Sköterskan Erika Liljegren och läkaren Charlotte Kavani vid akutmottagningen på Visby lasarett, mötte upp Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra i sällskap med riksdagsledamot Jesper Skalberg Karlsson (M), sent under fredagskvällen; för att ge sin bild av hur situationen fungerar på en mindre akutmottagning.
– Vi har inte städat extra eller tagit fram något finfika i dag, utan vi välkomnar er till verkligheten på akutmottagningen – och allt vad det innebär – med den vanliga bemanningen en julikväll, säger Charlotte Kavani, och öppnar dörren för besökarna.
Under rundvandringen mötte de flera ur personalen som vittnade om att stressen och underbemanningen på plats är påtaglig, men att känslan av otillräcklighet och den ständiga kampen mot utmattningssyndrom inte är lika intensiv här på Gotland, som på de större sjukhusen i Stockholm.
– Svensk sjukvård har ballat ur totalt. I Stockholm jobbade vi en syrra på 40 patienter om nätterna. Det är dessutom trångt, taskigt betalt, ingen känner sina kollegor och folk säger upp sig i drivor. Här på Gotland känner vi varandra och situationen är mer hanterbar. Men lönerna är fortfarande låga. Och även här är det så stressigt och ont om folk att man inte kan vidareutbilda sig. Det ger ju ett jädra kompetenstrapp och man känner att man inte är värd någonting, berättar en sjuksköterska.
– Att vi är ett litet sjukhus här gör att sammanhållningen är riktigt bra. Om något oförutsett händer kan en stor personalstyrka vara på plats på kort tid – då alla har varandras nummer. Och skulle någon bli sjuk ställer någon annan upp och hoppar in. Det ger en ökad trygghet, vilket i sin tur ger ökad patientsäkerhet. Och den känslan är ganska ovanlig i branschen, säger Erika Liljegren.
– Jag har själv varit inlagd på sjukhus i Stockholm. Då träffade jag många olika stressade läkare och sjuksköterskor som tappade information mellan varandra. Här verkar personalen trivas väldigt bra och ha god kontakt. Jag tror på Visbys sätt att jobba, säger Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra.
Vad tar du med dig från det här besöket?
– En sjuksköterska berättade att hon inte hade träffat sjukhusledningen på 6,5 år – och att hon inte visste vilka de var när de kom på besök. Så styrning och ledning kan verkligen förbättras här. Och som helhet tar jag med mig att vi måste vara rädda om den kompetenta personal vi har och att lönen är otroligt viktig. De resurserna ska komma från att fler personer måste komma ur bidrag och in på arbetsmarknaden. Välfärd kostar pengar och det är det värt.