"Det här är en fin ritual"

- Det var en strålande dag. Havet låg spegelblankt. Vi åkte ut med sjöräddningens båt från Vändburg på förmiddagen, jag strödde ut askan och barnen lade i blommor.

Hjälpte till. Sjöräddningen i Vändburg ställde upp med sin båt när Björn Ullberger ville ströa askan i havet.

Hjälpte till. Sjöräddningen i Vändburg ställde upp med sin båt när Björn Ullberger ville ströa askan i havet.

Foto: Henrik Radhe

Hamra2010-04-14 04:00
Björn Ullberger berättar om en sommardag 2008. Att han skulle strö askan efter sin far i havet var bestämt sedan länge. Pappa Kurt, konstnär och landstingspolitiker i Stockholm, var bestämd i sina åsikter och det gällde även hans begravning. Efter hans död i april 2008 så visste familjen hur allt skulle arrangeras: på minnesstunden i Skogskyrkogårdens kapell spelades "Body and soul", och efter kremeringen ansökte Björn om att få sprida askan i havet utanför Gotland. Somrarna hade familjen tillbringat på ön sedan början av 1950-talet då Kurt Ullberger köpte hus i Hamra, och Kurt som älskade Storsudret blev med tiden en profil - landskapsmålare, varpkastare och spelman.
Men den där sommardagen hade Björn Ullberger inte bara en urna med sig på båten. En kort tid innan pappan gick bort hade hustrun Pernilla hastigt avlidit efter en hjärnblödning.
- Vi hade aldrig pratat om hur vi ville bli begravda. Men många år tidigare hade Pernilla och jag varit med och strött askan efter hennes mamma i havet utanför Fjällbacka.
- Familjen tyckte det var fint, och de anhöriga tyckte det var ett bra förslag att strö askan efter Pernilla i havet utanför Hamra, berättar Björn.

En gång till
När Björn Ullberger flyttade till Hamra för snart två år sedan följde även hans mamma Viola med till Gotland. Hon tillbringade sin sista tid på Östersol, och avled förra våren.
Björn Ullberger ansökte på nytt om att få sprida aska i havet, och en lika strålande sommardag 2009 åkte familjen återigen ut från Vändburg med sjöräddningens båt.
Det blev ett stämningsfullt avsked. För Björn Ullberger finns det inte längre någon tvekan om hur han själv vill bli begravd.

Saknar inte gravplats
- Jag kan inte tänka mig något annat än att askan strös i havet. Det är en fin ritual.
- Jag har pratat med mina söner om det här. Jag reser mycket, och om jag dör utomlands vill jag bli kremerad i det land jag dör, sedan ska askan tas hem och strös i havet utanför Gotland.
Björn Ullberger berättar att hans söner, som nu är i 30-årsåldern, ibland går till stranden för att lägga i några blommor "för mamma". Ingen av dem har sagt att de saknar någon bestämd plats, en grav, att gå till för att minnas sin mamma.
Numera är Björn Ullberger med i sjöräddningssällskapet i Vändburg. Men det händer att han är ute till havs på egen hand också.
- Det blir en stund för eftertanke, för det är klart att man tänker på pappa, mamma och Pernilla.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om