Skrivandet var en del i Lena Ahlstedt Kahlboms självläkningsprocess.
– Socker var den enda glädjen i livet för mig. Men min hjärna tålde inte den mängd socker som vi får i oss varje dag, inte bara i godis och fikabröd utan i vardagsmaten. Med boken vill jag visa att det finns mycket gott att äta som inte är skadligt, säger hon.
Redan som barn upplevde hon en svaghet för socker i olika former.
– Jag hade alltid koll på var godis och bröd fanns hemma. Missbruk är ärftligt och jag har ärvt en sådan känslighet. Jag blir glad och social av att äta snabba kolhydrater och kan inte ta bara en liten del av kakan, säger Lena Ahlstedt Kahlbom.
Hur påverkade sockerberoendet ditt liv?
– Jag vägde 137 kilo och testade alla dieter som fanns men inget funkade. Humöret pendlade, ena stunden var jag uppåt, i nästa stund extremt manipulativ för att få suget tillfredsställt. Mina behov kom alltid först. Jag frågade min familj hur de upplevde mig, det var sorgligt och jobbigt men jag ville höra det.
Hur såg en vanlig dag i beroende ut?
– På natten gick jag upp och åt 4–5 smörgåsar med juice till. Frukost var fler smörgåsar, kaffe och cigg. Jag rökte hela dagarna då. På jobbet blev det ett par Pigall både för- och eftermiddag, jag tog aldrig bara en chokladkaka, som jag åt vid skrivbordet. På vägen hem tog jag en Japp och middag bestod av pasta med smör och riven ost. Helgen såg likadan ut plus ett halvt kilo lösgodis och snacks. På jobbet blev det många konflikter, men jag skyllde alltid på motparten.
När upplevde du att sockerintaget gick över styr?
– Jag kom till akuten med tryck över hjärtat. Läkaren sade till mig, ”passa på att leka med barnen nu, du kommer att få en stroke när du är 45.” Då blev jag först jättearg och ville göra en häftig sorti, men kom inte upp för jag var så stor att jag hade fastnat i stolen! När jag kom hem sade min man bara ”nu kör vi”. Jag fick bra samtalsstöd av vården som lyfte vad jag behövde förändra. En del i att bli nykter är att acceptera att jag inte klarar att sluta själv. Och att inte skämmas, för det skapar ångest och då ökar suget efter socker.
För fyra år sedan blev hon fri från beroendet.
– Som i alla missbruk finns återfall. Då måste jag fråga mig vad som utlöste det och inte skambelägga mig.
Att gå och fika med vänner är nu en helt annan upplevelse.
– Då tänkte jag bara på att få i mig mer socker och var inte särskilt närvarande. Idag tar jag bara en kopp kaffe, oftast är det inga problem att andra äter fikabröd.
Sedan två år föreläser Lena Ahlstedt Kahlbom om sockermissbruket. De flesta är mottagliga tills de förstår vad de måste förändra i sitt liv för att leva utan socker, menar hon.
– Det är en självläkning att berätta om det. Jag vill sprida kunskap om hur livsmedelsindustrin och vår vardag ser ut. Det är svårt att inte få i sig socker idag, bara till frukost finns det i fruktyoghurten och limpan. Socker är grunden till vår tids stora folksjukdom, fetma. Men man ska äta gott, därav kokboken! Ofta kopplar vi ihop mys med matintag, som fredagsmys och filmkvällar. Men kärlek har inte med intag av något att göra. Kan vi lära oss multiplikationstabellen, kan vi lära oss att hitta socker i maten vi äter. Det är värt det.