Nio år är lång tid. Särskilt om man är katt. Men nio år och lite till tog det innan katten Markus fick återse sin familj igen. Nu ligger hon i soffan och myser och spinner hos systrarna Johanna och Josefin Hejdenberg i Halla. Mot precis alla odds.
Familjen Hejdenberg födde upp katten Markus och hennes syskon från dag ett. Då var det lite svårt med könsbestämningen så Markus, som de trodde var en hankatt, fick sitt namn därefter. Men varför ändra något som funkar, så Markus fick förbli Markus.
När Josefin, då 23 år gammal, skulle flytta från familjen på Bogegatan i Visby till Gråbo, fick Markus och hennes bror flytta med. Systrarna ville inte separera kattsyskonen trots att Markus till mångt och mycket var lika mycket Johannas katt.
– Jag hade bara bott på Gråbo några månader när Markus en dag försvann. Vi satte upp lappar, gjorde inlägg på Facebook och annonserade i tidningen. I över ett år letade vi efter henne. Men med tiden blev vi mer säkra på att hon antingen blivit påkörd eller blivit tagen av räven. Att hon var i livet var helt otänkbart, berättar Josefin.
Men i fredags fick Johanna ett samtal från systrarnas mamma, som var registrerad ägare till Markus.
– "De har hittat Markus", sade mamma. Jag kunde inte tro det. Hon hade hittats utanför Gotlands sjukhem i jättedåligt skick, varpå någon ringt länsstyrelsen som kommit och hämtat henne. Därefter hade de tagit henne till veterinären i Roma som läst av öronmärkningen, berättar Johanna.
Tillsammans med mamma åkte Johanna till veterinären för att identifiera Markus. Josefin satt på båten på väg från Gotland och var mäkta missnöjd med att inte få följa med.
– Markus var i jättedåligt skick. Hon hade en stor böld på halsen och var så svag att hon inte orkade röra sig, berättar Johanna.
Men visst var det Markus.
– Hon var otroligt smärtpåverkad. Men när jag sa hennes namn öppnade hon ögonen och tittade på oss.
Veterinären frågade vad familjen Hejdenberg ville göra. Markus var ju trots allt 14 år gammal och väldigt sjuk.
– Jag var inte helt säker i början. Jag menar hon hade ju så ont och var så sjuk. Men när jag stod där och funderade mot väggen så lade jag samtidigt handen på britsen där hon låg. Jag var i vart fall någon meter från Markus som inte hade rört sig över huvud taget sedan vi kom dit. Men då reser sig Markus och stapplar bort till mig och lägger sig i min famn. Då var det ju inget snack. Klart vi ska ge henne en chans, berättar Johanna.
Sagt och gjort. Veterinären bokade in Markus för operation samma dag, och prover togs som visade att både lever- och njurvärden var hyfsat okej. Däremot hade Markus en svår infektion.
– De tog bort den stora bölden och satte in ett dränage, och så skrev de ut antibiotika. Men redan samma kväll fick vi ta med henne hem, berättar Johanna, och säger att Markus är mycket piggare redan.
När helagotland.se hälsar på har Josefin precis kommit hem från resan och äntligen fått träffa Markus.De har även fått veta att en kock på Gotlands sjukhem matat och tagit hand om Markus under många år.
– Tack och lov för kocken som tagit hand om henne, och för att vi inte avregistrerat Markus från Jordbruksverket trots att vi trodde hon var död. Utan öronmärkningen hade vi aldrig hittat henne.