inte expanderat för expanderandets skull, utan det hänger ihop med att vi tar hand om mer naturbetesmark.
Elof beskriver det som att de erbjuder samhället ekosystemstjänster.
– Djuren betar bort det som inte bidrar till biologisk mångfald. Det är tack vare dem vi kan vandra längs Klintkustleden.
När Maude och Elof tog över gården var jordbruket konventionellt men sedan 2005 är de Kravcertifierade.
– När vi köpte en granngård som redan var en ekogård, kom vi fram till att ekologiskt jordbruk var mer lönsamt för oss, säger Elof och tillägger:
– Sedan handlar det så klart mycket om ideologi, vad vill vi lämna över till våra barn?
Vi åker vidare med fyrhjulingen till en åker där det växer vall. Förutom olika sorters gräs odlar de även råg och havre, som blir foder till gårdens djur.
– Världen är en orolig plats just nu. Allt vi kan producera själva på gården är bra, så att vi slipper köpa utifrån.
2021 ser ut att bli ett bra år för Nors och Bäcks gårdar. Det de förlorade i torkan 2018 har de fått tillbaka i år.
– Det ser ljust ut för rapsen. Ekologiska oljeväxter är en högriskgröda, så när man lyckas få till ekologisk raps är det som att vinna på svart i Las Vegas.
"Jordhälsa", säger Elof och tindrar med ögonen.
– Visst är det häftigt? Om jorden mår bra ger den tillbaka.
Företagets största inkomster är skötselersättning för betesmarken, produktion av slakt- och avelsdjur samt stöd för ekoproduktion.
– I ena vågskålen har jag likviditeten, i den andra har jag passionen.
Passionen går det inte att ta miste på. Gårdens andra ben, djuren, är kanske det som ligger honom närmast om hjärtat. Elof Nilsson sitter i styrelsen för Svenskt kött samt är engagerad i Svenska Fåravelsförbundet och Charolaisgruppen Gotland.
– I dag kan det anses fult att äta kött. Och den globala köttproduktionen är ingen snäll industri. Därför måste vi visa konsumenten att det finns svenska bönder som är måna om att djuren ska ha det bra hela vägen.
Miljöfokuset genomsyrar allt i deras jordbruk. Något som kanske får kritiker att lyfta på ögonbrynen.
– Djuren ger oss biogas, naturgödsel och betade landskap. Om alla hade varit vegetarianer hade vi haft jättebekymmer ett år som detta när det är dålig kvalitet på spannmålen.
År 2018 var utsläppen från jordbrukssektorn 13 procent av det totala utsläppet av koldioxidekvivalenter i Sverige.
– Om vi ska vara krassa kan man säga att så fort du kliver ur sängen på morgonen påverkar du klimatet på ett eller annat sätt. Det är vi tvåbenta som, genom vår konsumtion och våra vanor, ser till att jorden håller på att brinna upp, säger Elof och avslutar:
– Med det som bas tror jag att vi bönder är nyckelpersoner i framtidens klimat. Jorden har en förmåga att läka och det är upp till oss att hjälpa den att göra det.