Varje år avlider 1 500 personer i Sverige till följd av fallolyckor. Det är tre gånger så många som de som avlider i samband med trafikolyckor. För att minska antalet fallolyckor på Gotland arrangerar Region Gotland första veckan i oktober kampanjen "Trill int ikull". Kampanjen arrangeras för sjätte året i rad och under veckan genomförs ett flertal aktiviteter runt om på ön, bland annat föreläsningar, linedance, blodtrycksmätningar och idékafé.
77-åriga Barbro Stenqvist tränar själv flera gånger i veckan och leder träningspass både genom PRO och Gymmix. Hon tycker det är viktigt att man håller igång och rör på sig även när man är pensionär.
Helagotland.se träffade Barbro Stenqvist hemma i hennes lägenhet i Visby. Denna vecka har hon själv tränat fyra gånger, vilket hon ser som en normal vecka.
– Vi blir ju stelare och balansen blir hemskt mycket sämre med åren. Det gäller att underhålla det och man kan absolut träna upp både balansen och styrkan, säger hon.
Barbros träningspass brukar vara välbesökta.
– Det brukar vara ganska många som kommer och någon är väl under 65 men att de är mellan 70 och 80 år är inte ovanligt, och de är rörliga. Alla kan vara med och har man krämpor så gör man det man kan. All träning är bättre än ingenting alls, säger hon.
Hennes pass bygger mycket på rörlighet, styrka och balans. Men hon förespråkar även att man ska träna på gym.
– Ett gym är inte att förakta, vi blir ju svagare annars, säger hon.
Under passen ingår en del övningar på golvet.
– Ligger man på golvet så blir det stadigare och det blir lättare att göra en del tunga rörelser.
Men det finns fler fördelar med att göra övningar på golvet, menar hon.
– Jag brukar säga att skulle vi ramla och hamna på golvet så vet ni att ni kommer upp igen.
Hon vet själv hur det är att "trilla ikull". En morgon när det var kallt ute uppmanade hon sin man att ta på sig broddarna innan han gick ut men hon själv satte inte på sig broddar och halkade sedan riktigt illa.
– Jag ramlade omkull och bröt både handleden och armbågen. Det var hemskt att inte kunna träna men efter ett tag kunde jag vara med på passen ändå och göra vissa övningar, säger hon.
Med hjälp av en sjukgymnast tränade hon sedan upp styrkan igen.
– Jag blev nästan starkare i vänsterhanden som jag skadat än i högerhanden, säger hon.
Träningen är även bra för den psykiska hälsan menar hon.
– Det är socialt, ni skulle höra vad de kan prata på mina pass. Till slut får man sätta på musiken för att de ska sluta, säger hon skämtsamt.